Ama är en fri kvinna!

 

I tisdags satt Ama och väntade. Hon såg rätt sammanbiten ut, va? När doktorn dök upp så plockade han bort några stygn från magen men lämnade två stycken kvar.

Syster Anders klassade då Ama som 98%-ig.

Två dar senare – igår alltså – så återvände vi och doktorn tog bort dom sista stygnen, vilket innebär att…

… Ama är en fri kvinna! Åtminstone är hon fri från stygn på sin tämligen ärrade mage. Känns huuur bra som helst! En annan sak som känns bra är att hon nu klassas av syster Anders som helt hundra. Nästan, i alla fall – och kanske inte helt hundra på alla vis…

Senare på dan tog vi en promenad. Ama ville gärna kolla upp en grej.

Ni kanske minns den här bilden från gårdagens inlägg? Den var tagen den första maj. Undrar hur långt dom har hunnit där på en halv månad?

Inte så värst långt, kan man konstatera med hjälp av det här fotot som togs igår.

Ama hittade ett hål i staketet ungefär på halva vägen bort mot kurvan. Nyfikenheten tog överhanden:

Inga framtjuvar…

… och inga baktjuvar.

Bilderna togs vid halv ettiden, så det var inte siesta. Fanns det verkligen inga som arbetade med renoveringen?

Jodå. Det fanns det…

… och dom jobbade hårt…

En glädjande sak som vi såg var detta. På den där superfula ödetomten bakom det hiskeliga plåtstaketet på en av dom bästa lägen som finns i hela Torrevieja…

… där börjar det hända saker!

Undrar vad det ska bli där? Ama har i alla fall svårt att tänka sig att det blir värre än vad det ser ut i dagsläget.

Så det var flera positiviteter igår, men allt var tyvärr inte glädjande.

Nänämensan.

Det här fick vi se när vi gick vid mini-Cura:

Porom-pom-pom-mannen hade återfunnit sin gitarr. Attans också! 

Men inte ens det kan förta Amas lycka över att vara en fri kvinna.

Gomorron!