Hemresan

Den blev en långdragen historia.

Kvällen innan det är dags för slutgiltig landgång ska man packa väskorna och ställa ut dom i korridoren. Då forslas dom ned till ankomsthallen utan att man behöver släpa dom stora väskorna samtidigt som alla andra ska av båten, man spar bara ett litet handbagage med ”reservkläder” och necessär. Väldigt praktiskt! Fast sorgligt också att behöva packa för att lämna kryssningen.

Sen tog vi farväl av vår otroligt trevlige och hjälpsamme hyttsteward – Macton. Han var gladare än vi att få lämna båten, för när han kom iland denna gång skulle han åka hem till Goa i Indien och få träffa sin familj och sin tämligen färska son för första gången på 9 (nio!!!) månader.

I lördags den 14/5 klockan 06:15 (lokal tid) angjorde vi hamnen i Fort Lauderdale, Florida.

Vi satte oss på vår angivna väntplats inför den välorganiserade landstigningen. I vårt fall var det spelhallen som var väntsal. Ama funderade på att satsa allt på rött och fortsätta kryssningen, men hon satt väl vid fel spelmojäng för att göra det.

När det blev vår tur att kliva av kändes det lite snopet att dom redan hade satt upp ”Välkommen ombord”-banderoller på båten för nästa gäng som skulle ge sig ut på böljorna dom blå. Orättvist, liksom.

I ankomsthallen hittade vi våra väskor ganska omgående – skönt! Det har hänt att vi fått leta rätt länge ibland, då när dom inte har sorterat dom riktigt rätt efter dom bagagetaggar man blivit tilldelad.

Vi hoppade på busstransporten som vi hade beställt. Den skulle ta oss från hamnen i Fort Lauderdale till flygplatsen i Miami.

Det gjorde den också och där på flygplatsen fick Anders en ny kompis.

Visst var han fin!

Fast vi vågade oss inte på att försöka smuggla med nån fripassagerare, så vi gick ut i solen och släppte ut honom i det fria där han fick flyga med sina egna vingar.

Ama fick till sin stora lycka åka ännu ett ”Lilla Tåget”.

Sen såg vi hur flygplanet som skulle ta oss till Madrid kom in och förbereddes för vår avgång. Mycket logistik krävs det på en flygplats!

Fast logistiken när planet skulle bordas lämnade verkligen en hel del i övrigt att önska. Man hade en siffra på sitt boardingpass som angav vilken grupp man tillhörde och sen skulle man gå ombord när dom grupperna ropades upp. Vi hade grupp 2, men som ni kan se var det en och samma kö för grupp 1, 2 och 3 och en annan för grupp 4 och 5. När dom ropade upp vår grupp 2 så stod det ett helt gäng med 3:or och blockerade så det gick inte komma fram. Till slut ropades alla grupper upp och då blev det smått kaotiskt… Ama undrade även lite över radnumreringen. Alla som hade rad 1 – 49 – vilken grupp tillhörde dom???

Nåja. Det löste sig såklart, men det kunde ha skötts betydligt smidigare.

Vi landade så småningom på Amas favorit-hatobjekt till flygplats – Barajas i Madrid. Den flygplatsen är stooor! Som ni kan se på skyltarna så anges avståndet till dom olika gateområdena i minuter, och som nästan alltid skulle vi behöva ta oss till dom som låg längst bort.

Men vi kom fram i god tid till vårt lilla Alicante-flygplan vid en av K-gaterna och kunde kliva ombord.

Efter en kort flygtur på cirka 40 minuter flög vi in över Elche och landade i Alicante…

… hoppade på flygbussen…

… och kom hem till Torrevieja.

Där såg vi det ultimata beviset på att vi var hemma igen:

Flamingosarna i rondellen. Och nej, det var inte Ama som fotade dom den här gången. Eftersom Anders inte körde bussen så överlät hon äran att fotografera den oemotståndliga rondellen till Anders. Eller så kanske det var så att han blev tvingad att göra det då det var han som hade fönsterplatsen.

Jodå. Hemresan blev en långdragen historia, från det att skutan la till i Fort Lauderdale på lördagsmorgonen tills vi kunde fota flamingosarna igen runt 15-tiden på söndagen (även det lokal tid) gick det ett drygt dygn. Själva flygresan från Miami till Madrid tog ”bara” 8 timmar (när vi åkte iväg på kryssningen med flyg till Los Angeles tog flyget 13 timmar), men det var mycket väntetid både här och där nu vid hemresan.

Fast frågar ni Ama så tycker hon det är bättre med långa väntetider istället för att riskera att missa nån anslutning.

