Skyltsöndag – staty

19 maj 2019

 

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där veckans tema är Staty.

Ama har sett en hel del statyer genom åren och några av dom har verkligen varit bautastora.

Några exempel:

1

Frihetsgudinnan i New York. Hon är inte så jätteliten (konstigt ord egentligen – jätteliten, en jätte är väl inte liten?). Fast hon ser ganska pyttig ut när man ser henne från en helikopter ovanifrån.

2

Desto större ser hon ut när man tittar från färjan som går från Manhattan till Staten Island. Den turen är dessutom betydligt mer ekonomisk ifall man vill titta närmare på den damen. Här skyltade Anders med datumet som vi var där och kollade ”The Low Budget Way”.

3

Året efter – 1989 alltså – var första gången vi såg den där utpekade bautastatyn. Nu ser han väl inte sådär jättestor (betydligt mer logiskt ord än jätteliten!) ut på den där bilden från 2017…

4

Men han är trots allt ganska gigantisk i verkligheten. Klicka på bilden så ser ni hur små människomyrorna är vid statyn.

Även i Spanien finns det stora statyer:

5

Ama har klistrat in den utpekade skylten i nedre bildhörnet. (Ja, bloggen råkade visst hamna i Cartagena igen…). Anders tröstar den ledsna statyn.

6

Även denna ofullbordade staty fanns i Cartagena. Saknar både huvud och en arm.

Men det där borde dom kunna lösa lokalt i staden, för gick man bara några hundra meter bort så fann man denna:

7

En staty som enbart har ett huvud och en arm. En fusion av dessa båda borde faktiskt ge en komplett staty. Hursa, ledarna i Cartagena? Jahaja. Jomen det var så lite så. Ama hjälper så gärna till.

8

I Cartagena finns det faktiskt precis huuur många statyer som helst! Fast här var Ama mest fascinerad av den tjusiga regnbågskrukan.

Ama har också funderat lite på vad som egentligen räknas som staty? Måste det vara personer av nån sorts metall?

Det här är personer på Amas favoritmuseum – Seward Johnson Center for the Arts i Trenton, New Jersey. Fast dom är inte i metall, så då är dom kanske skulpturer? Var går gränsen?

På samma museum:

Är det kanske en skulptur som flirtar med en staty? Ama vet inte…

Avslutningsvis några statyer här hemma i Torrevieja:

11

Tres Hombres del Mar. Statyn, Stalkern och kiosken. Den sistnämnda visar att vi inte riktigt har sommar här ännu – den kommer först när kiosken Hombre del Mar har öppnat för säsongen.

12

Här är den klassiska orkestern nere vid paseon inne i stan. En av dom där statyerna är faktiskt ingen staty, han statyerar bara exempel. Ni får själva gissa vilken av dom Ama menar.

Ha nu en riktigt skön vilodag!

Gomorron!


Konst i Canberra

06 september 2017

 

I Australiens huvudstad fanns det en skulpturpark. Vi blev ju helt förälskade i Seward Johnsons skulpturmuseum i Trenton i USA, och hade höga förväntningar då vi styrde stegen mot parken.

1

Det började bra med den svävande bollen.

2

Sen var Ama inte lika imponerad längre. Det finaste just där var nog det röda brandskåpet.

3

Trist med såna där regler också. Hos Seward uppmuntrade dom till att man skulle peta på grejerna, men med försiktighet.

4

Men den där mojängen var kul! Inte minst för att man kunde spegla sig i den.

5

Då kunde vi tyvärr konstatera att 53 dagar med go-mat på ett kryssningsfartyg hade satt sina spår…

6

Fast det gällde egentligen bara att spegla sig i rätt grej.

Den där konstparken i huvudstaden var nog inte helt huvudlös trots allt?

7

Nej, den var verkligen inte huvudlös alls.

Men det fanns konst på annat håll där i Canberra också.

8

Uppe vid parlamentet fanns den här dammen som den där damen tyckte kunde bli till konst med hjälp av kameran.

9

Och det kunde den – eller hur?

Det fanns ännu mer lysande konst.

10

I ett skyltfönster på kvällen fanns dom där grejerna. Stora lysande… mojänger som ändrade färg och hade sig. Konstig konst, men rätt frän faktiskt.

