Från Santa Clarita till Bakersfield

När vi fått en mycket god natts sömn efter den långa, jobbiga resan från Torrevieja till Los Angels så vaknade vi upp på vårt motell i Santa Clarita.

Vi startade dagen med en näringsrik, typisk amerikansk motellfrukost. Den ser väl nyttig ut? Dom där inplastade bullarna blir faktiskt väldigt goda efter att man värmt dom i mikron i 15 sekunder.

Sen gav vi oss ut på fina vägar på landsbygden.

Vi kom fram till vårt första mål för gårdagens utfärd, Vasquez Rocks National Area.

Där blev vägarna liiite sämre. Som tur var så har vår hyrbil fyrhjulsdrift så vi tog oss fram i terrängen.

Man kunde tydligen ha åkt buss dit också och den där busshållplatsen var väl söt?

Den blommande Yuccan var också väldigt läcker.

Det fanns vackra klippformationer i området.

Mest känd och betittad var denna.

Anders hade nog överskattat storleken på vår midsizebil, för han tyckte han hade parkerat jättenära buskarna där… Men det gjorde inte så mycket, för parkeringen var inte direkt överfylld med bilar.

På den klippan kunde (och fick) man klättra alldeles högst upp sa Anders. Det kunde man inte alls, sa Ama.

Fast det kunde man visst. Ni ser väl Anders? Han är en man.

Kvinna, däremot, hon varken kunde eller ville utan höll sig kvar nedanför klippan. Den egentliga anledningen var att hon vaktade bilen, fast den bortförklaringen går ni inte på va?

När Anders hade kommit på tok för högt upp och alltför nära kanten skrek Ama i vanlig ordning ”KOM NER OCH GÅ BORT DÄRIFRÅN!!!”. Tack och lov så lydde han. Ama kunde andas ut och vi åkte iväg från dom vackra, men ganska otäcka klipporna.

Vi passerade en filminspelning. Ama tyckte sig se både Kevin Kostner och Clintan men hon är inte helt säker.

Vid ingången till området fanns ett litet museum. Där fanns det lite smått och gott att titta på, bland annat fanns det bevis på att det har spelats in en himla massa filmer på platsen. Många westernfilmer, tydligen.

Men dom mest kända för den stora allmänheten är nog Star Trek och Flintstones.

När vi efter ett bra tag åkte från det lilla museet efter att ha pratat lääänge med den väldigt trevlige volontären som hade hand om det så åkte vi vidare. Vi har många gånger konstaterat att utan alla volontärer som jobbar med alla möjliga sorts saker i USA så skulle landet stanna. All heder åt dom!

Sen är det verkligen skönt att kunna prata med folk ganska obehindrat på ett annat språk än svenska utan att få hjärnsläpp precis hela tiden. Det är också en stor bonus.

På vägen mot Bakersfield besökte vi ett ”måste” som vi alltid åker till i USA:

Walmart! Amas favoritaffär här i staterna.

När vi sen checkade in på motellet i Bakersfield så skulle Ama tända lamporna för att få till lite myspysbelysning på bilden. Då dök våra lampproblem upp igen, den vid Amas säng fungerade inte. Trasig, typ. Anders som är väldigt tekniskt kunnig löste problemet på en endaste gång – det fanns ingen glödlampa, då kan det nog inte lysa. Haha! Fast den här gången tänker vi strunta i nån lampjakt, det får bli motellets problem.

Vi gjorde fler grejer igår också, men eftersom det här inlägget redan är på tok för långt så får nog Ama återkomma till det nån annan gång.

Idag åker vi vidare igen.

Gomorron!

Annons