Landstigningen

04 februari 2020

 

Efter en fjortondagarskryssning var det då slutligen dags för landstigning på riktigt.

1

Här närmade vi oss kajen. Okej. Det där var inte vi, för vi hade redan lagt till, men nåt sånt borde det ha sett ut när vi närmade oss land.

2

Här var den där fina fällebron i Port Lauderdale just innan klockan sex på morgonen.

3

Strax efter sju gick solen upp.

4

Anders jobbade vidare med sitt deal med vår hyttsteward Jeevee som tack för att han hade sluppit se första delfinalen av Schlagern.

5

Vi hade valt alternativet att ta oss iland själva med vårt eget bagage.

6

Då slapp vi besväret med att leta reda på det bland alla dom högar som fanns i land.

7

Fast Ama hade mycket väl kunnat tänka sig att av ”misstag” ha tagit den där väskan istället, trots att den bara var delvis röd.

8

Vi tog oss fort och snabbt till upplockningsplatsen där hyrbilsbussarna kom. Fanns mycket att kolla på där. Skeppet i bakgrunden var till exempel den skutan vi åkte med till Grönland i höstas – Caribbean Princess. Med tanke på namnet gjorde hon sig bättre i Fort Lauderdale, Florida.

9

Det kommer aldrig att gå!!! Amas mantra när den här bautalastbilen skulle passera stämde inte. Det gick visst. Hur bra som helst.

Men.

När vi lämnade tillbaks vår hyrbil 14 dagar tidigare så frågade vi hur det funkade när vi kom tillbaks.

– Inga problem! Våra shuttlar kommer och hämtar upp var tionde, femtonde minut!

Pyttsan!

När vi hade väntat ungefär en och en halv timme

10

… så fick vi åka med den här trevlige killen som körde åt en helt annan biluthyrningsfirma. All heder åt honom! Och all heder även åt alla trevliga människor som vi mötte och minglade med under tiden som vi väntade på dom totalt uteblivna Avis-bussarna. Inget ont som inte har nåt gott med sig – det finns många fina människor här i världen.

12

Till slut fick vi tag i vår hyrbil och kunde tejpa fast vår GPS.

13

När vi åkte vidare kunde vi se att vi inte var dom enda som fick vänta i en kö.

14

Vi hittade vårt primära mål…

15

… och Ama fick försöka avstyra Anders shopping. Frostisar är ett minne blott nu, Anders. Såvida vi inte åker på en ny kryssning…

16

Sen kom vi hem till vårt (på grund av Superbowl) ovanligt dyrköpta motell, där vi kunde krypa ned klättra upp i sängarna…

17

… och kolla på matchen medan vi tuggade på lite grejer som inhandlats på Walmart.

Det roliga var att Anders kom på att det var i Kansas City vi sett vår enda live-match av NFL, så därmed hade vi sett ett av dom lagen som spelade – Kansas City Chiefs. När Ama sen kollade tillbaks i bloggen så såg hon att vi faktiskt såg BÅDA dom lagen som var i årets final. Kolla HÄR ifall ni undrar.

Gomorron!

PS: Vi gjorde nog lite mer under den dagen, men det kommer kanske lite senare.


Under ytan…

03 februari 2020

 

Ama lovade ju att återkomma angående det härliga vattnet utanför Grand Cayman, så då gör hon väl det då.

1

Det här vattnet alltså. Visst ser det inbjudande ut?

2

Sen kom det några stora, mörka blubbar farandes.

Likaså bra att kolla under ytan:

3

Aha! Det var såna däringa. Stingrockor.

4

Dom flög så elegant fram i vattnet…

5

… och glodde lite på en när dom gled förbi.

6

Riktigt kramgoa var dom också. Mjuka och lena.

Här kan ni se en film som Anders tog:

 

Dom ”tjusiga” spirorna i filmen är Amas. Vi hann inte fixa in en nån ersättare med snyggare kroppsdelar som såna där Hollywoodskådisar brukar ha. Så ni får stå ut.

Vad tyckte vi om utfärden och upplevelsen då?

8

Ama låter bilden tala för sig själv.

Det var en helt underbar upplevelse att få hälsa på dom där fantastiska och eleganta varelserna ute i deras egen miljö. Dom valde helt frivilligt att komma och morsa på oss. (Sen var det säkert nån som matade dom också, men inte från vår båt).

Naturen och dess invånare är verkligen fascinerande och otroligt vacker! (Och då menar inte Ama nödvändigtvis den där sista bilden och inte benen heller för den delen…).

Gomorron!


Skyltsöndag – tunna

02 februari 2020

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Tunna.

Den här veckan var det ovanligt lätt att hitta skyltar kombinerat med veckans ord. Här i Karibien är dom onekligen ganska tunnfixerade.