Nu är vi i alla fall hemma igen och det är inte så tokigt det heller, men det var allt lite jobbigt att behöva bädda sängen själv nu på morgonen.

Gomorron!

52 Responses to Hemresan

  1. Yvonne skriver:

    God morgon, det var en rejäl resa hem, kanske kommer det lite jetlag efteråt också.

    Bädda sängen själv och tvätta igen, ja då är det vardag igen, men det går väl det också

    Ha en fin måndag och välkommen hem igen

    • Ama de casa skriver:

      Gomorron Yvonne! 🙂
      Jodå, nog är jag en aning jetlagad idag, men dagens planer är ”ta det lugnt” så det känns helt OK ändå.

      Det mesta i packningen har ”jag” sett till att det är rent, så tvätten kan vänta ett tag. Bäddat sängen gjorde jag direkt i morse, likaså bra att komma in i rutinerna.

      Tack så mycket och ha en fin måndag ni med!

  2. mittlillautrymme skriver:

    Gomorron Ama och välkomna hem!
    Det är förstås jobbigt att anpassa sig till det hårda livet igen! Man kan ju också stänga dörren in till sovrummet och låtsas att hyttsteward redan varit där. 😀

    • Ama de casa skriver:

      Gomorron och tack Leffe! 🙂
      Åhå! Det var ett bra tips. I morgon bitti ska jag se till att stänga dörren och skippa bäddningen 😀

  3. MariArne skriver:

    Välkomna hem! Spännande att följa er. Kram

  4. Annica skriver:

    Välkomna hem 🙂
    Kram

  5. skåningen skriver:

    Välkomna hem!
    Ha en bra måndag!
    Kram!

  6. Ruth i Virginia skriver:

    Det är inte alls kul att tömma väskorna efter en resa, Och var ska Anders hänga sina fina kostymer och du dina tjusiga klänningar?`

    Låg dammet jämntjockt på terassen`?

    • Ama de casa skriver:

      Vi brukar vara väldigt snabba med att packa upp, men igår orkade vi inte hela vägen. Nåja. Då har vi nåt att göra idag också 😉
      Vi har en liten vrå i en garderob på kontoret där finkläderna hänger. Dom tar inte så stor plats, så det är inga problem 🙂

      Det var lite sand ute på terrassen, men inte så farligt mycket som vi hade befarat.

  7. Ami skriver:

    Välkomna hem! Men så fort resan gick, inte hemresan då men kryssningen. Tyckte inte det var längesen vi sprang på varandra utanför Mercadona och ni berättade att ni skulle resa!
    Kram

  8. Znogge skriver:

    Välkomna hem efter den härliga kryssningen. Borta bra men hemma bäst eller 😉

    Ha en fin måndag!

  9. Det är sådana där stunder, då man ska hemåt igen, som jag tycker att man kunde hitta på någonting bättre än flygplan och liknande. Tänk att bara få trycka på en knapp när man står i en ljusstråle a´la rymdfilmer och vips så är man hemma i sin egen säng med kappsäckar och hela faderullan. Kan inte Anders utveckla något för mänskligheten? Jag menar, han är ju väldigt intresserad av rymden och kanske har fångat upp någon bra idé?
    Hur som helst, så tänker jag alltid på er när jag ser en plastflamingo. En riktig har jag aldrig sett men även en av plast är ju riktig, när jag riktigt tänker efter.
    Välkomna hem och hoppas jetlagen blev kvar i Florida!

    • Ama de casa skriver:

      Ja tänk om man hade en sån mackapär… Fast att Anders skulle uppfinna en sån vore nog inte så bra. Då får han kanske sitt andra Nobelpris innan jag hinner få mitt första 😉 😀
      Vi har riktiga flamongosar här också, man ser dom alltid i saltsjöarna man passerar på väg ut mot flygplatsen. Det är riktigt coola fåglar, även om dom mestadels står med skallarna under vattnet och käkar kräftdjur för att behålla sin rosa färg. Coola och fåfänga alltså 😀

      Jetlagen hängde tyvärr med hem…
      Tack så mycket!

  10. bmlarsreseblogg skriver:

    Välkomna hem till vardagen igen! Men er vardag är väl inte så oäven den heller??
    Fördelen med att vara på hemmaplan, har vi upptäckt, är att då har man alla möjligheter att planera kommande resor och äventyr….

