En sån hade vi häromdagen på rumsbordet.
Ja, kolla bara:
En rejäl ormgrop.
Det började för ett tag sen när Ama fick stifta bekantskap med Janettes och Peters husdjur.
Hon var väl inte överförtjust till en början, men när dom berättade att dom fungerade utmärkt som duvskrämmor så tänkte hon ”Varför inte testa?”.
Så vi investerade i ormar på en kinabutik vid Playa de los Locos. Eftersom vi inte kunde fatta beslut angående färgställningarna så fick alla fyra följa med hem.
Fast inne på rumsbordet gjorde dom ingen större nytta, för inomhus har vi inga duvor – tack och lov! Så dom åkte ut på terrassbordet. Ute på terrassen landar det mängder av duvor dagligdags (även gråsparvar och andra småfåglar). Förutom att duvorna ho-ho-hooo-ar på ett mycket irriterande vis så skitar dom ned nåt förskräckligt.
Som synes kom dom inte så bra överens, särskilt den röda var väldigt aggressiv. Vi tyckte att det var bäst att sära på gänget.
Den röda åkte in i skamvrån under dom röda stolarna som den matchade fint.
Matchning blev det även för den gröna på det lilla runda bordet som står i en hörna.
Den svarta slingrade sig upp på en av stolarna och försökte bita Ama i fingret. Som tur var så hade han inte skuggan av en chans eftersom det enda han fick tag i var just skuggan.
Kvar på bordet där ormgropen hamnade från början blev således bara den gula.
Sen ormarna placerades ut har inte en enda duva eller nån annan fågel synts till på terrassen – det funkar ju superbra! Peppar, peppar… Hoppas dom inte vänjer sig, men då får vi väl försöka lura dom genom att flytta runt ormarna lite nu och då.
Det verkar alltså funka utmärkt att skrämma fåglarna med plastormar, men nu har det tillträtt ett annat stooort problem.
Ni ser att den gula verkar vara väldigt på hugget och glupsk, va?
Jodå. Man kan få enorma problem med en orm…
Gomorron!
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 