Men den allra bästa konsten skapar nog naturen helt på egen hand.

11

Eller ja… Här fick den hjälp av ett par händer till där nere i vänstra hörnet.

12

Och se där! Visst är det där vårblommande trädet ett konstverk i sig?

13

Med en blixt så blev naturen precis så blixtrande vacker som bara den kan vara – konst, men inga konstigheter.


Konst i Key West

04 augusti 2017

 

1

Vi hittade ett ställe där dom hade ställt ut konst-iga skallar. Säkert en massa berömdheter från stan.

Men sen – Ama blev överlycklig!

2

Visst måste det väl vara… En glutt på skylten och visst var det som Ama misstänkte – hennes favoritskulptör, Seward Johnson!

Vi har sett honom på flera ställen, och att hans verk även fanns i Key West var verkligen en positiv överraskning.

3

Anders gick fram och gjorde high five med den där grabben.

4

Medan Ama kollade in det där pussande paret fick Anders tydligen syn på nåt annat och gick ditåt med bestämda steg.

5

Ja, ja. Han blev väl hungrig igen.

6

Man måste bara älska Sewards verk – vissa är verkligen nästan verkliga! Ooops… Dom där var nog mer än bara nästan verkliga…

Sen blev Ama lite nervös och skyndade sig bort därifrån…

7

… för visst var det väl Stalkern som stod där och spanade?

8

På andra sidan huset fanns den här klassikern. Vi har sett den på Seward Johnson Center for the Arts i Trenton, i San Diego och förebilden till skulpturen på ett vackert fotografi hemma hos Ruth i Virginia. En underbart fångat ögonblick.

9

Nöjda och belåtna kom vi tillbaks till båten och började lägga ut. Före det där andra kryssningsskeppet som trängde sig före oss när vi kom in till hamnen. HA!

10

Ama kunde fortfarande inte förstå varför man inte fick fotografera den där intetsägande, militära piren?

11

Kan fotoförbudet ha berott på den där ”spännande” kuren? Jo. Så var det nog.


Man kan inte alltid hålla det man lovar

01 december 2016

 

1

Igår såg vi den här underbara skulpturen här i San Diego.

2

Den var hyfsat stor och stod precis intill hangarfartyget USS Midway. Statyn var så stor så till och med det där bautaskeppet såg lite litet ut.

Ama tyckte att stilen kändes lite bekant?

Hon gick fram och tittade på skylten:

3

Såklart! Det var en skapelse av han den fantastiska Seward Johnson vars konstmuseum vi besökte i Trenton nu i oktober. (Om ni klicketiklickar på bilden så är det lättare att läsa skulpturens historia)

Ooops! Ama hade ju lovat dyrt och heligt att inte visa mer av honom här i bloggen. Men, men. Man kan inte alltid hålla det man lovar.

Ama blev så glad…

4

… så hon var bara tvungen att krama om skulpturen lite. Eller vad hon nu gör där mot benet? Nåja. Hon kikade i alla fall inte upp under kjolen.

Idag håller vi tummarna för att våra väskor dyker upp. Och då gärna här i San Diego och inte nån annanstans. Det har dom lovat. Men som sagt – man kan inte alltid hålla det man lovar.

Gomorron! 


Fårskallar

17 november 2016

 

Såna finns ju både här och där.

1

Som här hos Seward Johnson. Alla konstverk där var kanske inte superfantastiska… 

Men smaken är ju lite olika.

2

Det här rummet till exempel. Anders var inte så fascinerad, medan Ama älskade alla dom färgglada brickorna.

Särskilt mycket gillade hon dom här:

3

Har ni sett vilka söta och glada fårskallar! Att dom dessutom matchar rubriken gör ju inte saken sämre.

Nähäpp! Nu lovar Ama dyrt och heligt att ni ska slippa få se något mer från Seward (även om han nästan gör skäl för sitt namn och är Sewärd).

Och genast blev den här dan bättre, eller hur?

Gomorron!


Dags igen!

10 november 2016

 

För nu var det ett tag sen trots allt. Dags för lite Seward Johnson – eller vad tycker ni?

