Nu är det klippt!

 

Igår öppnade tydligen frisersalongerna här i Spanien igen. Tidsbeställning gällde och det skulle väl egentligen inte vara nåt problem.

Men Ama hade stora problem med att stå ut med ”frisyren” redan i söndags.

”Jag är inte rädd, det kan gå!”. Inte en helt övertygande min…

Där stod Anders. Med vapnet draget (saxen alltså) och med hårborsten i högsta hugg. Nån kam lyckades vi inte hitta.

Jomen det ska väl bli bra det här?

Ama hittade en mall som kunde följas.

Sen kom nästa vapen fram – klippmanicken.

Ama var inte ett dugg misstänksam utan litade fullt och fast på Anders.

En hel del hår kom väck…

… och med tanke på Anders obefintliga erfarenhet som frisör så blev resultatet inte så tokigt trots allt.

Idag ska håret finputsas. Hoppas att Ama ändå får behålla lite av det hela. Fast å andra sidan – hår växer ju ut.

Brukar ni anförtro nån närstående att fixa till er kalufs?

Gomorron!