Fjärde stoppet på kryssningen

Efter ett par lugna dagar till havs hade vi nått fram till ett nytt land.

Kaptenen var tillbaks på bryggan igen efter utsvävningarna på Elitpartyt.

Nere på piren stod ett flertal bussar redo för att köra latmaskar iland och ut på utfärder.

Men vi var coola och åt vår frukost i lugn och ro.

Udden vi hade landat vid kändes ganska välbekant på nåt vis?

Vi klev av båten och började gå in mot land.

Samma morgon hade det varit en övning för personalen ombord. Vi hade tjuvlyssnat, så vi visste precis var nödutgångarna fanns.

Nån sån behövde vi dock inte använda, utan vi spatserade lugnt in mot land utefter piren.

Där låg hon säkert förankrad, vår skuta.

Var hade vi hamnat då?

Jo, här:

I Puntarenas.

Var ligger det då, kanske ni undrar?

Jo, här:

I Costa Rica.

Landet där dom har ett härligt livsmotto ”Pura Vida”- det rena livet…

… och det verkar alla glada människor leva upp till.

Vi kände som sagt var igen oss. Första gången vi var i Puntarenas bodde vi på det här hotellet…

… i det här hotellrummet.

Det var 2010 då när Ama fyllde… 20? Då kom vi dit landvägen, sen dess har två stycken kryssningar fört oss tillbaks till staden, en 2016 och nu denna. Så det verkar som vi kommer hit vart sjätte år.

Det gemensamma för samtliga besök är att vi inte har missat baren bredvid hotellet där vi bodde första gången.

HÄR kan ni se ett inlägg från tidigare besök.

Hur märker man då bäst att man har förflyttat sig från Mexiko till Costa Rica?

Jo, förstår ni…

I Mexiko dricker man med förkärlek Corona…

… och i Costa Rica Imperial.

Så om ni inte visste det så har ni lärt er nåt nytt idag igen.

Gomorron!

Annons