… var det en helt fantastisk dag här i Torrevieja.

Himlen var blå och solen glittrade fint i havet.

Några valde att lägga sig nere på stranden, eller att bygga sandslott där.

Jodå, stranden var ett relativt populärt tillhåll…

… medan andra valde att ligga och sola uppe på strandpromenaden.

Ja, ja. Okej då. Vi går vidare.

Vi traskade iväg utefter strandpromenaden och det var vi inte ensamma om att göra.

Det här monumentet över covid-offren är är riktigt fint tycker Ama. Att kramas är något vi har saknat under ett par års tid vid det här laget.

Vi promenerade genom den fasta marknaden nere på stan och kom fram till vårt mål:

Restaurangen Joaquín Chapaprieta 1. Det är inte dumt att fota skyltar för att veta var man har varit, men detta ställe kommer nog alltid att förbli ”gamla El Muelle”.

Vi fick en belöning för en väl genomförd promenad.

Självklart fick vi tapas också.

Vägen hem var precis lika lång, och då var vi såklart värda ännu en belöning nära hemmavid.

Nej, vi har inte mycket att klaga över. Det vädret och den temperaturen i mitten av februari? Vad finns det väl att klaga över då?
Gomorron!