Diskreta Ama

 

Som bloggare är det a och o att uppträda diskret. Man kan även kalla det beteendet för smygfotografering.

Ett exempel – igår när vi var ute och promenerade fick Ama syn på detta:

En kille hade klättrat upp på en av dom där totempålarna (eller vad det är) ute på udden bortanför Playa del Cura.

Ama fotade på ett så diskret vis så han inte ens märkte det.

Eller nja…

Det kan tänkas att han aaanade att Ama fotade – men han blev i alla fall inte arg.

Uppror

 

Det var väldigt lite vind igår.

Fast det här är en arkivbild.

På nåt vis kunde man ana att det har varit en del vind dom senaste dagarna.

Havet var lite i uppror.

Ganska mycket i uppror, faktiskt.

Det är tur att det finns vågbrytare som hjälper till.

Men dom borde kanske ha byggt dom lite högre?

Vad kunde man hitta på en dag som dagen som igår då?

Tja…

Man kunde ju välja att bara promenera i det sköna vädret, eller plocka fram sin surfringbräda och sikta mot vågorna…

… eller så kunde man bara sitta på stranden. Precis som vanligt.

Gomorron! 

Nu har dom gjort det igen…

 

På ett sånt där HELT onödigt och fräckt sätt har dom knyckt en timme av oss. Varför? Det kan väl vara sommartid hela tiden?

Och åt vilket håll ska man nu ställa klockan – fram eller tillbaka? Det där minnestricket med ”trädgårdsmöblerna fram och tillbaka” är ju helt värdelöst, här står dom framme året runt.

Nåja. Det som ligger inom Ama’s ansvarsområde när det gäller att ändra nån tid, det är att se till att det blir sommartid här på bloggen. WordPress grejar inte det med automatik. Slit och släp…

Just nu önskar Ama att hon…

… befann sig i England. Det är faktiskt orättvist att dom får sova en timme längre jämt.

Fast å andra sidan…

Dom lär ju få ställa om den där klockan också. Och den är jättejättehögt upp. HA! Rätt åt dom.

Nu har Ama fullföljt sitt uppdrag och dragit upp klockan här i bloggen – hoppas bara att det blev åt rätt håll. Dags att gå och vila en stund efter den ansträngningen…

Gomorron!

 

Evig kärlek?

 

Den kan bland annat manifesteras med hjälp av så kallade Kärlekslås. Kärleksparen sätter fast sitt hänglås på någon offentlig plats och sen kastas nyckeln bort. Symboliken är att kärleken paret emellan är evig och inte kan brytas.

Ofta väljs exempelvis broar, så man lätt kan slänga nyckeln i vattnet.

Som här, i München. Ni ser vattnet som forsar där nedanför.

Ifjol såg det ut såhär precis nedanför den bron. Inte lätt att ångra sitt tilltag där och fiska upp nyckeln.

I år såg det ut såhär på samma ställe:

Inte en surfare så långt ögat nådde.

Men en del kanske inte är sådär jättesäkra på det där med evig kärlek?

Då kan man med fördel välja detta ställe för sitt kärlekslås.

Tittar man i vattnet nedanför…

… så är det inte alls så svårt att ångra sig. Nycklarna ligger på en sisådär tio centimeters djup.

Ett bra ställe för dom osäkra, alltså.

 

En lååång lunch

 

Det började här:

På Tasca Nueva Bahia. En trevlig restaurang som har fått ett flertal priser i Ruta de la Tapa (aka Tapas Maraton) som snart är på gång igen för tionde gången. Dom kan göra ”vanlig” mat också, och det var jättegott.

På vägen hemåt var vi tvungna att mellanlanda:

Och nej. Ama var inte packad, även om det kanske ser ut så. Hon var bara väldans proppmätt. (Dessutom kan den här bilden förklara varför Ama hellre befinner sig bakom kameran än framför…)

Det var skönt i solen som äntligen tittade fram. Det var lä också, förutom när dom läbbiga duvorna svischade över skallarna på oss. Närgångna och orädda rackare dom där. Duvorna, alltså…

Sen orkade vi inte gå hela vägen hem, utan mellanlandade en gång till hemma hos Ami och Patrik. Som ni ser så hade mörkret fallit och fredagsmysljusen var tända. Så det blev en lååång lunch. Men det är faktiskt inte vårt fel. Det där med långa luncher verkar vara Ami’s och Patriks specialitet.

Sen blev det jättejättejobbigt att orka ta sig dom sista femtio metrarna hem. Men vi grejade det.

