Paraje Natural La Pilarica

Så hette det naturreservat som Anders hade letat upp som en lämplig mellanlandning på vår resa hem från Jumilla.

Det låg uppe i bergen där borta.

Som tur var fanns det en bilväg som nådde minst halvvägs upp på berget och vi parkerade framför en söt liten kyrka.

Såhär såg kyrkan ut från ett lite annat perspektiv.

Det fanns en gångbro som ledde över en tämligen torrlagd flod.

Det såg ut som att det kunde vara rätt mycket vatten i floden emellanåt. Längst ned kan man skymta staden Callosa de Segura…

… fast den verkade Ama inte vara särskilt intresserad av.

Hon tittade upp åt andra hållet…

… och fasade över vad som skulle kunna tänkas komma.

– Kom igen Ama! Vi kilar upp på berget en sväng!

Suck… Uppför är inte Amas favoritriktning, speciellt inte när underlaget är lite si och så.

Då plötsligt kom hon på den perfekta undanflykten!

– Nån måste ju stanna kvar och vakta fikat! Jag tar på mig den uppgiften helt frivilligt.

Sen att det fanns viktigare grejer att bevaka där gjorde uppoffringen ännu mer heroisk. Amas bloggmojäng får ju till exempel inte försvinna.

Men ni kan få följa med Anders på en liten sväng i det här klippet på en dryg minut:

Lägg märke till vilken fin mottagningskommitté Anders fick där i slutet av klippet.

När han kommit tillbaks från sin lilla bergspromenad så fick vi en välförtjänt fika.

Sen blev det dags att åka nedför berget igen på en ganska läskig väg.

Ama hoppades verkligen att vi inte skulle få nåt möte och turligt nog slapp vi det.

Väl nere i civilisationen igen så satte vi kursen hem mot Torrevieja. Det blev ett fint stopp uppe på berget och Ama ska definitivt lägga det där med att ”vakta fikat” på minnet.

Nu till nånting helt annat och väldigt aktuellt:

Idag är det ett sånt där roligt datum igen – Ama älskar såna!

Gomorron!