Nästa mål på Nordirland var bron Carrick-a-Rede. Den skulle tydligen vara rätt läskig att gå över.
Men den ser väl inte så farlig ut?
Jahaja, vi var inte framme än.
GAAAHH!!! Den där sätter inte Ama sin fot på! Jösses vad högt och smalt…
Att bygga den var heller ingen barnlek.
Anders: Kom igen nu då!
Ama: No way!
Okey då… Fasiken vad läbbigt det var! Varför utsätter man sig för sånt här när man är höjdrädd? Dumt.
Fast denna bron var ju lite mer ”inhägnad” och säker än den här:
Det är Ama som spatserar över den där hängbron på Irian Jaya (indonesiska delen av Nya Guinea).
Den ser väl säker ut?
Året var 1993. Jodå. Ama var tuffare förr.
Ama de casa 
Hej.
Jag skulle absolut inte då över den sista bron. Tror inte heller den första.
Kram
Jag kan liksom inte låta bli… Men jag överlevde i alla fall 🙂
Kram
gå ska det vara
Skönt att ni fått finare väder igen.
Ja, idag sken solen så man blev alldeles för varm och kunde gnälla på det istället 😀
Fy vad läskigt! Men jag hade nog gjort det ändå. Har bestämt mig för att göra läskiga saker fast jag är livrädd.
Sv: Ähhh kom igen nu, bara en liten gång kan vi väl spela. 😉
Fy vad läskigt! Ungefär vad Hörni tänkte ser jag. 🙂
Så du utmanar också dina rädslor då? 🙂
Näää… 😮
😀
satans vad ni är fega. Den där bron är väl ingen match, eller?
Tveksamt om jag skulle vågat. Undrar om den gungade också? Å andra sidan åker jag ju skidliftar över raviner när det är skidsäsong, så kanske i alla fall…
Vilka läskiga broar. Vet inte om jag hade vågat gå över dessa….
FY, jag skulle inte vågat gå över en enda av de broarna. Ryser vid blotta tanken. Är mkt höjdrädd utom när man åker stolliftar o dyl i fjällen, det gör mig absolut ingenting. Kan ju bero på att jag nästan föddes på Dundret en dag i december för många herrans år sen.
Fast vissa liftar är rätt läskiga dom med. Den värsta var en liten knapplift i Tandådalen. Det var en sån där transportlift, så det lutade nästan inte alls. Linan blev kortare och kortare och till slut hängde jag en meter upp. Hade varit smartare att inte ”knipa” kan man säga. Sen snurrade jag ett halvt varv, och landade baklänges. Sånt klarar inte en klantig skidåkare som jag så jag ramlade såklart 😉
Polaren i liften bakom höll på att ramla ur liften för han skrattade en hel del, kan man säga 😀
Hej!
Den bron skulle varje fall inte jag gå på.Varken förr eller nu!Kram
Inger
Nej FY! Ingen hade fått ut Mej på den där – eller den där – eller…
Alltså, fyyy! Det skulle ha varit något bra lockande på andra sidan (typ Daim) för att få mig över där!
Du är betydligt tuffare än jag. Fixar inte höjder! Ha dé!
Åh, läskigt! Jag är så sjukt höjdrädd. Vi ska till Langkawi, Malaysia i december och där finns tydligen nån linbana upp 700 meter som Peter vill åka. Som om jag skulle vilja det…. NOT!
Sv: med tanke på hur du beter dig i bloggen efter att ha slutat wf:a så undrar jag lite hur stackars Anders har det… 😉 😉
jag har gått över några sådana där hängbroar i Norge
Ama var inte tuffare – hon var dummare förr!!! Livserfarenhet ger gott omdöme, mer förnuft och större försiktighet.
ALDRIG i livet att jag hade gett mig ut på någon av broarna. Men jag har alltid varit dum så min logik spricker…..
Ja, där kom väl den icke-skånska varianten av madAma 😀 Jag vet inte varför jag utsätter mig för såna grejer egentligen. Det var bara en liten ö där utanför och den såg man klart och tydligt utan att behöva gå över… 🙂
Med tanke på att min svindel en gång fick mig att försöka hoppa av korgen när jag åkte Pariserhjul (blev hindrad av andra karusellåkare) vore det dumt av mig att gå ut på bron….
MADama – tur det så snart annars hade jag nog glömt 🙂
TUR att du hade medresenärer där i korgen – MadMoiselle!
Ha ha knasiga Madama!
🙂
För att bevisa att jag menar allvar; Inte ens en tjusig polis (eller man) hade kunnat locka ut mig!!
Oj! Det gav verkligen tyngd åt det hela. Nu tror jag dig på riktigt!
Jo minsann, här talar vi klarspråk (alltså inte skånska )
Haha! Skånska och klarspråk i samma mening har jag nog aldrig sett förr 😉
Jag är alltså ett språkgeni !?
Så det var din tolkning av det hela… 😉
Jag skulle inte ens våga krypa över den! Nu vet jag vart vi inte ska om vi hamnar på Irland. Tack för varningen. Den uppskattades 😀
Ofyf…! Jag är inte speciellt höjd rädd men det där skulle jag nog inte ge mig på, inte någon av hängbroarna, då åker jag hellre knappliften i Tandådalen 🙂 Har fastnat i nätet där som en fisk.
Shit va läskigt!! Skulle inte gått över på nån av dem!!
