Skyltsöndag – fågelskådning

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och Ama har ännu en gång försökt att hitta en egen röd tråd.

Inspirerad av förra veckans tur vid en fågelsjö så blir den vagt röda tråden fågelskådning denna gång.

Det är inte bara vi människor som skådar fåglarna, ibland är det fåglarna som skådar oss.

Fågelskådning kan med fördel utövas från bilen. Här såg vi tre glada kycklingar…

… och här ett gäng flamingos i rondellen. (Ama kan inte låta bli att fota dom när vi åker förbi, arkivet börjar bli översvämmat med dom rosa, långbenta fåglarna).

Där varnades det för Hawaiis statsfågel. Fast i USA ska dom alltid överdriva – 750 fötter? Såvitt Ama kunde se så hade den bara två.

Man kan inte bara se fåglarna utefter vägarna, man kan se dom uppefter väggarna också. Som här…

… och här.

Bäst ser man fåglarna ifall man söker upp ett gömsle och spanar ut, fast då måste man tydligen hålla klaffen. Det kan inte vi ha gjort, för vi såg inte en endaste liten pippifågel den gången.

Vi har åkt på regelrätta fågelskådarturer också. I Costa Rica ville Ama sååå gärna se en sån där rosa skedstork. Lyckan blev gjord när vi faktiskt fick syn på en sån! Fast på Amas foto fastnade en rosa papperspåse som hängde i en buske. Som tur var hade Anders både kameran och ögonen med sig och han lyckades få den på bild innan den flaxade iväg. Den bilden kan ni se HÄR om ni vill.

En sak funderade Ama mycket över… Det finns precis huuur många vackra och färgglada fåglar som helst i Costa Rica. Hur fasen kan dom då ha utsett den där lilla oansenliga pippin till nationalfågel? Konstigt.

Pingviner är vackra och roliga fåglar. På Falklandsöarna såg vi mängder av dom.

Vad Ama inte visste var att dom var noga med att förkovra sig och ofta läste nyheter om sig själva. Alltid lär man sig nåt nytt – ja, både pingvinerna och Ama då.

I Dunedin på Nya Zeeland kunde man mäta sig med en relik av en pingvin…

… men ingenting kan mäta sig med att se dom på riktigt i deras rätta, naturliga omgivning. Visst är dom coola!

Ama gillar att ha närkontakt med fåglarna. Här hade hon fått tag i en liten uggla i Malaysia…

… och här hade hon hittat en något större variant.

Om man har svårt att få kontakt med fåglarna kan man ju alltid försöka att ringa till dom.

I Pantanal, Brasilien, fanns det en telefonkiosk som verkade vara perfekt för det ändamålet. Eller så kanske den var tänkt för att ringmärka fåglar?

Ha nu en skön söndag!

Gomorron!