En Award

16 juli 2016

 

0

Ama fick den här fina utmärkelsen av Veiken – tack så mycket!

Det gäller att svara på några reserelaterade frågor, om nån bild skulle vara intressant att titta närmare på så går det alltid att klicka på den.

Då kör vi!

#1 Vart gick ditt livs första resa?

Vet inte riktigt, men den första som Ama minns – eller snarare har spridda minnen från – var när hon som femåring bodde i Los Cristianos på Teneriffa i tre månader med sina föräldrar och storebror.

1

Ama’s passfoto från sitt andra pass

#2 Vilket färdsätt föredrar du och varför? (Flyg, tåg, bil, cykel etc.)

När det gäller långa sträckor och kort om tid (eller om nån ocean skulle råka ligga ivägen) så är flyg såklart oslagbart. Gillar tåg och bil också, man hinner se mycket. Har på senaste tiden upptäckt att även kryssningsfartyg är ett alldeles utomordentligt sätt att ta sig fram.

Cykel går bort. Såvida det inte handlar om cykeltaxi.

2  2b

Cykeltaxi i Yogyakarta, Java och Kanchanaburi, Thailand. Bröllopsresan 1987.

#3 Vilka är dina tre bästa packningstips?

  1. Packa lätt. Skulle kläderna inte räcka till så finns det nya att köpa på plats.
  2. Ta med tvättmedelspluttar. Eftersom den lätta packningen oftast inte räcker till och ingen av oss gillar att shoppa kläder.
  3. Se till att ha nåt vettigt ombyte i handbagaget ifall väskorna kommer på vift. Dom kommer som regel till rätta inom ett dygn, och med nåt ombyte i handbagaget – ja, då slipper du tvångsshoppa kläder.

3

Bangkok 1987. Bagaget hade kommit bort, och Ama hade packat smart. Ett par extra hellyhansensockor i handbagaget. Mycket användbart i Bangkok. Ja. Det blev tvångsshopping.

#4 Vilket resmål tycker du att fler borde upptäcka och varför?

Det inre av Spanien. Det finns sååå otroligt många fina platser, landskap och städer. Folk glömmer som regel bort att utforska dom ställena utan stannar ute vid kusten och playorna.

4  4b

Akvedukten i Segovia och ringmuren i Ávila – två enastående byggnadsverk.

#5 Ditt knäppaste reseminne?

Finns en uppsjö, men det Ama först kommer att tänka på var när vi klev in på en järnvägsstation i en avkrok i Vietnam 1994, då dom precis hade öppnat gränserna för västerländsk turism.

Alla – verkligen ALLA! – på hela stationen flög upp från där dom satt och ställde sig i en ring runt oss och bara stirrade. Glada var dom. Förmodligen hade dom inte sett såna som oss annat än på bild. Kändes verkligen märkligt. Och knäppt.

Dom sprang och hämtade sina kompisar också, så att även dom skulle få se. Sen satt vi i flera timmar och lärde oss räkna från ett till tio på vietnamesiska. Den kunskapen är –  likt mycket annat – borta nu.

5

Aningens utstirrad. Måste vara så här att vara superkändis…

#6 Vad är det första du gör när du checkat in på ditt hotellrum?

I vissa lägen kollas toaletten på direkten, enligt citatet ”därtill var jag nödd och tvungen”. Annars är det utsikten som studeras allra först. Fast Anders påstår att det första Ama gör är att tända alla lampor och ta en bild på rummet. Kan ligga nånting i det påståendet…

761    153

Båda bilderna visar utsikt från hotellrum i Alicante. Dock inte  från samma hotell.

#7 Vad är det värsta du varit med om under en resa?

Det måste nog vara orkanen Odile som drabbade oss i Cabo San Lucas längst ned på Baja California i Mexiko 2014.

Man blir väldigt liten när moder natur ryter ifrån. Vi kände oss ganska trygga trots allt när ovädret var över oss. Hotellet kändes stabilt, även om vi flera gånger var övertygade om att fönstren – som dom hade förstärkt med tejp innan orkanen slog till – skulle blåsa in.

