Mil Palmeras

Ifjol gjorde vi ett premiärbesök till Mil Palmeras vilket Ama började berätta om HÄR.

Det kan tyckas att ”ifjol” är att överdriva då utflykten gjordes för knappt en vecka sen, men det är ju faktiskt ett nytt år nu.

Vi hade fått vända om på grund av Rio Seco – den torra floden som inte var ett dugg torr – och en raserad bro. Promenadvägen åt andra hållet var väldigt fin.

Vårt mål var att titta på några romerska lämningar som fanns nere vid vattnet.

Från plattformen fick man en god överblick över området.

Men dom är ju där nere, konstaterade Anders…

… och klättrade självklart ned. Ama höll sig kvar uppe på plattformen, hon är både klok och lydig. Eller tja… Det var inget förbud att gå ned dit, så Ama var snarare klok och lat.

När Anders ändå var där nere så passade han på att ta närbilder av lämningarna, dom var väl inte sådär jätteimponerande.

Men det var vackra vyer i alla fall. Längst ute till höger vid horisonten kunde man skymta La Manga. (Krävs nog ett eller två klick på bilden för att se det).

Anders klättrade upp igen och vi fortsatte utefter det fina promenadstråket. Mil Palmeras betyder ju ”Tusen Palmer” och många palmer fanns det. Om dom verkligen var tusen stycken förtäljer dock inte den här historien, Ama glömde att räkna. Ooops! Men det fanns som sagt många palmer – och en Stalker.

Efter promenaden fick Ama en belöning nere på en av strandbarerna.

Där satt hon och undrade vart vi skulle styra kosan efter den utflykten. Hmm… Inte riktigt läge för längre resor nu, men drömma kan man ju alltid göra.

Istället för att åka till Honolulu eller Jamaica så åkte vi hem och avnjöt en lunch bestående av blomkål med skinkstuvning. Inte dumt det heller och bra också att göra slut på det sista av julskinkan. En win-win, i all enkelhet.

Gomorron!