Gomorron!

 

 

 

 

En världshistorisk händelse!

 

Det fick Ama bevittna igår. Åtminstone tror hon det.

För visst ser det ut som om…

… den här polismannen skriver ut p-böter till den där bilen? Weeehooo!!! (Fast mer troligt är att han gör en anmälan av nåt slag och att bilen sen forslades bort. Att parkera på kyrktorget är tydligen lika illa som att parkera framför posten…)

Men det var igår det.

Idag är det…

… en sån här dag. Igen.

Gomorron!

 

Våren är här!

 

Ama har sett många bevis på det idag.

Det börjar bli mer och mer folk på stranden.

Dom fina lavendlarna börjar blomma igen.

Uppiffning av strandpromenaden är på gång. Här målas lyktstolparna.

Bänkarna slipas…

… och ”målas” om. (Anders kände igen cuprinollukten på lååångt håll)

Ja. Våren är här.

Det blir grönt både här och där.

Men det ultimata beviset kommer här:

Shortssäsongen har börjat! I och för sig pågår den året om enligt somliga, särskilt engelsmän. Men nu är den här. På riktigt.

Den enda som gnäller nu…

… är den ylande skedanden.

 

Hur märker man att…

 

… man har bloggare på besök?

Jo, det här är ganska avslöjande:

Det mesta ska fotas, och särskilt då maten. Ami dokumenterade och Patrik – som är bra bloggdresserad – väntade tålmodigt medan maten kallnade.

Ungefär vad var det som hamnade på bilden?

Jo detta:

1. Husdjuren som hade det så himla kallt i förra inlägget, men som här hade fått ett varmt och skönt bubbelbad.
2. Tillbehör i form av frites till husdjuren och en god beasås till fritesen.
3. ”Barnmat” ifall någon skulle fega ur och inte gilla moules frites. Alternativet var nakna kåldolmar med lingonsylt och kläder (smörstekt kål) vid sidan av. Ifall nån var lite pryd så fanns det alltså möjlighet att skyla dom nakna kåldolmarna. Kläderna kom dock inte med på just denna bild.
4. Här har visst någon en tumme med i spelet, eller möjligen tycker denne någon att det borde vara dags att börja äta nån gång…

Barnmaten hade inte behövts – alla åt med god aptit. Av allt. Så man kan säga att en ny maträtt är uppfunnen – moules frites med nakna kåldolmar.

Vi kom att prata om husdjur, och Ami sa att hon gärna skulle ha nåt litet gulligt sånt.

Ama såg genast sin chans:

Bruce: WOW!!! Flytta till Skåne säger du? Cooooolt – det är ju det som man dricker på julen – passar mig uuuutmärkt. Vi drar från det här trista plejset va?

Tack Ami och Patrik för en jättetrevlig kväll med många skratt!

Gomorron!

 

Ama’s nya husdjur

 

Här är dom:

Fina va! Det kanske verkar lite väl kallt för dom med all den där isen, men dom har inte klagat det allra minsta. I sanningens namn så har dom varit tysta som musslor.

Om ni ändå oroar er så kan Ama berätta att dom kommer att få det varmare sen.

Betydligt varmare…

Att hålla sig till reglerna

 

Det är det minsann inte alla som gör.

Några exempel:

Såna där gulmålade trottoarkanter innebär parkeringsförbud. Å andra sidan kan man ju förstå just denna – det är ju såååå långt till gratisparkeringen där bakom muren. (Bilen på väg bortåt är oskyldig – han rör på sig även om det ser ut som den också är parkerad. Stillbilder kan ibland vara luriga)

Det där vägmärket betyder ”Stoppförbud”. Någon verkar tro att parkering är helt ok – det är ju en helt annan skylt som betyder ”Parkeringsförbud”.

En del står bara liiiite på övergångsstället…

… medan andra går all-in och ser till att alla fyra hjulen är inom spärrområdet.

Somliga tycker att det inte är så noga att andra kanske vill kunna komma förbi…

… andra försöker att hålla sig undan lite mer och kanske tänker att ifall man gömmer den gula linjen under bilen så finns den inte.

Sen finns det dom som helt enkelt får skylla sig själva. Kan bli märken på bilen när han ska därifrån… För övrigt är detta en felparkering av kinderägg-typ. Gul linje, övergångsställe och spärrområde – tre fel i en och samma parkering.

Ama då? Lever hon som hon lär?

Jajjemensan! Är det stopplikt så stannar hon.

Det var allt från Trafikpolis-Ama för denna gång.

Gomorron!