In i dimman igen!

 

Jodå. Vi hade det lite dimmigt ibland i Zell am Ziller. Och inte bara på kvällarna…

Vi höll i alla fall hyfsad koll på varann (det är bara Carina som fattas här)…

… och vi höll oss på benen (mestadels) och slapp åka helikopter.

Men rätt vad det var så skingrade sig molnen…

… och Ama fick sina älsklingsbackar (dom randiga), även om det ser mer platt än backigt ut just här.

HÄR är vi! Stalkern har full koll. Ama har nollkoll men är glad som en guldfisk ändå. Fantastiska vyer när man väl kan se dom, ser nästan ut som kulisser.

Ser ni vilka tjusiga svängar som Ama har gjort där i snön?

Ok. Det är fult att ljuga.

Ni kanske vill se en film på Ama de Kaaaasa? Nej, den ska ni slippa. Kanske…

 

♫ ♫♪♪ Ingenting är längre som förut ♫ ♫♪♪

 

♫ ♫♪♪ Alla gamla sanningar är slut. Alla gamla sånger dom är vals, och stämmer inte alls   ♫ ♫♪♪

Men först en gammal hederlig fundering som kanske inte har nåt svar:

Vad kom först? Hönan eller ägget?

Eller kanske den här:

Fast det är det här som Ama menar med att ”Ingenting är längre som förut”. Såna där barnböcker fanns inte när Ama växte upp.

Nejdå. Då var det rättstavat.

Ama fixar till – dom ska inte vara där, the pricks.

Sådärja!

Hoppas ni får en alldeles underbar lördag.

Gomorron!