Sjätte stoppet på kryssningen

Här blev Ama lite tveksam…

Var kunde vi ha hamnat nånstans?

En viss osäkerhet infann sig…

Fast till slut beslöt hon sig för att vi var på Aruba igen. Här var vi senast i april år 2016. Då åkte vi på en tur runt ön och hann inte se nåt av själva stan, den här gången tänkte vi göra tvärtom.

Till Amas stora lycka fanns ”Lilla Tåget” som dessutom var gratis. Fast den där vagnen hade ju fel färg.

Weehooo! Sådär ska det se ut…

… och Ama var lycklig.

Vi skramlade runt på fina gator med palmalléer.

En del husfasader verkade vara just fasader. Titta på toppen av det där gula huset till exempel.

Tåget skramlade runt, gick väldigt långsamt och dessutom gnisslade det en hel del, så vi smet av det efter ett tag. Då skulle det ta 10 minuters paus.

Vi tänkte att vi kunde ta nån av dom fina, blåa hästarna istället, men skyltar meddelade väldigt tydligt att dom fick man inte klättra på. Fast det fanns inget som sa att man inte fick klappa på dom, så det gjorde Ama. Sen tog vi apostlahästarna istället för nån av dom blåa varianterna.

Det fanns många fina hus i stan.

Färgglada och välskötta.

Snygga fasader…

… och vackert renoverade.

Fast det där med ”snygga fasader och vackert renoverade” det stämde inte in på alla. Tvärs över gatan från förra bilden med det gröna välskötta huset låg den här kåken:

Liiite arbete kvarstod för att få den här barren i ordnings.

Efter att ha vandrat runt i stan ett tag så gällde det att hitta tillbaks till båten.

Inte helt lätt, men till slut lyckades vi.

Sen satt vi uppe på vår balkong och studerade folklivet på kajen och ”Lilla Tågets” tidtabell. Sämre kan man ha det en onsdag i maj.

Gomorron!