I torsdags…

27 november 2021

… styrde vi stegen hit:

Till Woken på andra sidan gatan från shoppingcentret Habaneras. Fast det var inte restaurangen som var det primära målet, nej vi var på väg till stället där man kan se skylten spegelvänd (dock inte upp-och-ned) längst till vänster på taket.

Det här alltså – bowlingen.

Vi var ett gäng på 11 personer som träffades där.

Först intog vi lite sportdryck. Ooops! En person tycks ha rymt? Det sitter bara 9 runt dom två borden och sen är Anders bakom kameran… Jahaja. Ser nu att Patrik har intagit en strategisk plats vid bardisken. Smart!

Det fanns fina gröna käglor…

… som sen skiftade om till blått. Tjusigt värre.

Fast som ni kan se längst bort i bild var våra käglor lite tråkigt vita. Kloten var i alla fall väldigt färgglada, alltid något. Ama minns förr i tiden då säkert 95% av alla klot var svarta. (Okej. Käglorna lystes upp med vitt sken när banorna öppnades och gjordes redo för spel, förmodligen för att man inte ska kunna skylla eventuella missar på bristande ljus).

Sen drog spelet igång.

Det där såg väl rätt snitsigt ut?

Ser ut som det kunde bli en strike. Strike, förresten. Konstigt att det ordet även betyder ”strejk” på engelska. Är det för att käglorna väldigt ofta strejkar och vägrar ramla ikull?

Hejarklacken satt och hejade (eller dom kanske satt och tänkte ”åk i rännan”, ”åk i rännan”…). Det var obligatoriskt med munskydd i hallen och under spelet, men inte om man åt eller drack.

Ama var inte med och spelade för hon kände att det stretade lite i ärren på magen och ville inte riskera nåt, men självklart var hon med och hejade. Dessutom förde hon protokoll.

Som tur var för Amas del så sköts sånt automatiskt med datorer nuförtiden, för det där med hur man räknar i bowling är verkligen inte lätt.

Ama backade visserligen från att spela…

… men hon backade inte från Woken där vi hamnade efter slutförda matcher. Eller jo, förresten, hon backade faktiskt om.

Svårt att inte gå flera gånger när det fanns så mycket godsaker på buffén.

Sen fanns det även otillagad mat, men där hade vi tur igen – det fanns kockar som wokade skaldjuren, köttet och grönsakerna man plockat åt sig på tallriken. Nu ville Ama i och för sig inte få sin sushi wokad, men hon återvände såklart med en ren tallrik när sushin var uppäten.

Det blev verkligen en väldigt trevlig kväll i glada vänners lag!

Gomorron!