Det värsta var efteråt. När människor började härja, slå sönder och råna. Att dessutom vara utan vatten och el och ha noll information av vad som hände… Det är man verkligen inte van vid.

En film som visar lite av förödelsen som vi såg efter att orkanen hade givit sig av.

#8 Vilka tre länder har den godaste maten?

Svårt val, men det får bli Sverige (Ama bara älskar svensk husmanskost!), Italien (pasta och pizza – mmm), Thailand och Frankrike. Ooops! Det blev visst fyra…

8

En fantastisk skaldjursplateau i Biscarrosse Plage i Frankrike med skid- och båtgänget 2006.

#9 Om du hade obegränsat med pengar, hur skulle det förändra ditt resande?

Troligen inte särskilt mycket alls. Tycker att saker och ting ska vara prisvärda, överdriven lyx känns onödigt (surt sa räven?). Dessutom känner sig Ama tämligen obekväm i alltför ”fina” omgivningar.

Att kosta på sig en bättre klass på exempelvis flygplan kostar så oerhört mycket mer så det kan det omöjligtvis vara värt. Och varför skulle vi göra det egentligen? Det brukar vara ganska gott om plats när vi flyger…

9

Ama förstår inte att alla klagar på att det är så trångt på lågprisflygen?

#10 Vart går din nästa resa?

Hmm… Kanske borde Ama följa sitt eget råd och utforska det spanska inlandet lite mer? Kaffet börjar sina…

10

Nespressobutiker finns lite här och där.

#11 Om du bara fick resa till en enda plats resten av ditt liv, vilken skulle du välja?

Jamen den var ju allra svårast, den frågan. På gränsen till omöjlig. Det finns sååå många ställen kvar som Ama vill se, bland annat Japan, Nya Zeeland och Ullared. Dom går ju inte att välja – svårt att veta om man vill återvända?

Får man svara USA? Nja, det kan väl inte anses vara EN plats…

Nej, om man bara får välja en plats, så måste det nog bli Stockholm, trots att vi inte har varit där på drygt två år. Förutom att det är en helt fantastisk stad så finns där så många nära och kära.

11

Stockholm i mitt hjärta. Bild tagen vid vår ballongfärd över stan som gick av stapeln 1988

Svåra – men roliga – frågor, det finns så många upplevelser och resmål att välja mellan. Skulle Ama svara en annan dag skulle nog inte svaren se likadana ut.

Nu är det meningen att denna awarden ska skickas vidare till några andra bloggar, men Ama med sin beslutsångest kan inte välja. Det står var och en fritt att knycka denna – det var en rolig utmaning!

Och ni som ännu inte har hunnit skaffa er en blogg ännu – känn er fria att anta utmaningen här bland kommentarerna.

Gomorron!


En Award!

06 oktober 2011

 

Jajjemensan! Det har Ama fått. Dels av Carina med motiveringen:

Underbar norrlänning som numera är ”ama de casa” (hemmafru) i Spanien. Bjuder på sig själv och en massa skratt.

Och även av Nillan på nätet, som kom med ett djärvt grepp och fixade en blind-date åt Ama med Soptunnan. I samma veva slutade Soptunnan att blogga… Aj, då. Men skyll inte på mig.

 Tack fina, goa ni – Ama är så glad och tacksam!

Sen ska man ju slita lite också när man har fått en sån häringa Award. Först ska man svara på fem frågor:

1. Varför började du blogga?

Det började med att jag med en stor rynka på näsan gick med i Facebook. Där började jag bre ut mig mer och mer, tills jag tyckte att jag behövde mer utrymme. I april 2009 tänkte jag: Äsch, vad tusan? Alla verkar ju blogga nuförtiden… (fast jag kände bara en som bloggade). Och på den vägen är det. Facebook är jag nästan aldrig inne på längre, men på bloggen är jag ”lite då och då”.

2. Vilka bloggar följer du?

Oj. Det är en himla massa det. Ingen nämnd och ingen glömd.

3. Favoritfärg?

Ni kommer aldrig att tro detta, men min favoritfärg är… Nej. Det avslöjar jag inte!

4. Favoritfilm?

Pretty Women – och det står jag för! Gillar en himla massa andra filmer också, som Forrest Gump till exempel.

