Skyltsöndag – kanalbåtsresor

20 mars 2022

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och denna veckas röda tråd är Kanalbåtsresor.

Förra söndagen var temat skidresor med skid- och båtgänget, den här veckan kommer båtresorna att avhandlas.

Fem turer har det blivit på franska floder och kanaler. På dom första tre resorna var vi fyra stycken som hyrde båten och tuffade runt på egen hand. Sen hakade dom övriga två på. Ama har – med stor vånda och beslutsångest – valt ut tre bilder per resa. Ett mycket svårt urval, för det finns mååånga bilder att välja mellan.

Här ser vi det kompletta gänget samlat – Christer, Anders, Ama, Karin, Jan-Axel och Carina. Som synes på våra linnen så har vi alla våra speciella uppgifter ombord.

Jamen då ger vi väl oss iväg då!

1998 Charante. När vi äntligen hade lyckats välja vecka att åka, båttyp och vart vi skulle åka då säger Anders helt plötsligt – Men den veckan kan inte jag! Suck… Att bara byta vecka gick inte, för då fanns inte ”vår” båt ledig, så vi fick byta både vecka, båttyp och resmål. Men det blev bra ändå, till och med bättre! För båten av typen ”Jamaica” var lyxigare, en cab med avdragbart tak, faktiskt. Dessutom lyckades vi med bedriften att råka befinna oss i Paris när Frankrike vann VM i fotboll på hemmaplan och vi kunde gå med i det segerrusiga tåget genom stan efter vinsten. En häftig upplevelse!

Floden Charante flyter genom staden Cognac och där var såklart tvungna att göra ett stopp. Ama är fortfarande lite besviken att dom andra mesiga resenärerna fegade ur när Ama tyckte att vi kunde haka på en annan grupp som var på väg in på upploppet av en guidad tur på ett destilleri och bara hade provsmakningen kvar. Guiden hade säkert inte upptäckt att gruppen blev utökad med fyra personer.

Jamaican var som sagt var en cab vilket gjorde att vi kunde sitta under bar himmel och inta våra måltider. Skönt!

1999 Canal du Midi. Även om vi brassade mycket av maten själva ombord så var det perfekt att kunna parkera båten rakt utanför mysiga restauranger och slippa både matlagning och disk. Den här gjorde reklam för sig att vara en väldigt populär pizzeria, men det fanns fransk gomat också och vi satsade på det senare.

Vi hittade ett ställe precis bredvid kanalen där man kunde tanka vin med typ bensinpumpar. Som tur var hade vi en massa tomma vattenflaskor som vi kunde fylla på med lite olika sorters viner för en billig peng. På kvällen när vi satt vid bordet på båten så bad Carina Anders om ett glas vatten. Han tog det från en flaska i kylen, i halvdunklet som rådde så såg varken han eller Carina att det var vitt vin… Gissa om Carina frustade ut det snabbt – det är aldrig kul när man får nåt annat att dricka än det man förväntar sig.

Vi slussade såklart också. En del slussar var högre än andra.

2002 Canal du Rhône au Rhin. Den här gången var vi ute i 10 dagar istället för en vecka som dom andra kanalturerna har varit. Vi gjorde en liten avstickare på slutet på en sidokanal och passerade på så vis 4 extra slussar och kom upp i 100 slussar på den resan. Vi var väldigt nöjda över att ha satt personbästa.

Ibland kände Ama det som att slussarna var onödigt smala och att vår båt var lite för stor…

… fast det fanns dom som hade det lite mer trångt om saligheten kan man säga.

Det hände ibland (egentligen rätt ofta) att vi lyxade till det med maten ordentligt. Här hade vi promenerat en bra bit upp till ett slott och avnjöt en riktig festmåltid. På vägen upp hade Ama snavat till, fick inte stopp på kroppen och stöp mitt på vägen. Precis när hon föll så tänkte hon ”rulla ihop dig till lilla bollen!”, det hade hon lärt sig i en ridhandbok att man skulle göra när man trillar av en häst för att undvika att bryta något. Dom andra tittade storögt och tyckte nog inte att liknelsen med ”lilla bollen” stämde så bra. Nåja. Ama skrapade bara armbågen och blev inte överkörd heller.

När vi hade smörjt kråset och tackat kocken för maten så skjutsade personalen hem oss till vår båt igen. Det var väl snällt!

2006 Garonne. På skylten kan man läsa att man inte får bada i slussen och det var inget vi kände för att göra heller.

I floden fick man dock bada och det gjorde vi. Ett problem var bara att ta sig tillbaks upp på båten, och det berodde enbart på den dumma båtstegen. Den var helt klart felkonstruerad, för på den tiden var vi alla väldigt smidiga. Såvitt Ama kan minnas i alla fall.

Många fina ställen finns det utefter kanalerna där man kan stanna och pausa.

2011 Canal du Midi. Det året bytte vi upp oss till en nyare och bättre båtmodell (vilket Anders hade propsat på redan gången innan). Jamaican vi hade gången därförinnan lutade och vägrade starta ibland. Hon hade gått och blivit gammal och gisten. Calypson var fräschare och var mycket mer lättkörd då den även var utrustad med bogpropellrar.

En grej fick man vara noga med att inte glömma bort:

Det var viktigt att sänka, alternativt ta bort parasollet när man skulle passera under låga broar. Ett sabbat parasoll skulle – utöver att vara väldigt pinsamt – rendera böter på 20 euro.

Många slussar har vi passerat på dessa resor och dom kommer i en himla massa utföranden. En del har personal vid slusstationerna som hanterar det hela, andra får man veva själv. Vissa körs med fjärrkontroll som man har på båten och en del har snören som hänger över kanalen innan man kommer fram och dom snörena ska man klappa till med en pinne för att få effekten ”sesam öppna dig”.

Men en sak är säker. Det är både rogivande och fridfullt att glida runt på kanalerna.

Fast i slussarna kan det gå lite vilt till.

Gomorron!

Annons