Fast det första som Ama kom att tänka på var den gamla slagdängan med Siwan:

♫ ♫♪♪ Det ska va tunna skivor… ♫ ♫♪♪

Och då vandrade tankarna vidare ut i arkivet:

1

Tunna skivor av Johnny Cash på hans museum i Nashville.

Men Ama hittade även tunna skivor här på båten.

Johodå.

2

På den här mannen i grillkön vid poolerna. Klädstilen här ombord är… lite blandad, kan man säga.

3

Skylten säger att man ska visa respekt för havet och lagen och slänga skräpet i soptunnorna ombord. Det är ju en braig uppmaning.

4

Fast soptunnorna kunde ha varit liiite snyggare kan Ama tycka. Att det är sopsortering ger givetvis ett stort plus ändå.

5

Det fanns finare tunnor ombord också, fast i dom fanns det inget skräp och sorteringen var lite huller om buller.

6

På Jamaica hade dom staplat tunnorna ovanpå varandra.

7

Inne i Falmouth hade dom ställt en tunna väldigt strategiskt till så att dom som åt kunde slänga resterna på ett enkelt vis.

8

I hamnområdet hade dom strategiskt placerade grilltunnor.

9

I George Town på Cayman Islands hade dom målat tunnor på skyltfönstret.

10

Den här tunnan vaktades av en barsk pirat…

11

… och den här tunnan vaktades av en piratpapegoja. Gojan såg ut att ha tagit del av innehållet.

12

På Cozumel erbjöd dom fri tequila. Ama nappade inte, trots att man kan tro det – bilden är inte helt rak…

Det var dom skylttunnor som Ama hade från den här resan.

Men förutom sången där i början så kom Ama även att tänka på det gamla ordspråket ”Tomma tunnor skramlar mest”.

Ama gillar inte skrammel…

… så det är bäst att hålla tunnorna fyllda. (Bild från Djurens dag i La Mata 2014).

Den där tunnan verkade tillhöra nån som heter ”DJ”?

Och visst är det trevligt med personliga tunnor:

En tunna dedikerad till Ama, fotad på Tio Pepe i Jerez 2010.

Idag kliver vi iland på riktigt, 14 dagars kryssning är över. En riktigt dålig tajming att avsluta den just idag i närheten av Miami. När vi bokade vårt motell för inatt undrade vi varför det var typ dubbelt så dyrt som vanligt. Nu vet vi svaret. Superbowl. Skulle i och för sig ha varit kul att kolla in det på plats, men biljettpriserna är verkligen inte att leka med. Inte motellpriserna heller.

Nåja. Det kunde ha varit värre.

En rolig sak med dagen som idag är att det ett skojigt datum. 20200202 – ett riktigt palindromdatum. Det är faktiskt ännu bättre än att klockan blir 11:11. Åtminstone inträffar det mer sällan.

Ha en fin palindromdag!

Gomorron!


En perfekt trafikpolis!

01 februari 2020

 

Efter Jamaica la vi till i…

1

… … … Bromma???

2

Nejdå, det gjorde vi inte alls det. Vi landade i George Town på Cayman Islands.

3

Där fanns det fina saker att titta på, som den här fantastiskt vackert målade parkeringsplatsen.

Men det roligaste att studera i stan var ändå denna otroligt skojiga trafikpolis:

4

Kolla stilen när han viftade fram bilarna!

5

Sen ledde han fotgängarna på ett säkert – och roligt! – sätt över gatan.

Missa inte den här knappt minutlånga filmen som Anders tog:

 

Med såna poliser skulle livet bli sååå mycket gladare – verkligen den perfekta trafikpolisen!

7

Sen hittade Anders stora krukor…

8

… men några badkrukor var vi verkligen inte, så vi tog en båttur igen.

9

Och vem kan väl motstå ett sånt här vatten? Fortsättning följer angående det fina vattnet.

Men vet ni vad? Ikväll drar den igång – Schlagern! Ama är full av förväntan och hoppas på att kunna se spektaklet.

Anders då?

Tja…

10

Han verkar ha gjort upp nåt sorts städfördrag med vår alldeles eminente hyttsteward Jeevee. Kanske är det tvätten där bakom som ligger på Anders lott ikväll?

Möjligen blir det Ama och Jeevee som kollar på Schlagern medan Anders stryker?

Hur gör ni, kommer ni att kolla eller städa, eller ni kanske hittar på nåt helt annat?

Gomorron!


Att grotta ned sig

31 januari 2020

 

Det var vår plan när vi var på vår bussutfärd på Jamaica. Bussen tog oss till Green Grotto på ön.

1

Där fick vi fina huvudbonader.

2

Efter att ha piffat till vår outfit ännu lite mer var vi redo.

3

Vi gick ned i ett bautastort grottsystem.

4

Det fanns titthål ut till den stora vida världen utanför lite här och där.

5

Det fanns tydligen träd utanför också.