5. Vilket land/vilka länder drömmer du om att besöka och varför?

Mitt drömresemål är Ullared! Jag hade tänkt att vi skulle åka dit när jag fyllde 50 ifjol. Men det blev Costa Rica istället. Dumt. Nu kommer jag nog aldrig att komma till Ullared…

Sen ska man skicka denna Award vidare till fem andra bloggare. Men se, det gör inte Ama. Jag tänker istället skicka den vidare till ett urval (svårt urval!) av mina underbara läsare som inte har någon blogg, men som roar mig – och andra – med sina underfundiga, roliga och informativa kommentarer.

Det var som sagt svårt att bara välja fem, men Ama skickar denna Award vidare till (i boksstavsordning):

  1. Moi: En skånsk tjej som nog snart har en egen blogg, hon har ju smygstartat lite med att gästblogga både här och där. Nåt som hon redan har är Sigge. En tiger i kattkläder.
  2. Preciosa: En granne här i Spanien vars kommentarer ibland är längre än Ama’s inlägg. Men det är bara roligt! Hon är dessutom en aldrig sinande källa av information om Spanien och hjälper läsare både här och på Spanienforum.
  3. Ruth i Virginia: En 80-plussare som med jämna mellanrum levererar fantastiska berättelser från förr som är otroligt roliga att läsa.
  4. Sven och Robert: Detta radarpar som oförtrutet jagar guld. Men precis som badhunden så blir alltid guldet till sand. Sven har som bäst blivit fyra, och Robert… Ja, han har aldrig heller – såvitt Ama kan erinra sig – nått förstaplatsen.  (Här frångick Ama bokstavsordningen för att Sven skulle känna sig hemma)
  5. Småländskan: En hårt arbetande Kalmarit som ofta är ute och cyklar. När hon inte gör det så är hon ofta på besök här och roar både mig och andra.

Det är många, många fler som jag skulle vilja belöna med denna Award. Så då gör jag det: ALLA som är här och läser och kommenterar får den. Det är ni som gör att bloggen finns. Utan er respons skulle det inte vara roligt att blogga. Så:

TACK ALLA!


En Award och en utmaning!

30 januari 2010

Men så kul! Ama de casa har fått den här fina Awarden av inte mindre än Augusta, Leonora, Marran och Tezz.

Tack snälla, gulliga ni!

Reglerna ser ut så här:
A
: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!

Ama de casa ser nu möjligheten att överösa er med ytterligare ”intressanta” fakta om mig själv. Ni vet väl att ni har möjligheten att sluta läsa nu och syssla med nåt meningsfullt?

Är ni kvar? Hoho??!!??

Aja. Där försvann alla. Utom en som inte kommer undan. Här Anders ska du få veta nåt mer. Om du till äventyrs inte redan visste det. JA! Jag vet att jag är tjatig! Men det vägrar jag ta med som en punkt. (HA! – Här bröt Ama de casa redan mot punkt nummer C. Fick liksom med en extrapunkt innan jag ens har börjat…)

Då kör vi!

  1. Länge vägrade jag erkänna att min syn var dålig. På stora avstånd kunde jag dock känna igen Anders – han är oftast den som är längst i omgivningen. 2005 skaffade jag glasögon innan vi åkte till Kenya. Tänkte att det vore trevligt att även se dom djur som var mindre än elefanter. En helt ny värld öppnade sig!
  2. Jag är klumpig. Vet att jag redan har berättat det. Fyller på listan lite bara. När jag pryade hos en tandläkare 1976 (trodde jag skulle bota min tandläkarskräck – fungerade icke!) så lyckades jag fastna med håret i borren! Han sa att jag skulle titta närmare och då fastnade håret i remmarna som sitter i ”armen” på tandläkarborren. Resten av pryotiden hade jag flätor…
  3. Klumpig igen… För inte så många år sen så… Eller ja, det är nog ganska många år sen, allt är relativt. Nåja. Jag lyckades i alla fall trampa in en trätandpetare i hälen. En sisådär 2 centimeter. Blev lite utskrattad på akuten. Det värsta var att det tog otroligt lång tid att få bort den. Jag höll på att missa den kvällens Robinson!
  4. Ama de casa är extremt höjdrädd! Ändå ger hon sig upp på dom mest hemska höjder. Ni kan titta HÄR. Det är en film som jag knappt vågar titta på!
  5. Ama de casa har aldrig ätit penicillin. Med mina dryga 49 år på nacken så tror jag att det är ganska ovanligt.
  6. Jag älskar att resa! Jag vet, jag har skrivit det förr. Men nu ska ni få veta mitt drömresemål! Anders vill till månen – Ama de casa vill till Ullared!
  7. Jag lider av allvarlig beslutsångest. Drömresan kanske är Japan istället? Eller Peru? Nya Zeeland? Chile???? Nä, nu blev det svårt…

