GOTT NYTT ÅR!!!

Vi på Amabloggen önskar er alla ett riktigt:

Några såna där smällare som Rulle visar upp kommer vi inte att fyra av, däremot kommer det att kunna bli en sån här smäll:

Fast det där är en arkivfilm från 2015, så här tidigt på dygnet nöjer vi oss med kaffe och te.

Vi kommer att fira in det nya året i stillsamhet hemmavid, vad är era planer?

Hur ni än tänker fira så hoppas vi att ni får en riktigt fin nyårsafton och en braig start på 2022!

Gomorron!

Annons

Vädrets växlingar…

… dom kan komma snabbt.

Ibland ligger dimman ute över havet så man inte ser horisonten.

Det hindrar inte vissa från att vilja bada ändå.

Solen brukar jobba hårt för att ordna till det hela…

… den kämpar på…

… och som regel brukar solen vinna över dimman och molnen.

Då poppar det genast upp folk på stranden. Inte alls i närheten av antalet under högsäsongen såklart, men några tappra vill sitta i solen och jobba på brännan.

Ama håller sig ovanför stranden och har typ solskyddsfaktor 273 på sig. Liiite överklädd ser hon ut i sin tjocka kofta.

Sen blev det ett rejält väderomslag igen:

Så pass kallt så att isen la sig. Killen i hörnan slår ut med armarna och ser ut att undra vad tusan som hände?

Dom flesta skrinnarna i Torrevieja verkar vilja ha nåt att hålla i. En sarg eller en kärra funkar lika bra.

Den söta lilla tjejen på vagnen vinkade likt en prinsessa till fotograferna.

Övriga skridskoåkare höll sig krampaktigt i sargen…

… trots att det fanns väldigt gott om plats på mitten av rinken. Undrar just varför dom inte utnyttjade hela banan? Som en ledtråd kan Ama delge er att hennes tankar gick till Bambi…

Sen kom det ännu ett kraftigt väderomslag och igår morse såg det ut såhär på himlen:

Sol och knallblå himmel. Isen lär smälta och vi passade på att ge oss av på en liten utflykt.

Mer om den nån annan gång.

Gomorron!

Lätt fånget, lätt förgånget…

… eller jakten på den största julklappen.

Efter julmaten, den walesiska språkkursen och leken ”Rita, gissa, sitt” så siktade vi mot julklapparna som låg under granen.

Eftersom vi inte är fullt så smidiga som vi en gång varit så flyttades klapparna upp på bordet. Sen började julklappsspelet. Först ska man slå en etta eller en sexa för att få plocka av paketen som ligger i potten.

Ama hade tärningen på sin sida och roffade självklart åt sig det största paketet.

När alla klapparna i högen har hamnat hos någon så börjar den delen av spelet som består av rent tjuveri. Med hjälp av tärningen igen får man knycka paket av dom andra.

Så…

… lätt fånget, lätt förgånget. Ama blev av med sitt stora, fina paket till Derick. Hon såg allt lite snopen ut.

Ooops! Nu var den stora gröna klappen helt försvunnen!

Men Derick lyckades återerövra den.

När klockan ringde och tiden för knyckeri och tjuveri var över så visade det sig att det var Ama som vunnit jakten på det största paketet. Weehooo! Ami såg lite ledsen ut, men hon fick ju ändå det näst största.

Derick gick inte lottlös ändå. Nejdå.

Han fick både diskhanddukar och torkhanddukar. Undrar varför han såg så besviken ut?

Vad innehöll det stora paketet som Ama la beslag på då?

Jo, förstår ni. Det var en sån där nackkudde som man har när man ska resa långa sträckor med flyg, buss eller tåg.

Nu är det tyvärr ett ganska dåligt läge för sånt…

… som tur är så funkar den alldeles utmärkt när man ska ”titta” på TV också.

Gomorron!

♫ ♫♪♪ Rita, gissa, spring ♫ ♫♪♪

Ni kanske minns det gamla TV-programmet som hette som rubriken? Det var nog ett tag sen det gick, för såvitt Ama kan minnas så sändes det i svartvitt. Signaturmelodin började såhär:

♫ ♫♪♪ Rita, gissa spring, lätt som ingenting, lek som alla kan lära. Mamma, pappa, ungar två… ♫ ♫♪♪

Sen kommer inte Ama ihåg resten, om nu ens början blev rätt.

