Here we go again…

06 maj 2019

 

1

Den här byggnaden kanske inte är helt obekant? Inte för Ama i alla fall – hon har faktiskt tappat räkningen på hur många gånger hon har åkt hit sen hon blev utskriven den 11:e mars efter den senaste bråckoperationen.

2

Det har varit möten med doktorer, omplåstringar och penicillinsprutor mest hela tiden. Ibland har besöken skett dagligen och ibland med några dagar till en veckas uppehåll. Det tyngsta lasset har – som vanligt – syster Anders fått dra.

Efter operationen hade det bildats ett stort blåmärke på magen nedanför operationsärret. Detta utvecklades (snarare invecklades!) till ett par ytliga sår. Dessa läker extremt långsamt och har med tiden blivit relativt djupa.

Även om alla läkare säger att det ser fint och rent ut så är beslutet nu fattat att det ska göras en ”ytlig uppstädningsoperation” och såren ska sys igen.

3

Så imorse gick Ama in genom dom där portarna igen för ännu ett ingrepp i den redan rätt ärrade magen. Eller det är väl mer ”på” magen den här gången kan man säga, en förhållandevis enkel operation.

Ama är nöjd med att det ska göras, för hon är SÅÅÅÅÅÅ less på detta nu – låt dom söva, skära och tråckla så Ama blir av med den här skiten nån gång!

Så då återstår det väl bara att så här på morgonkvisten säga gomorron till er – och gonatt till Ama.

Håll tummarna! Vi hörs när Amas ”sovmorgon” är över och hon är pigg och alert igen.