När Anders själv får välja

I söndags fyllde ju Anders år och då fick han alldeles själv välja vad han ville göra på sin dag.

Han valde att göra en utflykt på vår väg mot nästa mål, så efter att ha checkat ut från motellet i Modesto styrde vi kosan ut på vägarna igen. Vi startade med att åka genom en fin palmallé.

Första stoppet blev på McDonalds där vi intog en favoritfrukost. Ett varsitt Bacon, Egg and Cheese Biscuit meal. Supergott! Det kaaan tänkas att det inte var Anders egna val, Ama kan ha haft ett finger med i spelet.

Sen fick Anders bestämma själv, och då ville han åka på kringelikrokvägar upp över bergen. Till en början var det mer ”bergkullar”, men det blev brantare på sina ställen. Inte Amas favorittyp av vägar, men det fanns i alla fall mittmarkeringar vilket uppskattades.

Det var väldigt lite trafik och väldigt ödsligt.

Fast uppenbarligen fanns det folk som bodde där mitt ute i ingenstans.

Det var väldigt vackra vyer om man nu vågade släppa vägen med blicken och titta åt sidorna istället.

Man kunde se att det hade brunnit på sina håll.

Till slut kunde vi se födelsedagsbarnets val att kolla in på sin dag.

Lick Observatory. Anders är väldigt fascinerad av allt som har med rymden att göra.

Det var en ganska stor byggnad. I brist på tändsticksaskar att jämföra med så agerade Ama måttstock.

Man kunde se att det fanns fler observatorier i omgivningarna…

… och en väldigt slingrig väg.

Utsikten var fantastiskt fin och vi hade verkligen tur med vädret.

Vi såg hästar där uppe också.

Jajjemensan!

Ett helt gäng med Mustanger minsann.

Sen gick vi in på en visning av själva observatoriet.

Där inne fanns ett bautastort teleskop som hade färdigställts 1888 och används vid speciella tillfällen än idag.

En väldigt trevlig kille berättade historien om hur grundaren – som hette Lick – såg till att det byggdes där uppe på berget. Lick hade många andra idéer om hur han skulle göra sig ”odödlig” och berättelsen var väldigt intressant att lyssna på. Att det var gratis inträde gjorde ju inte saken sämre.

Ama hade hela tiden gruvat sig för den första delen av nedfarten från observatoriet. När vi åkte upp på den väldigt smala vägen så trodde hon att det fanns en annan väg därifrån, men det gjorde det inte. Som tur var så fick vi inget möte.

Vägen ned gick ut mot kusten och var tämligen kurvig. Guiden som hade berättat historien om teleskopet hade sagt att ned till bukten var det 365 kurvor. Svängigt värre!

Fast där på andra sidan av bergen var vägen i ett betydligt bättre skick, vilket kändes bra.

Efter ungefär en timme var vi framme vid vårt mål – Flamingo Motel i San Jose. Vi verkar vara förföljda av flamingos nuförtiden.

Vi checkade in och Anders var mycket nöjd med sitt val av syssla på sin dag. Det gäller väl att passa på när valfrihet gäller.

Gomorron!

Annons