Efter dom fantastiska vita dynerna i White Sands National Monument i New Mexico så åkte vi hit:
Till White Sands Missile Range. Bilden är rätt suddig. Ama skyller det på att hon var lite nervös. Detta är ett aktivt militärt område, och fick man verkligen fota där?
Troligen inte. Man fick inte ens åka in där, så vi fick vända och gå hit:
Till mottagningscentret. Detta kan ha varit… Nej, vi tar om det. Detta var faktiskt det mest besvärliga sätt som Ama har tagit sig in på ett museum någonsin. Vi fick lämna ifrån oss passen till en kille – mycket trevlig kille, men ändå! – och sen sätta oss ner och vänta i en kvart kanske, medan han knåpade med våra tillstånd. (Det är dom som Anders håller i på bilden). Under tiden så stängde dom stället…
Sen gick vi in genom ”spärren”…
Dom där missilerna och raketerna skulle vi kolla på. Inte en enda människa var intresserad av våra nyfådda tillstånd. Fast vi försökte så viftade dom oss bara vidare. Likaså bra det, för när man tittade på tillstånden så var det inte mycket som stämde…
Dom där varningarna kändes väl… sådär… Haha! Gillar mycket den där ”Do not disturb any items”.
Varningen för ormar börjar Ama vänja sig med nu. Tror att dom sätter upp dom för att folk ska hålla sig utefter gångstigarna.
Utan att ha behövt visa våra fina tillstånd alls så var vi till slut inne på museet. Oj, oj, oj! Ducka Anders! Såna där helikopterrotorer är inte att leka med.
Det fanns flera missiler som Anders kände igen namnen på, tyvärr har Ama glömt dom. Läskiga grejer det där…
Här är ett sexpack med småmissiler. Ett gott råd står nog där på kanten. Dumt att tappa dom i backen.
En läskig arsenal om ni frågar Ama. Men ändå rätt intressant att se. Man kan faktiskt inte bara blunda och tro att allt försvinner. För det gör det inte. Tyvärr.
Otäckt. Samtidigt – och nu går Ama lite över gränsen för sin tramsblogg – OM inte alla hemska krig funnits, då hade inte utvecklingen varit där den är idag. Tråkigt, men sant. På gott och ont.
Här fick vi se en bekant otäcking (den till vänster, alltså). Fat Man. Vi träffade honom i Albuquerque 2014, och enligt skylten var han utlånad därifrån. Om ni inte vet vad han ställde till med, så kan ni titta HÄR.
Och faktum är att innan dom fällde dom första atombomberna över Japan, så gjordes testerna här i White Sands. Läskigt. Hur lång var halveringstiden nu igen? Undrar också varför Ama är på ett sånt strålande humör?
Sen gjorde vi en tvärt om, och avslutade besöket på det sätt som vi brukar börja:
Vi tittade på den populära och förklarande filmen. Kolla förresten in bordsbenet där TV-n står. Mycket innovativt.