Vi skulle köra en sån lek, fast i en något modifierad variant.

Dästa som vi alla var efter julmaten så valde vi att ändra det där med ”spring” till ”sitt” och samlades runt bordet.

Skulle Staffan möjligen hålla låda?

Nejdå, vi skulle ju leka Rita, gissa, sitt.

Den som skulle rita fick titta på en bild som sen skulle ritas av på ett papper. Kruxet var att den som ritade inte kunde se in i lådan och hur teckningen blev.

Sen skulle dom andra gissa vad det föreställde.

Aha! Där föll visst polletten ned!

Eller kanske inte.

Ama koncentrerade sig ordentligt och ritade… … … vad det nu var.

Där kom nog rätt svar fram eftersom Ama blev så glad. Eller så var gissningen så fel den bara kunde bli. Sånt är också kul.

Som synes så lades pannorna i djupa veck…

… vad sjutton kunde det där vara för nåt?

Ami har visat många av konstverken HÄR på sin blogg och dom ligger även ute till försäljning. Så skynda att fynda! Det kan kanske vara för sent allaredan, för försäljningen startade igår. Fast har ni tur kan ni komma över något av verken som troligen kommer att bli väldigt värdefulla i framtiden.

Efter ritleken blev det dags för julklapparna som låg under granen.

Gomorron!

PS: Igår eftermiddag – den 27/12 – såg temperaturen ut såhär hos oss:

+23,5 grader i skuggan.

Nejdå. Vi klagar inte så mycket.

Julafton

Det blev en mycket trevlig tillställning i glada vänners lag.

Vid 11-tiden på förmiddagen förberedde vi det sista som stod på vår att-göra-lista inför julbordet. Skinkan griljerades och skars upp i skivor.

Klockan 13 träffade vi dom glada vännerna – Derick, Nikki, Patrik, Ami och Staffan – ute på Amis och Patriks terrass.

Vi inledde med glögg och peppisar, inte en helt ovanlig inledning på en julafton.

Det blev mysigt i solen. Enligt väderprognosen skulle inte solen vara framme på julafton, men som tur var hade ingen berättat det för solen. Den gillar väl också att hålla på traditionerna kan tro. Såvitt Ama kan minnas så är det bara en enda julafton av alla dom vi firat här nere som regnat bort så vi blev tvungna att äta jullunchen inomhus.

Staffan hade glömt sina solglasögon hemma, men fick låna ett par väldigt snygga sådana så han slapp sitta och bli bländad.

Klockan 14 hade julmaten kommit fram på bordet. Alla hade bidragit till det – ett julknytis där alla hjälps åt är ju det bästa.

Hmm… Någon trängde sig tydligen fram och kom först i kön till godsakerna.

Men det fanns gott om mat så det räckte mer än väl till alla. Varmrätterna höll på att gå åt pipsvängen då ugnen la av precis innan vi kom dit. Patrik hade en idé om att vi kunde ta med oss vår lilla bänkugn under armen när vi kom över till dom. Det hade ju givetvis funkat, men Ami var smartare än så. Hon ringde till sina grannar – Bosse och Mari – som har en lägenhet bara ett par dörrar bort och Mari sa att självklart gick det bra att låna deras ugn. Att ha reservnycklar till sina goda grannar är inte dumt det. Slutet gott, allting gott. I dubbel bemärkelse!

Det blev varmt och skönt och vi satt väldigt bra i solen.

Fast vid 16-tiden var inte solen lika varm längre, så då uppsökte vi stugvärmen inomhus.

Där fick vi en liten språkkurs i walesiska av Derick:

Han höll en 23 sekunders information om hur man uttalar världens längsta ortsnamn. Vi sög åt oss av denna kunskap som svampar. Det var i och för sig en repetitionskurs som vi väl har gått ungefär lika många gånger som det är bokstäver i namnet, 58 gånger, alltså.

Tyvärr har det inte fastnat än.

Om ni själva vill ge er på det så har Ama snott den här skylten på nätet:

För att underlätta er inlärning så valde Ama att knycka en bild där stavningen är kompletterad med en fonetisk skrift så att uttalet underlättas betydligt. Snällt va?