Jag tycker sådana broar är jätteläckra! Kanske ska jag passa på att spatsera över sådana NU, om nu jag också skulle bli fegare med tiden?! Kram
hua vet inte om jag skulle vågat gå över men jag tyckte nog den i Indonesien var läskigare.men så vackert det var på båda platserna,vi ska absolut tillbaka till Irland å se mer än bara huvudstaden.kramen
Snälla Ama, vad utsätter du dig till. Jag hade som högst närmat mig en kilometer där. Kram
Oups,,den första tror jag att jag klarat,,men sen,,vete tusan,,sen blev dom ju bara värre..Huváligen.
Just när det var som värst…
Blev det värre!
Ska det bli en skräckblogg det här, säg till så jag kan sudda bort dej ut favoriterna i så fall 🙂
No way!!!!!!NEVER!!! Kram!
sv: Inte beter dig? Ha! Från att ha varit helt dött till en massa kommentarer. Men men, det är ju skönt för Anders att han inte märker av wf-bristen. 😉
(ps, jag älskar dina kommentarer, utom de F5…)
Nähä, de där stigarna har jag inte trampat, men den sista bron ser ut som nått som min älskling Kapten Jack Sparrow trampat…
Det finns något som heter mod i dig 🙂
Den sista bron ser verkligen ut som en äventyrssaga …
Sv: Babe? Filmen alltså… 😉
Det var riktigt läskiga broar. Jag har ingen höjdskräck, men dom såg inte särskilt stabila ut, speciellt inte den sista. Den irländska fanns det åtminstone nåt att hålla sig i. Jag beundrar dit mod.
Dumhet kan man också kalla det. Helt onödigt egentligen 🙂
När man är ung är man modig eller dumdristig,ptja, vilket som egentligen…men fy fasen vilket jobb att bygga dessa broar..strongt gjort
Kramen**
Vilka häftiga äventyr ni är med om! 🙂
sv:
Ja, träningsvärk är rätt avskräckande… 😉
Du är modig du Ama.
Det där är nog gränsen för vad jag skulle utsätta mej för 🙂
Åh jäklar, jag får ont i magen bara av att titta på bilderna. Men visst, om någon hade pekat på mig med en hagelbössa eller nåt hade fått hålla krampaktigt i ”nåt” och tvingat mig över iaf. Det var bra jobbat!
Sv: Vi såg den för ett tag sedan med. Fattade du nåt? Deep shit… natti natti!
Sv: mmm, det hade kunnat bli en jäkligt bra film. Men så gjorde de som de gjorde… Men man borde kanske ha blivit förvarnad eftersom den vunnit en massa Oscars? De brukar ju gilla sånt konstigt.
Sv: jag vet att du älskar din babe (tolkningsfritt)… 😉
Sv: Väldigt mysko… Och jag hatar när man inte får ett riktigt slut. Min balettkarriär slutade efter en gång (har jag för mig, mamma har nog koll). Läraren pratade danska och jag förstod inte ett smack.. Fast min skadade fot kan ju också ha med saken att göra.
Ps, det var skönt att du inte heller förstod filmen, jag och Batman (som led väldigt) trodde vi var korkade.
(undrar vad det är för film..) Jodå, Diana gick några lektioner för att sedan bara tvärvägra. Vilket hon gjorde då och då när det inte passade henne, och då kunde INGET få ”igång” henne. Varken mutor eller bannor…
Själv slutade jag med baletten när vi skulle dansa ”den fula ankungen”. Jag skulle vara den fula ankungen och kände mig djupt kränkt, alla de andra var ju så fina. Var kanske fem år och hade aldrig läst sagan får jag väl säga till mitt försvar…
Tänk vilka talanger dansvärlden gick miste om när jag och dottern la av 😀
(Nvet jag vad ni talar om – och ändå inte. Jag har varken sett Babe eller Swan, obildade kvinna)
Min karriär inom baletten slutade också tidigt. Vi hade bara kommit till momentet ”krypa under stolar”. Fast jag kunde nåt som inte ens fröken kunde. Ligga på mage och sen böja benen bakåt och röra med tårna vid huvudet.
Hmmm… Undrar om jag ska testa det nån dag. (Allt för bloggen, typ)
Dansvärden har verkligen gått miste om mycket, tänk om vi alla hade fortsatt! 😀
Snälla, snälla du kan väl visa hur du menar! Jag förstår hur du menar 🙂
Vad bra att du förstår vad jag menar, då slipper jag ju visa 😀
I hela den här konversationen var det bara ETT ord som var viktigt…. och det missar jag !?!??!?!
Ett sant språkgeni missar aldrig ordet INTE. INTE INTE INTE
För sent, Moi! Jag har redan raderat filmen…
Haha, den andra bron från 1993 såg läskig ut. Den skulle jag inte gå över. Men jag får också svindel och är allmänt rädd för allt. Det har jag alltid varit t.o.m. år 1993 🙂 Måste säga att du var modig båda gångerna.
Kram
Åh ser riktigt härligt ut min lilla Ama!
Hoppas de bra med dig ❤
Ja, det må jag säga…det var tufft gjort! Jag skulle vägrat i alla lägen, även när jag var yngre. Lider av svindel sen jag var barn. Kramiz!
Och du lever!
DET är huvudsaken.
Kram på dig modiga människa!