Så. Då vet ni lite till om Ama de casa. För eventuella nytillkomna läsare finns det mer att läsa här och här. Ja – jag hör hur ni gäspar!

Punkt 7, den med beslutsångesten, den gör att jag inte kan välja ut några som jag skickar den vidare till.

Fast förresten! Jag väljer att skicka den vidare till Em! Hon väljer ju att aldrig ta emot awarder och utmaningar – det är ju en utmaning i sig.

Förresten så tror jag att hon behöver lite länkningar 😉


En Award!

23 januari 2010

Den här fina Awarden:

Den fick Ama de casa av Carina, Ulrika, Marie och Rhea.

Tack så jättemycket snälla, söta, rara ni! Jag blir glad!

Här är reglerna som följer med awarden:

A: Kopiera awarden på din blogg.
B: Länka till personen som gett dig awarden.
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv.
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till.
E: Länka till deras bloggar.
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna
award.

Här kommer sju fakta om mig själv. Intressanta? Nja…

  1. Jag älskar att resa. Ja, jag förstår att ni är överraskade, men det är faktiskt sant!
  2. Jag använde napp väldigt länge som liten. När mamma slängde bort den när jag var sisådär fyra år så gick jag helt sonika till färghandeln och sa: ”Jag ska ha en napp till min lilla kusin Jonas och den ska vara på krita”. Eftersom jag bodde i lilla Byske på den tiden så ringde färghandlaren till mamma och undrade om det var ok. Det var det. Mamma belönade min företagsamhet.
  3. Jag var väldigt klumpig och klantig som barn. Har tillbringat mycket tid på akuten. Bröt armen när jag ramlade ur ett träd, cyklade ikull och fick en saftflaska i benet, krockade med snöskotern och krossade läppen… Listan kan göras lång.
  4. Jag är väldigt klumpig och klantig som vuxen också. Möblerna och andra inredningsdetaljer som exempelvis dörrar verkar på nåt sätt hoppa på mig, alternativt är det nån som flyttar runt dom hela tiden – för krockar med dom, det gör jag.
  5. Jag är värdelös på alfabetet. Vet vilka bokstäver som kommer före och efter m och n. Att a är först och ö sist. Resten är lite oklart. Tack och lov för google translate! Att leta i ordboken tar sån tid!
  6. Jag ÄLSKAR schlagerfestivalen. Den svenska alltså.
  7. Jag är bra på att hitta saker som har kommit bort. Några av mina vänner kallar mig Saida. Denna förmåga har uppkommit för att jag även är bra på att lägga bort saker på konstiga ställen. Övning ger färdighet.
  8. Jag är bra på att bryta regler. Genom denna åttonde punkt och att jag inte kan välja ut sju stycken att skicka den vidare till så lyckas jag bryta mot fyra av sex av reglerna för denna Award! Inte illa! Eller, jo, det är illa. Sorry!

Vill ni veta mer ”intressanta” saker om Ama de casa så kan ni titta i ett gammalt inlägg från metrobloggen här.


Våga vägra borgen!

18 juli 2016

 

Vi kom fram till Alarcón igår, och vad fick Ama se?

Jomenvisst…

1

… självklart fanns det en borg i stan! Så stor att den faktiskt skymmer själva stan här på bilden. Stan var å andra sidan inte särdeles stor och svårskymd.

Och ännu en självklarhet…

2

… Anders ska alltid kliva ut så nära kanten det bara går. Alltid! *suck*

3

Men Ama var bestämd den här gången, även om vi närmade oss snabbt så skulle hon inte ge vika. Våga vägra borgen!