Se så. Plugga ordentligt nu, det kan komma förhör på detta framöver.

Gomorron!

Skyltsöndag – gilla

Så var det dags för Skyltsöndag med BP igen och ännu en gång blir det en kombi med Sannas Weekly Photochallenge där temat för den kommande veckan är Gilla.

Tyvärr blir detta den sista kombiutmaningen nu. Sanna har på grund av tråkiga omständigheter valt att göra uppehåll och inte ge oss några nya ord inför nästa år. Har såklart full förståelse för detta men hoppas innerligt att lusten och orken återkommer så att den roliga fotoutmaningen kommer tillbaka. Framför allt önskar jag Sanna allt gott inför framtiden oavsett om det blir några nya ord eller inte. Tack för att du roat så många av oss väldigt mycket med denna underbara tankenöt du ”utsatt” oss för under så lång tid!

Då ska vi se vad som finns att gilla eller ogilla här. Dom flesta bilderna är från veckan som varit, men en liten sväng ut i arkivet blev det också.

Ama gillar julen! En grön julgran med röda kulor mot en blå himmel är ju inte fel.

Julkrubban gillas också. Vid besöket i veckan var bajsande gubben fortfarande ostulen och satt i bakgrunden och tryckte.

Ama gillar rött och matchade den fina krukan väldigt bra om hon får säga det själv.

Vi gillar båda två att den fula skamgropen ska fyllas med en ny Mercadonaaffär. Ama gillar även att dom fina julkranarna är tillbaks.

Att den persiska restaurangen har öppnats igen gillas skarpt! Den har varit stängd en längre tid och även renoverats och måste självklart testas snart.

En av våra kvarterskrogar La Paramount hör till våra favorittapasställen. Gott vin och goda tapas. Hmm… Det ser ut som att den lilla hunden också skulle gilla att få lite tapas.

Undrar just om det där markisföretaget gillade att viruset som ställt till det i hela världen fick namnet ”Corona”? Eller så kan dom kanske hävda i sin reklam att deras markiser skyddar både mot sol och corona.

Undrar även om en viss hamburgerkedja gillar det här plagiatet?

Ama ogillar morötter och anser att det är helt onödigt att göra morotste. Finns ju så många andra goda tesorter.

Nåt som Ama verkligen gillar är att resa och kombinerar man det med ”gratis” så blir det ju ännu bättre. Nu var väl inte själva resan helt gratis, men det var gratis entré på många ställen i Kanada då dom firade 150 år.

Ett bra sätt att visa att man gillar nåt är att göra tummen upp (fast inte i alla länder, på vissa ställen är det oförskämt).

När vi åt på vårt hotell i Cuevas del Almanzora gillade vi maten och Anders visade sin uppskattning genom att göra tummen upp. Servitören uppskattade uppskattningen och gjorde tummen upp tillbaks.

Vi gillade verkligen att vi fick se så många härliga pingviner på Falklandsöarna så Ama kände att det var helt nödvändigt att göra tummen upp.

Som en liten sammanfattning kan man säga att Ama exempelvis gillar julen, julkranar, mat, dryck, pingviner och resor, men ogillar morötter. Gillandet har helt klart övertaget och det känns ju bra.

Gomorron!

I tisdags på årets mörkaste dag…

… då satt Ama ute på terrassen och utförde sina hemmafrusysslor. Ja, hon kollade att tvätten torkade som den skulle.

Anders utförde sina hemmamanssysslor. Lagade maten, alltså.

Det såg väl smarrigt ut?

Självklart hjälpte även Ama till med maten:

Hon åt med glatt humör och god aptit. Allt det där kunde ju inte Anders peta i sig själv, så han var väldigt tacksam att Ama hjälpte till.

Det var bara att sleva för sig…

… skåla…

… och dricka.

Sämre kan man ha det på årets mörkaste dag – dan före dan före dan före dopparedan.

Gomorron!

GOD JUL!!!

Vi på Amabloggen låter Rulle tala för oss med hjälp av en skylt:

Hoppas ni alla får en riktigt härlig och fin Julafton!

God Julaftonsmorgon!

Shopping på hemmaplan

Den sker ju nuförtiden vanligtvis genom…

… lucköppning i Amazon-skåpet.

