Skyltsöndag – skidresor

13 mars 2022

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och denna veckas röda tråd är Skidresor.

Vi har haft en mångårig tradition att åka på skidresor med vårt skid- och båtgäng till olika skidorter runt om i Europa. Dessa resor har alltid gått av stapeln i mars (och krockat med Schlagerfinalen alternativt Andra chansen så Anders har fått se till att ha rejäla datorlösningar med sig). På sistone har det alltså poppat upp en massa bilder från skidresorna från minnesarkivet via Anders hopsnickrade program ”Den här dagen(som nu har förbättrats och förfinats ännu mer).

Detta har inspirerat Ama till att göra en sammanställning av dom olika resorna år för år. För att skona era skrollarfingrar något, så blir det ”bara” en minnesbild per resa.

Okej. Då kör vi väl då!

Här är gänget samlat på ett ställe i backen där man inte alltför sällan hittar oss. Jan-Axel, Christer, Anders, Ama, Carina och Karin.

Men vi tar det väl från början.

2005 Champoluc. På den övre delen av bilden är Ama på väg att åka nedför berget i en stolslift med skidorna i knäet vilket var ganska läskigt vid på- och avstigning. Fast alternativet på den nedre delen av bilden fanns inte på kartan för hennes del. Att den läskiga liften slutade i ett omarkerat offpistområde gjorde inte saken bättre direkt. Killarna åkte upp medan tjejerna gjorde det enda vettiga och åkte ned till en bar i backen och satt och njöt i solen. När killarna till slut kom dit – svettiga och helt slutkörda – så uppfann Anders begreppet ”dubbel-öl” och fick två öl på en gång. Den första försvann i en hiskelig hastighet, sen lugnade det ned sig.

2006 Ischgl. Ama har alltid undrat vad den orten har emot vokaler? Ama stärkte sig inför nästa åk.

2007 Val Thorens. Här var Ama stärkt och klar för att åka in i dimman som låg och lurpassade nere i dalen.

2008 Sierra Nevada. Gänget var inte komplett eftersom Karin och Jan-Axel prioriterade en resa till Australien före oss. Konstigt va? Det blev i alla fall en fin skidåkning i solen trots att det var lite skralt med snö på sina håll.

2009 Sierra Nevada. Vi tog en repris av skidorten eftersom gänget var komplett igen. Den här gången kunde vi inte klaga på att det var skralt med snö, jösses vad det snöade! Backarna stängde och vi tänkte fly hem till Torrevieja, fast precis när vi skulle åka så kom en karl och meddelade att det hade varit en olycka längre ned efter vägen och den var oframkomlig. Nåja. Vi hade mat och dryck och hade det trevligt i lägenheten ändå. En fin och generös grej var att vi fick pengar tillbaks för liftkorten och på den skidutrustning som var hyrd. Verkligen gentilt – det var ju inte uthyrarnas fel att vädret var dumt.

2010 Canazei. Nej, vädret är inte alltid det bästa. När det snöar och blåser kan man ändå se till att komma ut och röra på sig, en promenad funkar ju också.

2011 Livigno. En helt fantastiskt fin vecka med breda härliga manchesterbackar. Som synes är vi alltid helt överens om åt vilket håll vi ska åka. Bilden högst upp med hela gänget är också från Livigno. Ooops! Hur var det nu med bara en minnesbild per resa?

2012 Serre Chevalier. Lägenheten vi bodde i låg precis intill backen och liften. Problemet var bara att backen hem var svart, brant, isig och svår… Turligt nog finns det alltid omvägar man kan ta för att slippa dom svåraste bitarna. När vi lämnade in skidorna på skidförvaringen påtalade vi att den var väldigt isig och då sa killen lite trött: ”I hate that slope…”.

2013 Sölden. Kors vilket fint väder vi hade där! ”Big 3” var tre höga toppar man skulle upp på för att sen åka ned. Huruvida Ama gjorde det har fallit ur minnet. Förmodligen höll hon sig längre ned i systemet.

2014 Zell am Ziller. Ibland är olyckan framme. Även om Ama tycker att det är kul att åka helikopter så är det skönt att ingen av oss har behövt ta det färdmedlet ned från berget.

2015 Alpe d’Huez. Här skulle man akta sig för flygplan. Vi slapp i alla fall få nåt sånt i skallen.

2016 Tignes. Där fanns det backar som passade Ama alldeles förträffligt!

2017 Andorra. Som variation till skidåkningen åkte vi även pistmaskin. En kvällstur som tog oss upp till en restaurang och en supergod middag. Skidåkning när den är som allra bäst. Haha!

2018 Cervinia. Där mötte vi kärlek i backen och det var ju väldans trevligt.

2019 blev skidresan inställd för vår del eftersom Ama var konvalescent efter en operation och 2020 bröt Anders armen i Sierra Nevada just innan vi skulle åka upp mot Andorra och sammanstråla med gänget. Även dom andra fyra fick ställa in av olika anledningar, så ingen av oss kom iväg till Andorra det året.

En härlig tradition som varade i 14 år i rad, från 2005 till 2018. Nu är den (förmodligen) slut…Väldigt tråkigt men man måste nog inse att man blir bräckligare med åren. Dessutom har man ju hört på sistone hur farligt det är med Amas favoritgren – afterskin.

Gomorron!

Annons