En promenad utanför Crevillente

18 januari 2022

I onsdags förra veckan skulle vi och bilen få komma ut på en liten tur. Ama såg glad ut, inte så konstigt eftersom hon gillar att göra utflykter.

Vi hämtade upp Annica och Christer. Dom såg också glada ut, förmodligen av samma anledning som Ama.

Vi åkte på smala, men fina vägar upp mot bergen.

Sen blev vägen sådär otäckt smal och utan mittmarkering, sånt gillas inte av Ama.

När den slutligen övergick till att bli en grusväg så lämnade vi bilen på en parkering och gick vidare till fots. Helt rätt av oss med tanke på rubriken – promenader görs ju oftast till fots.

Anders hade hittat en liten vandring utmed floden Chícamo. Eftersom vi var uppe i bergen så var det ju himla bra, för utmed floder brukar det vara tämligen platt.

I och för sig kan det bli brant när man kommer till ett vattenfall, men det där fallet var inte Niagarastort om man så säger.

Ama tycks ha fått syn på nånting?

Kolla vad många fiskar! Synd bara att vi inte hade nån fiskeutrustning med oss. En gissning är att åtminstone guldfisken var inplanterad.

Floden var lite för bred för att man skulle ta sig torrskodd över till andra sidan.

Ama hade ingen längtan alls att ta sig över vattendraget.

Här blev det smalare…

… och ännu smalare. Ama trivdes fortfarande bäst på den sidan där hon redan befann sig.

Men grabbarna skulle såklart över på andra sidan om det där krondiket. Onödigt att riskera att bli blöt om fötterna…

… ganska stor risk att plurra eftersom mellanlandningstenen var av den vickande sorten.

Vi fick syn på några konstiga figurer uppe på ett ”högt berg”. Dit ville dom andra gå, men Ama tänkte fortsätta vägra. Även om det kanske var mer av en kulle så var det fortfarande uppför, och den riktningen tillhör inte Amas favoriter.

Hur ska det gå? Kommer Ama att hasa sig upp på berget? Måhända kanske detta kommer att utvecklas till en riktig klipphängare…

Gomorron!

Annons