Spännande att se vad det blev denna gång! Vi visste åtminstone att det inte skulle vara en lupp, för det projektet är lagt på is som är tjockare än inlandsisen var för en sisådär 10.000 år sen (eller när det nu var).

Den här gången var det en ljus leverans. Eller åtminstone en leverans av ljus.

12 stycken ledljus, ljus med led-lampor, alltså. Det ingick även lika många (plastiga) ljusstakar och två fjärrkontroller. Allt till det facila priset av 10 euro.

Såna där till vänster följde också med, Ama ber att få återkomma om dom längre ned i inlägget.

Vi plockade upp några och satte i våra egna, mindre plastiga ljusstakar och Ama tänkte tända dom för att få lite julstämning.

Som tur är så har hon en man här hemma som är väldigt förtjust i att läsa instruktioner noggrant.

Nu återkommer Ama till den där mojängen några bilder upp. Med hjälp av såna kunde man fästa ljusen på fönstren. Fast det var en anings opraktiskt – dom blev lätta att riva ned när skjutdörrarna till terrassen skulle öppnas.

Ljusen gav ett fint sken ändå när dom stod i våra ljusstakar. Ett bra ledljus av led-ljus kan man kanske säga.

Flimra kan dom också göra, men inte ett dugg hysteriskt.

Med hjälp av fjärren kan man köra igång eller stänga av dom, välja fasta eller flimrande lågor och dessutom finns en timer så man kan bestämma hur länge dom ska ”brinna”. I och för sig känns det där med timern inte så nödvändig egentligen eftersom dom inte är särskilt brandbenägna ifall man jämför med levande ljus.

En riktigt bra investering, faktiskt.

Eldar ni många levande ljus nu i juletider? För många år sen hade Ama en adventsljusstake i trä som hon pyntade med kruttorr mossa. Rena rama turen att hon inte lyckades bränna ned huset… Sen dess är det värmeljus som har gällt, fram tills nu vill säga.

Fast värmeljusen har vi inte gett upp helt ännu ändå. Ljus som brinner ”på riktigt” är ändå dom vackraste trots allt.

Gomorron!

Shopping i Murcia

Man kan ju inte åka iväg till en större stad än vår hemort Torrevieja utan att shoppa!

Så vi gick hit:

Till El Corte Inglés (fritt översatt: Det engelska snittet), Spaniens motsvarighet till NK kan man säga.

Anledningen att vi gick dit var denna:

Ama ville gärna träffa George Clooney. Han kom ju runt hörnet där, även om han var lite olik sig.

Nejdå, målet var såklart Nespressoaffären som hade flyttat in på Cortes från det förra stället där vi handlat förut. Osäker om det var fotoförbud även på den nya platsen, men Ama chansade och blev åtminstone inte tillsagd denna gången.

Vi lyckades få våra uteblivna presenter från vårt förra inköp av Nespressopluttar i Alicante. Anders hade via mejl kollat ifall vi kunde hämta den i Murcia istället och dom skulle fixa detta och det hade dom gjort.

Här var presenterna. Två kaffekoppar… På kvittot stod det att dom kostade 12 euro styck (!!!), men vi betalade inget för dom. Vi skulle aldrig ha betalt den summan för dessa tämligen menlösa kaffekoppar, men gratis är ju alltid gott och nu hade vi ju pengar över till annan shopping. Så då var det bara att ge sig ut på stan igen och shoppa loss som aldrig förr!

Man kunde köpa små gulliga marsipanfigurer…

… eller små gulliga skor. Fast storleken passade ingen av oss.

På julmarknaden måste det väl ändå finnas nåt att inhandla?

Det fanns roliga musikanter…

… och en himla massa bajsande gubbar.

Men nej. Ama höll sig borta från all shopping.

Ända tills…

… hon såg alla dessa fina små minifigurer. Då kunde hon inte hejda sig längre.

Tre av dom fick följa med hem. En rana, en ratonito och en mariquita. Helt oemotståndliga!

Nu har dom fått göra bekantskap med dom övriga små figurerna som står i Amas småfigurshylla där alla inblandade kommer från Murcia genom åren. Ama var lite orolig att det skulle bli bråkigt, men till och med julkrabban skötte sig bra.

Gomorron!