6

Inne i grottan kunde man se hur naturen skapar fantastiska formationer. Det här var tydligen en stalagmit? Eller en stalaktit… Hur ska man veta?

Jodå. Fantastiska naturskulpturer det där, oavsett om dom kommer från taket eller möter upp från golvet. (Och nej. Ama petade inte på den).

Ama var dock mest impad av dessa formationer:

7

Perfekt att naturen har format bänkar och bord…

8

… och trappor. Tack, naturen!

Den där trappen ledde ned till en stor, underjordisk sjö.

Bilderna därifrån blev helt värdelösa, ni får nöja er med den här:

9

Vattnet var väldigt klart där nere, dom där stenarna ligger under vattenytan.

10

Sen fanns det smitvägar ut ur grottan lite här och var.

11

Så vi tog en sån.

12

Guiden frågade ifall vi kunde gissa vilken ”stenart” det här var.

13

Ama gissade på renlav. Det var fel – det var koraller. Döda koraller. För jättemånga år sen låg detta helt under vatten.

Vi gick in i grottsystemet igen och fick då se en del av djurlivet. Bland annat flera kolonier med fladdermöss och ett helt gäng med svalor.

Åsså denna:

14

Ser ni vad det är? Ama darrade lite på handen när hon tog den här bilden.

Här är Anders foto:

15

Hmm…

Vi såg det som bäst att återvända till båten.

16

Där kändes det betydligt tryggare.

Gomorron!


Falmouth, Jamaica

30 januari 2020

 

Igår morse när vi la till i Falmouth på Jamaica hade vi perfekt havsutsikt.

1

Sen backade den där bjässen in och skymde havet.

2

Vred vi huvudena åt vänster såg vi ut över stan. Likaså bra att gå iland.

3

Välkomstkommittén spelade lite glad musik.

4

Torget mellan skeppen var stort och luftigt, och endast avsett för kryssningspassagerare. Folk utan ”båtpass” hade inte tillträde hit. Ja, förutom dom som jobbade där då.

En sak måste man säga om människorna på Jamaica:

5

Dom är verkligen storväxta. Eller höga, kanske man kan säga?

6

Det fanns söta små drinkvagnar på området också.

Vi gav oss ut på stan, utanför hamnområdet.

7

Ama tyckte det var snällt att verkligen se till att ingen parkerade på handikapparkeringarna. Ingen! Inte ens dom som hade rätt att stå där hade en chans.

8

Stan bestod mestadels av färgglada men väldigt enkla hus. På sina ställen var det ett himla drag också.

9

Vi gav oss ut på en busstur.

På en sån kan man få se mycket, några exempel:

10

Många filmer har spelats in på ön. Här spelades till exempel den där scenen där Roger Moore i Bondfilmen ”Live and let die” skuttar över krokodiler för att komma undan. Den scenen minns ni väl?

11

I det här huset växte Harry Belafonte upp.

12

Här i viken anlände Columbus i slutet på 1400-talet.

13

Den gamla vägen verkade vara från ungefär samma epok. Vi var glada att dom hade byggt en ny som vi kunde åka på istället.

14

Visst är det bra när dom sätter upp skyltar så man vet vad det är man tittar på?

15

Här fanns ingen skylt, men det var egentligen inte trädkaktusen som Ama fotade utan nåt helt annat. Ser ni?

Okej. Ama zoomade och chansade:

16

Ser ni nu då?

Okej. Det går att zooma i datorn också:

17

En kolibri! Ama är faktiskt riktigt stolt över den där bilden. Det är inte alls lätt att fånga en kolibri på bild, dom är skitsnabba! Att dessutom lyckas få den hyfsat skarp… Jodå. Ama är stolt.

Nu var det egentligen nåt annat som var vårt mål på den där utfärden, men som vanligt är det här inlägget redan på tok för långt så Ama ber att få återkomma med resten.

Gomorron!


Allt väl!

29 januari 2020

 

Av tsunamin som det varnades för igår (som förmodligen uteblev helt?) märkte vi inte ett dugg.

1

Så här lugnt och fint såg det ut när vi närmade oss Jamaica nu på morgonen.

Men gårdagen blev allt onödigt spännande ändå!

Kolla bara:

2

Ama råkade hamna i gymmet! Det var otäckt och en anings chockartat. Som tur var kom hon ut utan att ha utövat nånting alls på dom där mackapärerna. Phu!

Men värst var det nog för dom här:

3

Kläderna. Dom som vi skickat iväg i en tvättpåse kom tillbaks, rena och fina. Men dom var i chock – dom hade fått stryk! Eller ja… Dom hade blivit strukna och det är dom verkligen inte vana vid. Fast dom verkar ha återhämtat sig och ser fullt användbara ut.

Nu håller skutan på att lägga till här i Falmouth på Jamaica och vi ska strax äta frukost och sen gå iland.

Som sagt – allt väl!

Gomorron!