Tredje stoppet på kryssningen

Det blev lite väl spännande på flera vis.

Det började med att vi i soluppgången närmade oss vårt mål, men var befann sig kaptenen?

Dagen innan hade vi fått en genomgång och presentation av resmålet, såna hålls alltid innan man kommer fram till nästa stopp.

På vår väg söderöver hade vi passerat Acapulco, ett ställe som vi besökte 1990. Då var det lite ”fint” sådär, nu anses det mer som att vara ett farligt ställe.

Trots att kaptenen hade verkat vara lite frånvarande så hittade han in mot vårt landningsställe.

Sen kom nästa spänningsmoment. När vi skulle gå av båten var Amas ”medaljong” (passerkort för att komma av och på båten) försvunnen! Den hade lossnat från halsbandet som den satt fast i… Det tog ett par minuter innan Ama hittade den i handväskan där den låg löst och skvalpade. Några svettiga minuter där.

Men vi kom i land till slut. Fortfarande kvar i Mexiko, fast i staden Huatulco.

Sen blev det värre än en borttappad medaljong – Ama tappade bort Anders!!!

Fast även det löste sig – tack och lov!

Vi åkte ut på en båttur i en mindre båt. Det var inte så att vi hade ledsnat på havet direkt.

Vårt skepp försvann bakom en ö. Lite läskigt det med.

Men även det dök upp igen. Skönt!

Det fanns många fina stränder utefter vår väg med den mindre båten.

Fast efter all spänning vi upplevt på vår tripp så var vi mer intresserade av den fria baren där det fanns både öl och margaritas att lugna nerverna med.

Lite väl mycket spänning på en och samma dag kan man säga.

Gomorron!

Annons