Vi genade!

Igår morse när vi vaknade såg väderprognosen allt annat än lovande ut:

100 % chans för regn…

Fast så har det i och för sig sett ut i flera dagar nu utan att vi fått en enda droppe på oss.

Vid sextiden på morgonen lättade båten ankar från Panama City…

… och vi styrde kosan inunder Amerikabron och satte fart (fast en väldigt låg fart) under bron som är en av dom broar som leder mellan Nord- och Sydamerika över Panamakanalen.

Ama är väldigt fascinerad av containerfartygen. Måste krävas att man håller tungan rätt i mun när man lassar ett sånt.

Sen gäller det att välja rätt väg… Höger eller vänster, styrbord eller babord… Eller varför inte barbord?

Vi – eller snarare kaptenen – valde det håll där dom nya slussarna fanns (åt vilket håll nu det var…). Vi har åkt Panamakanalen två gånger tidigare, men då i dom gamla slussarna och dessutom åt andra hållet, så det blev en ”ny” tur för oss denna gång. När skutan framför oss hade hamnat i nästa trappsteg så öppnades slussdörren för oss.

Det var lite bättre utrymme i nya slussarna, fast Ama var ändå glad att hon slapp styra skutan.

Hon saknade ”mulorna” lite. En sorts elektriska tåg som gick på vardera sidan om slussen och såg till att båten inte tog i kanterna. Nu var det bogserbåtar som skötte den biten. Dom drog inte skutan framåt utan höll den borta från kanterna, det var kaptenen som körde framåt, sen körde han bogpropellrarna också.

Vi åkte under ytterligare en bro…

… och kom då ut i själva kanalen.

Vissa av bogserbåtarna verkade ha avnavlingsproblem.

Vi kom ut på Gatun Lake som uppstod när området dämdes upp vid kanalbygget.

I fjärran syns ytterligare en bro.

Bortom den låg vägen till ”frihet”. Sista slussen mellan Stilla havet och Karibiska havet. Tre slussar upp till sjön och tre slussar ned i slutet.

Ni kanske ser containerfartyget som ser ut att stå i skogen? Det åkte i dom gamla slussarna.

Dom nya, modernare slussarna återvinner vattnet i dammar mellan slussningarna. Det är sötvatten det handlar om och dom gamla slussarna skickar bara ut allt finvatten i haven på båda sidorna. Av nån märklig anledning är det dyrare att åka i dom nya slussarna… Av miljömässiga skäl borde det vara tvärtom. Men Ama antar att investeringskostnaderna måste betala sig innan det blir ”rätt”. Enlig uppgift så kostade det 330.000 dollar för vårt skepp för den transit vi gjorde igår. Priset beror bland annat på hur stort skeppet är, antalet hyttplatser och antalet passagerare. Den billigaste transfern som någonsin gjorts kostade 36 cent. Då var det en karl som simmade hela vägen… Haha!

Nåja. Efter en sisådär 8 – 9 timmar lämnade vi Panamakanalen…

… och Ama vinkade farväl till den från vår hytt – för denna gång i alla fall.

Vi sparade en massa tid på att gena i Panamakanalen, men att åka runt Sydamerika är inte dumt det heller, det har vi testat förr – även om vi den gången bara kom till Brasilien.

Gomorron!