    • Ama de casa skriver:

      Vardagen här är inte alls så tokig den heller 🙂
      Just nu har vi inga planer alls annat än att försöka komma in i rätt tidszon…

  11. Janne skriver:

    Välkomna hem! Tack för en trevlig ”hänga-med-resa”! Nu dröjer det väl inte så länge till nästa gång, om jag får gissa! 🙂

    • Ama de casa skriver:

      Tack Janne och kul att du hängde med på resan!
      Nej, nu hoppas vi verkligen inte att det tar så lång tid till nästa gång, fast imorgon lär vi inte åka i alla fall 🙂

  12. tufft jobb för hyttstewarden utan familj, hoppas han fick dricks 🙂

    • Ama de casa skriver:

      Alla passagerare betalar ”tvångsdricks” som alla i personalen får dela på (fast kanske inte kaptenen, han tjänar nog bra ändå). Fast självklart fick Macton extraslantar av oss också.

  13. Ditte skriver:

    Välkomna hem! Och skönt att det flöt på helt ok. Kan tänka mig att ni har många fina minnen med er hem.
    Men denna oorganiserade röra vi gaterna är trist. En del bolag tar en grupp i taket och då bli det mindre rörigt. Personalen tittar innan vilken grupp man tillhör och då blir det knepigare att tränga sig.
    Både Bosse och jag har följt er skuta hela vägen på sjökorten på internet och sedan blev det fint att komplettera med dina inlägg.
    Ha det gott!

    • Ama de casa skriver:

      Jodå, hemresan flöt på även om det var lite drygt med alla stopp på vägen.
      Tanken var att dom skulle ta en grupp i taget, men så blev det inte eftersom dom delat in köerna så otroligt dumt. I Madrid hade dom en kö per grupp och då funkade det såklart betydligt bättre. Sen var det inte lika många passagerare på det lilla planet heller 🙂
      Kul att ni har följt med både på nätet och i bloggen (som i och för sig är på nätet den med 😉 ).
      Tack detsamma!

  14. åsa skriver:

    Välkommen hem 🤗
    Vanligtvis brukar det kännas längre när man reser till något och kortare hem, i Ert fall blev det tvärtom.
    Men bättre att vänta än att bli frånåkt.
    Kram

    • Ama de casa skriver:

      Tack så mycket Åsa! 🙂
      Jag tycker tvärtom. Utresan är så mycket roligare, när det kommer till hemresan vill man bara hem så den känns längre.
      Jag tycker väldigt illa om att resa under tidspress då det känns som man kan missa anslutningar (vilket har hänt ett flertal tillfällen). Då tycker jag det är bättre att få döda lite tid på flygplatser och andra väntplatser. Att döda tid med internet, böcker och inte minst att studera folklivet gör att tiden ändå går rätt snabbt 🙂
      Kram

  15. mamma C skriver:

    Då får man säga välkomna hem igen.
    Även om det var en lång hemresa verkar det ha gått rätt smidigt i alla fall. Förutom kösystemet på ombordstigningen då.
    Kram Carin

    • Ama de casa skriver:

      Tack så mycket Carin! 🙂
      Jodå, det gick såpass smidigt som det kunde gå. Ombordstigningen blev intressant mitt i det dumma kösystemet, alla skulle ju på samma plan ändå och hade sina platser.
      Kram

  16. BP skriver:

    Välkommen hem! Gissar att även Mactons fru (snyggt namn – Macton) säger ett varmt välkommen till sin man. Det är ju nästan slaveri att låta en stewart eller annan personal låta jobba nio månader is sträck utan att de får ta semester. Antar att lönen för de anställda på kryssningsfartyg inte direkt är hög heller. Jo, för ”officererna” såklart, men inte för ”folket på golvet”. Hoppas Macton fick ihop en massa dricks.
    Hemresan var ändå rätt så smidig tycker jag – lätt för mig att säga såklart;-) Nu är det bara att bekämpa jetlagen;-)

    • Ama de casa skriver:

      Tack så mycket BP!
      Macton hette så i efternamn. Han gillade inte sitt förnamn som var Marcelo. Anders kände igen det namnet som varandes en fotbollsspelare (vänsterback i Madrid med ursprung i Brasilien, men det visste du säkert redan 😉 ).
      Lönen är säkert inte hög, men som jag skrev tidigare finns det en ”tvångsdricks” för alla passagerare som delas till dom i personalen (troligen inte till officerarna…). Macton fick givetvis extra dricks från oss.
      Resan hem gick bra, fast lite drygt blev det ändå.
      Jetlagen gör sig fortfarande påmind. Den blir inte lättare med åren kan man säga 🙂

  17. yfronten skriver:

    Uuuh, vad jobbigt det är med flygplatser! Jag kan lite grand förstå maken som har ledsnat på det efter tio år som resetekniker och då var det ändå smidigt före 2001…

    • Ama de casa skriver:

      Nuförtiden har flygplatserna blivit ännu jobbigare än tidigare. Först kom 2001… Sen en pandemi som verkligen inte har underlättat det hela.

