Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och denna veckas röda tråd är Kryssningsbåtar.
Ama tycks ha snöat in på det maritima temat på sistone och åker vidare på böljan den blå.

På kryssningar kan man ta sig runt hela världen. Vi har bara lyckats korsa halva, sen kom den dumma pandemin just när vi hade funderingar på att fortsätta rundturen med ytterligare en resa från Sydney tillbaks till Dover via Suezkanalen och Medelhavet.

”Vår” skuta stack upp där i bakgrunden när vi hade lagt till tämligen centralt i New York på vår väg till Sydney.

Säkerheten tummas det inte på. En obligatorisk övning för nödsituationer genomförs alltid vid kryssningarnas start. Man ”blippas” in med sitt kryssningskort så det går inte att smita undan.

Vi har kryssat så pass många dagar med samma rederi så vi har nått den högsta VIP-klassen i Captain’s circle – Elite.

Fast trots att vi hör till eliten så finns det saker vi inte får göra ombord. Som att gå ned i den där luckan…

… eller gå in genom den där dörren. Dom grejerna var vi inte direkt sugna på att göra ändå.

Den inringade skylten i aktern meddelade att det var förbjudet att hoppa eller dyka. Ama undrade om det gällde poolen eller möjligen över relingen? För säkerhets skull lät hon bli både och, hon är ju noga med att lyda skyltar.

Hade det bara varit ”några” år tidigare så hade Ama inte fått bada i den där poolen. Nu klarade hon åldersgränsen med nöd och näppe. Skylten var förresten ganska onödig, det fanns inte många ombord som var under 18 år – om ens nån. På dom långa kryssningarna ser man väldigt få barn och ungdomar.

Ama skulle inte vilja fickparkera med ett sånt skepp, men det var intressant att titta på när dom la till.

I hamnarna finns det mycket intressant att titta på…

… inte minst när dom lossar och lastar containrar.

När man sen ska lämna hamnen och ge sig av ut till havs igen så är det ju alltid trevligt med ett vänligt avsked.
Oj vad Ama skulle vilja åka på en kryssning snart igen, men det lär ju dröja.
Gomorron!