4

Fast det var ganska svårt att göra det, eftersom paradoret som vi skulle bo på var inrymt i just det där castillot och Ama ville ogärna sova i bilen…

4b

… även om Anders hade parkerat den som en hel spanjor.

Om ni kommer ihåg från det HÄR inlägget så påstod sig Ama kolla utsikten det första hon gör på ett hotellrum, medan Anders hävdade att det första hon gör är att fota rummet?

Vi kollar vem som hade rätt:

5

Attans också. Ama fotade…

6

… medan Anders var den som kollade utsikten.

7

Vi gick upp och beundrade utsikten från murarna också. Det fick man göra om man bodde på paradoret. Anders håller stolt upp nyckeln som vi fick låna i receptionen.

Anders skärpte faktiskt till sig. Han stod inte på kanten!

8

Nej, han satt på den. Inte fullt lika illa, men Ama hade ändå hjärtat i halsgropen.

9

Sen trappade vi ner…

10

… och Ama satte sig på ett betydligt säkrare ställe.

Det är himla trevligt att bo på paradorer, faktiskt.

Gomorron!


Att följa sina egna råd

17 juli 2016

 

Det är kanske inte så dumt? Så här svarade Ama på en av frågorna som hon fick i gårdagens utmaning:

#4 Vilket resmål tycker du att fler borde upptäcka och varför?

”Det inre av Spanien. Det finns sååå otroligt många fina platser, landskap och städer. Folk glömmer som regel bort att utforska dom ställena utan stannar ute vid kusten och playorna.”

Tja.. Det kanske inte är ett så tokigt råd ändå?

Så…

1

… nu är väskan packad. Men visst ligger den på fel ställe?

2

Sådärja! Då är det bara att ge sig av då.

Gomorron!


En till!

08 oktober 2011

 

Award, alltså. Den här gången är det fina och goa Mita och Krulli som har förärat mig den. Tack, söta ni!

Den här gången ska man fullfölja fem meningar och sen skicka den vidare till fem andra bloggare.

Ok. Då kör vi.

1. När ingen ser eller hör mig så… fuskar jag. På nåt underligt vis går mina patienser alltid ut. Som tur är så är jag avslöjad i hela bekantskapskretsen, så jag har verkligen ögonen på mig. Exempelvis kan jag berätta att när vi hade en sån där deckargåta en gång, då fanns facit längst bak i häftet man skulle följa. Mina sista sidor var ihoptejpade. Det var ingen annan som hade så…

2. Jag går aldrig hemifrån utan … min kamera. Det har dock hänt att minneskortet sitter kvar i datorn. Tur att det finns kamera i mobilen också.

3. Min blogg heter som den gör för att… Ama de casa är spanska och betyder hemmafru och jag är en hemmafru som är bosatt i Spanien. Svårare än så är det inte.

4. Om jag vågade så skulle jag… klättra upp på Calpeklippan. Det skulle jag aldrig våga göra. Första (och absolut enda) gången jag gjorde det så typ grät jag på vissa ställen. Så det är en sak jag inte vågar göra om, och ingen i min närhet får heller göra det. Det dummaste av allt var att det var min idé… Här kan ni se hur det gick till:

5. Om 10 år så kommer jag att… ha fyllt 60 och den födelsedagen planerar jag att tillbringa på mitt drömresemål. Ullared…

Sen skulle man skicka den vidare, och det gör jag. Till alla – med eller utan blogg – som vill ha den!


Jag mötte Lassie!

03 februari 2010

Decdia som har spelat fotboll lekt dunkegömme med självaste Henrik ”Henke” Larsson utmanade mig i en kommentar.

”Du får också dra din bästa jag-mötte-Lassie !”

Nu har Ama de casa funderat och funderat.

Jag rör mig ju i väldigt celebra kretsar…

HA! Den här måste väl ändå vara den bästa:

Jag mötte Lassie!

Ja, den där collien på scenen är självaste Lassie! Det var på Universal Studios i Los Angeles 1992. Dom SA att det var Lassie i alla fall.

Nå? Har ni någon bra Lassie-historia?