Eftersom Ama inte hör några protester så kör vi! Här kommer lite mer från favoritmuseet i Trenton:

1

Det bästa av allt på det där stället var alla skulpturer.

2

Dom fanns högt…

3

… och lågt…

4

… och även mittemellan.

5

Det fanns också en hel del konstig konst. Som den där med stegen till exempel. Skulle den repareras eller varför stod stegen där? Fick syn på en skylt där det stod att det kunde vara farligt att klättra på konstverket, så stegen ingick tydligen i installationen.

Fast dom här skyltarna var bäst:

6

”Du får röra vid skulpturen med försiktighet och respekt”.

7

Så när Ama fick syn på den här skapelsen…

8

… vidrörde hon den försiktigt och respektfullt med rumpan. Skönt att vila lite.

Det fanns så otroligt mycket roligt och fint där hos Seward, men det allra vackraste på hela området måste ha varit detta:

9

WOW liksom! Nästan så man blir tårögd…

Gomorron!


Det är fult att peka!

22 oktober 2016

 

1

Här stod Anders och pekade.

På vad?

Syntes lite otydligt där på bilden, så Ama zoomade in.

2

Han pekade på den där stackars kvinnan som satt och försökte skyla sig.

Jo, det är fult att peka! Men å andra sidan kanske det inte är så snällt att zooma in heller…

Gomorron!

PS: Om ni undrade var det där utspelade sig, så kan Ama bekräfta era misstankar. Jodå. Det var såklart hos han Seward Johnson igen. Ama verkar ha ett outtömligt förråd av bilder från det härliga stället.


Det där med att äta…

18 oktober 2016

 

… det måste man ju. Ett trevligt ”måste” tycker Ama.

Men det finns olika sätt.

1

Man kan gå på restaurang. Vi försökte påkalla den där kyparens uppmärksamhet, men han struntade blankt i oss. (Är det möjligen Stalkern som smyger omkring där bak?)

2

Vissa av gästerna såg också en aning stela ut, och kyparen stod kvar där och glodde…

Nej, vi bestämde oss för en picknick.

Och vilken TUR vi hade!

3

Ute där i parken kunde vi sätta oss till ett dukat bord. Men dom måste ha vetat att vi var på väg, för alla grejerna satt fast i bordet. Inte ens en slurk vin kunde vi få i oss. Attans också!

Men sen vände turen:

4

Där på stigen stod några gubbar och lagade till en gryta.

5

Looks yummie! Eller vad tycker ni? Och tur som vi hade så fick vi receptet. Nån som vill komma över på middag?

Nu är det alltså snart dags att börja laga till den där goda middagen…

6

… men först en liten siesta.

Om ni inte redan har gissat det så är detta återigen bilder från Ama’s favoritställe, Seward Johnson Center for the Arts.

Att vissa verkar lite stela här och där har alltså sin naturliga förklaring – dom är skulpturer.


Nöden har ingen lag

17 oktober 2016

 

1

If you have to go…

2

… you have to go.

Sensmoral: När det tränger på så är det lika bra att tränga sig på. Nöden har ingen lag.

(Jodå, bilderna kommer från det underabara stället Seward Johnson Center for the Art. Har ni chansen – besök det!)

Gomorron!


Dessa tjuvar alltså…

13 oktober 2016

 

… dom är bra fräcka.

Kolla här nedan bara:

1

Här låg det där paret och hade det mysigt.

2

Ojdå. Det ser ut som om dom hade somnat?

Och vad hände då?

Jo:

3

Genast smög sig någon fram och försökte lägga vantarna på killens mobiltelefon!

4

Här satt samma person och såg oskyldig ut, men funderade säkert ifall tjejen hade nåt ”intressant” i sin lilla väska.

Men även den klåfingrigaste tjuv…

5

… kan ta sig vatten över huvudet ibland. Den där väskan orkade han inte rubba.

Fast ni kan vara lugna. Allihop var skulpturer på det där fantastiska stället i Trenton, Seward Johnson Center for the Arts, som Ama har visat figurer från tidigare, HÄR och HÄR.

Ja, alla var skulpturer utom den där tjuven då, han rörde på sig… Var han inte väldigt lik den där Stalkern, förresten?