  18. Susjos skriver:

    Vilken härlig kryssning ni har varit på, jag har en del att läsa igen förstår jag! Ja, vår resa från Turin gick ju lite fortare hem igår , fast Frankfurts flygplats var inte att leka med, så stor den också!
    Välkomna hem igen!
    Kram!

    • Ama de casa skriver:

      Ni har ju också haft det huuur bra som helst!
      Minns en gång när vi var på Frankfurts flygplats och skulle åka buss över till en annan terminal på den bautastora flygplatsen. Vi kom ned till stället där bussen gick. Innanför dörren fanns en sån där matta som man brukar behöva kliva på för att dörrarna ska öppnas. Vi klev på den, men inget hände… Till slut stod vi och hoppade på den allt vad vi orkade, fortfarande öppnades inte dörren.
      Sen kollade vi på busschauffören utanför och han tecknade med sina händer att vi skulle trycka på själva dörren… HAHA! Vi kände oss tämligen korkade kan jag säga. Men att att gå ut på plattan bara sådär kändes konstigt ändå 😀

      Välkommen hem du med!
      Kram

  19. mycketyck skriver:

    Förstår ni hade svårt att lämna tillvaron på fartyget. Ni har inga hemma som aldrig gör något, precis som vi har. Sabla lat den där inga.

  20. farfar hebbe skriver:

    Oki,då säger jag välkommen hem..Jag sa samma till mig 21:45 idag..Haé Kram.

  21. Violacornuta skriver:

    Wow, alltså sikken resa! Ja, hela resan har verkligen varit både intressant och spännande att få hänga med på.
    Borta bra men… Eller?
    Huvva för att behöva göra nåt så trivialt som att bädda sängen!!! 🥴
    Hoppas att ni kommit ur jetlagen och kan njuta av fina dagar hemmavid! 🤗

    • Ama de casa skriver:

      Det blev en väldigt bra resa! Hemma är inte så tokigt det heller 🙂
      Jag har precis bäddat sängen igen… Borde nog resa bort snart så jag slipper det… 😉
      Jetlagen ger inte riktigt med sig. Så här sent var det länge sen jag klev upp på hemmaplan…

  22. Veiken skriver:

    Dessa eländiga transporter till och från det roliga som man måste ha för att komma dit man vill.
    Härligt i alla fall att allt har gått bra och att ni är hemma igen!

    • Ama de casa skriver:

      Att resa till en resa är helt klart bättre än att resa från en sån, fast bäst vore ju att slippa just dom transporterna.
      Jodå, det gick bra. Vi visste ju vad vi hade som väntade oss innan vi kom hem igen.

  23. Geddfish skriver:

    Välkomna hem igen! Ni har ju varit riktigt långt bort fast jag tycker det känns som en kort tid. Förstår att hemresan var jobbig.
    Jag har också varit på Madrids flygplats, hujedamej.
    Ha det gott!

    • Ama de casa skriver:

      Tack Gerd! 🙂
      Tiden har verkligen gått snabbt! Utom själva väntetiderna på hemresan då.
      Den flygplatsen är verkligen gräslig! Huvvaligen… Men den är allt som oftast vår port mot resten av världen.
      Tack detsamma!

  24. Hemresan är alltid lite vemodig, men när man väl är hemma är det ganska skönt det också, ett tag… 🙂

  25. Anna i Portugal skriver:

    Välkomna hem och nu gissar jag ni gör som jag, lever igenom resan en gång till, dels genom att titta på bilder och läsa era egna inlägg här på bloggen. Tänk vad mycket extra livet tillför med en blogg 🙂

  26. Paula Merio skriver:

    Haha, synd att stewarden som var så söt inte var tillgänglig för en ny arbetsgivare i Torrevieja! Men man behöver inte bädda varje dag om man inte vill…
    Jag baxnar bara av att läsa om era långa restider hem. Jag blir helt slut bara av att behöva vänta en timme vid incheckning…ojoj, det gäller att ha resvana, något jag verkligen saknar numera. Välkomna hem, eller ja inte hit hem men dit hem

    • Ama de casa skriver:

      Jag har nån sorts tvångshandling som gör att jag måste bädda sängen direkt jag stiger upp (efter att ha kissat då 😉 ).
      Restiderna är inte att leka med… Men det är värt det hela för att komma iväg, och för all del för att komma hem igen.
      Tack så mycket!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: