Härliga dagar!

31 januari 2022

Nu när solen har kommit tillbaks på heltid så har vi haft sköna dagar här i Torrevieja. Lite kyligt i skuggan (och mycket kyligt på mornarna) men i solen är det väldigt behagligt.

I fredags mötte vi upp igen med Lennart och Ingegerd på BarCelona.

Den här gången fick Ama sin efterlängtade korv med mos, oj vad gott! Trevligt var det också, såklart.

I lördags träffade vi Bosse och Mari och hade en härlig eftermiddag som inleddes på Ruta al Sur. Kul att ses igen!

Sen trampade vi iväg till Playa del Cura. Det var rätt mycket folk nere på stranden och njöt i solen, men inte i närheten av hur det brukar se ut på högsäsongen.

Liiite mer trängsel då (arkivbild från juni 2010 och då ska man betänka att den ”högsta” högsäsongen infaller i juli/augusti).

Fast vi struntade i stranden och satte oss ned på Deni’s istället. Det var länge sen vi var där nu, men det var ett favoritställe när vi precis hade köpt lägenheten och åkte ned på semestrarna. Oftast var det fakirflyg som gällde så vi kom ned i en bra tid. Det första vi gjorde var att slänga in resväskorna innanför dörren hemma, sen vände vi direkt på klackarna och hastade ned till Deni’s och avnjöt en iskall bira i solen (alternativt skuggan beroende på temperatur).

På kvällen inträffade något mycket läskigt!

Kolla bara:

Vad tusan gjorde den där otäcka orangea saken bland vårt kvällsplicketiplock? HUR hade den hamnat där??? Ama var så skakad och störd så att hon tydligen glömde bort den gyllene bloggregeln att inte börja äta förrän maten är fotad. Hon är ganska säker på att den lilla minipizzan var intakt när den ställdes fram. Men är man så skärrad då måste man nog vara ursäktad för den malören.

Gomorron!


Skyltsöndag – flaggor

30 januari 2022

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och Ama har ännu en gång försökt att hitta en egen röd tråd.

Den här här gången blir tråden Flaggor, och för att inte Ama ska fara iväg med ett på tok för långt inlägg så har hon begränsat sig till den helt fantastiska 53-dagarskryssningen från Dover till Calais Sydney som vi gjorde 2017. Det finns en flaggbild från varje land vi besökte. Det ligger en länk för varje plats där vi landsteg, ett (svårt) urval som Ama gjort av alla inlägg från trippen. Om ni är nyfikna på nåt av ställena så är det bara att klicka på länkarna för att få en Ama-tolkning om vad man kan göra där.

Då startar vi färden:

Norge (3 stopp: Gravdal/Lofoten, Tromsö och Nordkap).

Island (2 stopp: Akureyri och Reykjavik).

Kanada (Halifax).

USA (3 stopp: New York, Charleston och Key West).

Columbia (Cartagena).

Panama (Panamakanalen).

Ecuador (Manta).

Peru (Lima + tredagars utfärd till Cusco och Machu Picchu).

Chile (Påskön).

Tahiti (Papeete).

Bora Bora. Här hade Ama tydligen fullt upp med att simma med hajar och stingrockor för att ha tid med att fota flaggor. Tenderbåtens flagga får duga.

Nya Zeeland (Auckland). Ama var lite för okoncentrerad för att leta efter flaggor. Undrar just varför?

Australien (Sydney).

Sverige.

Ja, dit kom vi inte med kryssningen år 2017, men man får ju inte glömma bort fosterlandet heller. Här var det midsommar år 2000. Eller förresten, det var visst nyårsafton när Ama drar sig till minnes.

Hoppas att ni hade en trevlig tur, det hade åtminstone Ama när hon flaggade sig genom minnenas arkiv.

Gomorron!


Hänt i veckan

29 januari 2022

Här kommer lite smått och gott från veckan som gått.

I måndags när vi var på Carrefour såg Ama den här fyrhjuliga motorcykeln. Ja, det måste ju ha varit en sån alternativt en moped med tanke på var den stod parkerad.

På hemvägen stannade vi till på Mercadona, vi behövde bland annat fylla på förrådet med Arlas keso som dom säljer där. Ama måste tillstå att här är hon imponerad över kundvagnsparkeringarna. Dom har sen länge slutat med mynt i kundvagnarna ändå står dom snyggt parkerade i sina ”stall”, inte en enda lösdrivande kundvagn syns till. Eloge till alla kunder!

Till lunch fick vi resterna från hämtpaellan vi åt i mitten av månaden och som hade bott i frysen sen dess.

Vad vi gjorde i tisdags har Ama redan avhandlat HÄR, så då hoppar vi raskt över till onsdagen.

Då hittade Ama – äntligen! – ett par nya jeans, C&A är ett säkert kort när det gäller kläder. Kruxet är bara att man måste gå in i affären också och det gillas inte av Ama. Byxorna är två storlekar mindre än dom hon hade, ett problem nu är att hon måste lära sig att knäppa upp brallorna när hon tar på och av dom, det behövdes inte göras med dom gamla.

Hemmavid blev det varma mackor med räkstuvning, ostchips och en hummersoppa med räkor.

I torsdags såg vi att solen höll på att bryta sig fram vid horisonten.

Den jobbade på bra vilket kändes lovande!

Framåt aftonen blev den snack och snacks med Ylva och Lill. Väldigt trevligt och gott!

I fredags morse – igår alltså – fick vi se det vi längtat efter så länge:

Solen sken från en klarblå himmel – det var verkligen en väldigt efterlängtad syn!

Fast temperaturen på morgonen var inte mycket att hänga i granen. Å andra sidan är julen slut sen länge.

Ja, det var lite av det som hänt i veckan hos oss i Torrevieja. Hur har er vecka varit?

Gomorron!


Att känna sig lurad…

28 januari 2022

… det är det väl ingen som vill göra.

Denna osten älskar vi! Att den även finns i en uppskuren variant är mycket praktiskt, då slipper man diska en kniv när det är dags att äta den. Den är lite dyrare än den oskurna varianten, men har man ingen diskmaskin kan det vara värt det tycker vi. Skuren ost är dessutom väldigt bekvämt att ha med sig på picknick eller på resor.

På Carrefour i onsdags hade dom extrapris på holländska ostar, halva priset på den andra (och billigare) osten man valde ur sortimentet. Först kollade vi att datumen stämde så att erbjudandet faktiskt gällde (den har vi gått på förut…) och eftersom det var den 26/1 var det grönt ljus. Då Old Amsterdam garanterat är en holländsk ost plockade vi åt oss två förpackningar av den uppskurna varianten.

Döm om vår förvåning när vi fick betala fullpris för båda i kassan. Eller egentligen blev vi inte så förvånade, dom där extraprisen stämmer inte alltid på Carrefour.

Vi gick till reklamationsdisken med kvittot och vår ost samt bilden som Ama hade tagit på hyllkanten.

– Nej, det där extrapriset gäller bara på dom trekantiga ostbitarna som inte är uppskurna, sa hon bakom disken och pekade på ordet ”cuñas” på skylten.

Blir man trött eller blir man trött? Visserligen stod det klart och tydligt ”cortadas” (skurna) på vår ost, men extraprisskylten hängde på hyllkanten precis under dom förpackningarna.

Ja, ja. Man kan tycka att det är vårt fel som är för dåliga på spanska, men vi tycker ändå att det är väldigt fult av affären att vilseleda folk på det viset.

Det är allt en himla tur att osten är så suveränt god, men det är verkligen inte kul när man känner sig lurad.

Har ni känt er lurade på nåt vis på sistone?

Gomorron!


Har vi vågat oss ut på promenad i fulvädret…

27 januari 2022

… och är vi egentligen så smarta som vi tror?

Det här inlägget ska försöka ge svar på båda frågorna.

1: Har vi vågat oss ut på promenad i fulvädret?

Svar: Ja. I tisdags gav vi oss ut på en prommis och kom ända ned till Playa del Cura. Vädret var väl hyfsat om man jämför med tidigare dagar, så här såg det ut åt ena hållet sett nerifrån stranden.

Så här såg det ut åt andra hållet.

Den som förevigade det hela var Anders. Han utsatte sig till och med för risken att få sand mellan tårna.

Ama då, kanske ni undrar?

Nja…

Hon valde att sitta kvar på en bänk ovanför den otäcka sanden.

Men hon kostade ändå på sig att vinka till publiken.

Att hon satt kvar där berodde egentligen enbart på en enda sak…

Fågelskådning. Den här gången fick hon studera ett par duvor väldigt ingående. Att det blåste som bara den gjorde inte ett besök nere på själva stranden mer lockande kan man säga. Våga vägra vågor!

Sen gick vi upp till Lizzaran och tog ett par tapas.

Där vägrade inte Ama ett endaste dugg.

Sen till nästa fråga.

2: Är vi egentligen så smarta som vi tror?

Svar: Nej.

Att spara degen till sconesen i kylen var inte den bästa av våra idéer. Den var tämligen stenhård morgonen efter. Amalysen säger att bakpulver är mycket opålitligt. Nästa gång gräddar vi alla scones på en gång och förlitar oss till att mikron får dom att kännas nybakade när det är dags att äta dom dagen efter.

Fast dom blev ändå jättegoda, om än väldigt ovilliga att samarbeta när det var dags att baka ut dom efter en natt i kylen.

Men, men. Slutet gott – allting gott.

Gomorron!


En mycket oväntad shopping…

26 januari 2022

… för att vara i vårt hushåll i alla fall.

I måndags gick vi tvärs över gatan och inhandlade detta:

Bakpulver. Bakning är verkligen inget som förekommer särskilt ofta hos oss. Den förra bakpulverburken som var i Amas ägo slängdes bort 2011 på grund av att datumet hade gått ut. Den gången höll det på att ta en ände med förskräckelse då Ama nästan blev Ama-bombaren, om ni är nyfikna på hur det gick till så finns den storyn berättad HÄR.

Igår morse hade bakpulvret fått sällskap med några fler ingredienser, att baka med enbart bakpulver blir nog inte så bra.

Den här ritningen hade vi hittat på internet och det verkade inte alltför komplicerat att baka fyra ostscones.

Först i med mjölet…

… och sen dom övriga, torra ingredienserna.

Anders försökte fuska med att nypa i smöret med smörkniven, han ville liksom inte bli kladdig om fingrarna. Fast han fick ta till sina starka nypor för att det skulle fungera.

Osten fick komma med…

… och likaså mjölken (som var grädde, man tager vad man haver, typ).

Sen var det bara att snabbt knåda ihop det till en deg.

Eller var det så ”bara”? Det där med att inte kladda ned sig kunde Anders totalt glömma, kladdigt var bara förnamnet.

Men slutresultatet blev bra.

På med ost och sen skjuts in i ugnen.

Efter gräddningen såg dom både fina och goda ut.

Ama kan meddela att det var dom också – supergoda! Anders åt sina sconeshalvor naturella medan Ama valde att lägga på hallonsylt.

Den uppmärksamme läsaren kanske undrar vad som hände, det skulle bli fyra scones av degen? Jo, förstår ni. Ett par bilder högre upp i inlägget ligger en blå plastpåse på bänken, den ligger nu i kylen och innehåller halva degen. Så vi kommer alldeles snart få nybakade scones till frukost igen. Vilken tur, va och vad smarta vi är!

Gomorron!


En rapport från väderbloggen

25 januari 2022

I fredags var det soligt väder och vi gav oss ut på en promenad.

Solen glittrade fint i vattnet och vi kunde ägna oss åt vår nya favorithobby – fågelskådning. Lite boatspotting blev det också.

Havet var platt och såg inbjudande ut, men tyvärr hade vi inte badkläderna med den här gången heller.

Framåt halvfemtiden samma eftermiddag började det komma in fulväder, som tur var hade vi kommit hem vid det laget.

Tur också att vi hade varit ute på en prommis, för i lördags regnade det mer eller mindre hela dagen och vi kom oss inte utanför lägenheten överhuvudtaget.

I söndags såg det lovande ut på morgonen…

… fast bara en timme senare var ovädret över oss igen och regnet tog ny fart. Suck.

Tidigt på eftermiddagen klarnade det upp och vi gav oss genast ut på en lååång promenix. Jodå, vi gick ända till sopåtervinningen, sen runt kvarteret och hem via garaget. Vi var säkert ute och gick i 15 minuter.

I måndags – igår alltså – blev det en betydligt längre tur.

Då tog vi bilen till Carrefour och Ama kunde som vanligt inte låta bli att fota flamingosarna i rondellen på vägen dit. Molnen såg inte inkontinenta ut då och det var till och med lite blåa strimmor på himlen.

Vädret har alltså varit väldigt omväxlande här på senaste tiden, mest åt fulväderhållet. Det sägs ju att omväxling förnöjer, men Ama kan inte hålla med om att det stämmer i alla lägen.

Det var allt från väderbloggen för denna gång.

(Ni kanske kan ana att det inte händer så mycket här just nu och har man inte så mycket att prata/skriva om kan man ju alltid ta till ämnet ”väder”).

Gomorron!


Anders – poeten (?)

24 januari 2022

Redan som åttaåring visade Anders ett stort intresse för fågelskådning.

Att han alltid ska upp på höjder är heller inget nytt. Här stod han uppflugen på pappa Lelles axlar.

Han var dessutom en snäll och omtänksam bror som läste för sin lillasyster Tina.

Men han kunde inte bara läsa. Nejdå, han kunde skriva också.

Detta alster hittade Anders i gömmorna när han gick igenom en låda som legat bortglömd:

Den åttaårige Anders hade knåpat ihop ett morsdagskort till sin mamma.

Det innehöll även en vers uppdelad på två blad med denna fina hyllning:

Blad 1.

Blad 2.

När Ama ifrågasatte om han verkligen hade skrivit den versen själv så sa Anders att det hade han visst gjort. Han hade skrivit alldeles själv, men med största sannolikhet så var han inte skalden bakom verket.

Fast det var ändå väldigt fint gjort måste Ama tillstå.

Gomorron!


Skyltsöndag – fågelskådning

23 januari 2022

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och Ama har ännu en gång försökt att hitta en egen röd tråd.

Inspirerad av förra veckans tur vid en fågelsjö så blir den vagt röda tråden fågelskådning denna gång.

Det är inte bara vi människor som skådar fåglarna, ibland är det fåglarna som skådar oss.

Fågelskådning kan med fördel utövas från bilen. Här såg vi tre glada kycklingar…

… och här ett gäng flamingos i rondellen. (Ama kan inte låta bli att fota dom när vi åker förbi, arkivet börjar bli översvämmat med dom rosa, långbenta fåglarna).

Där varnades det för Hawaiis statsfågel. Fast i USA ska dom alltid överdriva – 750 fötter? Såvitt Ama kunde se så hade den bara två.

Man kan inte bara se fåglarna utefter vägarna, man kan se dom uppefter väggarna också. Som här…

… och här.

Bäst ser man fåglarna ifall man söker upp ett gömsle och spanar ut, fast då måste man tydligen hålla klaffen. Det kan inte vi ha gjort, för vi såg inte en endaste liten pippifågel den gången.

Vi har åkt på regelrätta fågelskådarturer också. I Costa Rica ville Ama sååå gärna se en sån där rosa skedstork. Lyckan blev gjord när vi faktiskt fick syn på en sån! Fast på Amas foto fastnade en rosa papperspåse som hängde i en buske. Som tur var hade Anders både kameran och ögonen med sig och han lyckades få den på bild innan den flaxade iväg. Den bilden kan ni se HÄR om ni vill.

