Matlagningsbloggen igen

Vi verkar ha gått in för att laga mat hemma såhär på inledningen av det nya året och här kommer ännu ett avsnitt av den serien.

Man börjar med att fräsa blomkål och brysselkål så dom blir lite al dente sådär. Man kan såklart skippa det ena eller det andra. Ama gissar att Åsa skulle välja bort blomkålen och att BP inte skulle ta med nån brysselkål, ingen blomkål heller ifall även maken ska äta. I kastrullen bakom kokar äggen, så nu får du ytterligare ett tips om ännu ett sätt hur ni kan variera era äggrätter, Ylva.

Dom spanska äggen är väldigt svårskalade, men Anders har ett knep att karva ut äggen från sina skal med hjälp av en sked. Eftersom dom ändå ska hackas så behöver dom inte vara snyggt skalade.

Ooops! Här höll skalningstricket på att gå åt pipsvängen, det där ägget var nämligen okokt. Ama ber att få återkomma till användningsområdet för det råa ägget.

Nästa steg var att ta fram Klädesholmens ansjoviskryddade sillfiléer, ett alldeles utmärkt substitut för vanlig ansjovis – till och med bättre tycker vi båda. Den sillsorten rekommenderas varmt både att äta som den är eller att användas i exempelvis Janssons.

Därefter hackas både sillen och äggen.

Bryssel- och blomkålen läggs i botten på en smörad, ugnsfast form och hacket läggs ovanpå det.

Nu kommer det råa ägget in i bilden (bokstavligen). Gulan separeras från vitan.

Eftersom det är dumt att låta nåt gå till spillo så kan man med fördel lägga gulan ovanpå det andra som redan tagit plats i formen.

Vitan vispas till ett hårt skum. Vi använder vår trotjänare till elvisp som vi fick i inflyttningspresent när vi flyttade till vår första lägenhet i Sollentuna 1981.

Självklart måste testet är-vitan-tillräckligt-vispad genomföras. Anders var lite motvillig till en början, men efter påminnelsen om ”Allt för bloggen” så gjorde han sin plikt. Jodå. Vitan var hård nog och lämnade inte skålen. Ama blev nästan lite besviken, det kunde ha blivit ett roligt blogginlägg ifall den hade runnit ut över skallen på Anders.

Smeten som var uppblandad med lite torkad dill breddes ut i formen.

Och efter att ha gratinerats i ugnen (225 grader) i ungefär 15 minuter hade den fått fin färg och var redo att serveras. Mumsigt!

Originalritningen kommer från Anders mamma, men hon gjorde anrättningen på franskbröd (som varma mackor) och använde vanlig ansjovis. Fast i köket är det fullt tillåtet att improvisera, eller vad tycker ni?

Gomorron!