Att leva på hoppet…

18 mars 2022

… det hjälper inte alla gånger.

I förra inlägget hoppades vi att det inte skulle komma mer sand och regn.

Men dagen efter hade det kommit det mera sand…

… och sen kom regnet som gjorde att sanden rann ned på muren och orsakade fula, bruna ränder.

Anders spolade muren på en gång för att inte skiten skulle fastna när det torkade upp.

Golvet fick sig också en duvning.

Det hade samlats en hel del sand trots att Anders hade sopat bort det mesta dagen innan.

Ormarna fick också en välbehövlig dusch.

Även Röde Orm fick duscha, nåt rättvisa måste det ändå vara.

Dagen därpå – igår alltså – hade vi faktiskt nästan-sol ett kort tag.

Då passade vi på att lämna lägenheten för första gången på ett par dar. Vi ansåg att det nog var en nödvändighet att gå ut med soporna.

Ama såg det också som en nödvändighet att gå på Scandígo och handla lite förnödenheter. Hon kom hem med både Ballerinakex och godis. Att tröstäta hjälper till en viss del mot tristessen hemmavid. Just när vi var ute på vår ”långpromenad” (925 steg, allt är relativt) så regnade det inte, men det blåste en hel del vilket man kan se på flaggorna, vågorna i vattenpölen och på Amas ostyriga frisyr.

Vi lever på fortfarande på hoppet att finvädret snart ska vara tillbaks.

Men som rubriken säger – att leva på hoppet hjälper inte alla gånger.

Åtminstone inte när gårdagens prognos inför den kommande tiden såg ut på detta vis.

Suck…

Gomorron!