En sak funderade Ama mycket över… Det finns precis huuur många vackra och färgglada fåglar som helst i Costa Rica. Hur fasen kan dom då ha utsett den där lilla oansenliga pippin till nationalfågel? Konstigt.

Pingviner är vackra och roliga fåglar. På Falklandsöarna såg vi mängder av dom.

Vad Ama inte visste var att dom var noga med att förkovra sig och ofta läste nyheter om sig själva. Alltid lär man sig nåt nytt – ja, både pingvinerna och Ama då.

I Dunedin på Nya Zeeland kunde man mäta sig med en relik av en pingvin…

… men ingenting kan mäta sig med att se dom på riktigt i deras rätta, naturliga omgivning. Visst är dom coola!

Ama gillar att ha närkontakt med fåglarna. Här hade hon fått tag i en liten uggla i Malaysia…

… och här hade hon hittat en något större variant.

Om man har svårt att få kontakt med fåglarna kan man ju alltid försöka att ringa till dom.

I Pantanal, Brasilien, fanns det en telefonkiosk som verkade vara perfekt för det ändamålet. Eller så kanske den var tänkt för att ringmärka fåglar?

Ha nu en skön söndag!

Gomorron!


Återvinning när den är som bäst!

22 januari 2022

Vi brukar passa på att ta med grejer till Zenia Boulevards återvinningsstation när vi ändå ska åka dit.

Det är ju bra, men det finns återvinning som är ännu bättre.

Några exempel:

I söndags var vi på Lilla Svensken i San Luis tillsammans med några vänner. Efter en förrättspaté fanns det inte en chans i världen att Ama skulle få i sig hela den där rätten så hon tog med sig en doggybag trots att hon inte har nån hund.

Återvinning: I måndags blev resterna till en god pytt-i-panna förstärkt med lite andra grejer från kylen.

I tisdags gick vi med Lennart och Ingegerd till Ali på BarCelona. Ama var så oerhört sugen på varmkorv med mos.

Men vi tittar närmare på Amas tallrik:

Hmm… Det där ser väl inte ut som korv med mos? Ali hade gjort det svårt för Ama genom att ha stekt fläsk med löksås som dagens rätt. Hon bestämde sig för fläsket eftersom korv med potmos alltid finns på hans meny.

Även fast Ama fick hjälp av Anders med dom där orangea grejerna så orkade hon inte äta upp all den där maten.

Återvinning: I onsdags blev resterna från Ali även dom till en pytt, men med lite annorlunda innehåll.

I torsdags träffade vi Peter och Janette på La Ola.

Ama brukar alltid ta deras goda kebab i pitabröd. Förra gången vi var där så försökte hon variera sig genom att beställa spagetti med svampsås, men den var slut. Vad blev det istället då? Ja, kebab i pitabröd såklart.

Men ni ser Amas tallrik där i bakgrunden va?

Yeeesss! Spagettin fanns denna gång och den var supergod! Ama undvek dessutom att få skörbjugg på grund av ensidig kost, en win-win helt enkelt.

Återvinning: … … … … Nja… Dom där små bitarna var det kanske ingen större idé att ta med sig hem. När Ama pekade på sin tallrik och bad servitrisen om att få maten ”para llevar” (take away) så skrattade hon bara. Hon trodde nog att Ama skämtade.

Ja, det var några exempel på återvinning när den är som bäst, men man kan faktiskt inte lyckas jämt.

Efter att vi ätit upp vår mat gick vi hem till Peter och Janette. Där satt vi på deras terrass och bubblade och babblade och hade det hur trevligt som helst.

Fast sen tröttnade dom nog på oss…

… för dom bussade sina husdjur på oss och vi förstår en pik även om den är hårfin.

Gomorron!