En promenad i solen

16 november 2021

För ett tag sen tog vi en prommis vid Laguna Azul och förra veckan beslöt vi oss för att ta ännu en promenad vid en sjö.

Vi tog bilen och kollade in flamingosarna som höll till bredvid ”sjön” i rondellen. Fina! Men det var inte dom vi hade siktat på.

När vi parkerat bilen vid målet så tog vi en selfie där vi kom med både framifrån och bakifrån. Snyggt jobbat va?

En hund som varit ute och motionerat sig själv var på väg hem igen. Det var en rund hund som fick kämpa länge för att komma in mellan spjälorna i staketet, men till slut lyckades han.

Vi strosade iväg utefter cykel- och promenadstråket. Till skillnad från prommisen vid den blåa sjön så var det ingen direkt risk att komma vilse här. Raka spåret typ, och det är just vad det har varit. Tidigare fanns det järnvägsspår för tåg till/från Torrevieja på platsen, men dom är borta sen länge. Tyvärr! Hade varit trevligt med tågförbindelse från stan ut i stora vida världen.

Vassen var hög så in i vassen och den skymde utsikten till en början.

Fast dom var fina i sig själva också…

… och gjorde sig bra mot den blåa himlen.

När vi kom bortanför vassen såg vi sjön – Laguna rosa (den rosa sjön, eller Laguna de Torrevieja som den också heter). Den ser inte så rosa ut på bilden, men vid vissa tider på året kan den vara väldigt rosafärgad, vilket syns när vi badade i den vilket Ama har berättat om i det HÄR inlägget. Nuförtiden är det strängeligen förbjudet att bada där och blir man påkommen kan man få dryga böter. Ama tror inte att det var förbjudet då när vi badade och om så var så lär det brottet vara preskriberat nu eftersom det gjordes 2009.

Den rosa sjön kan emellanåt vara rätt vit också, vilket ni kan se HÄR.

Vi såg även växter, som dom här röda bollblommorna. Ama lärde sig via bloggen vad dom heter, men har glömt bort det igen. Hon tyckte sig ändå minnas att dom är giftiga så hon lät bli att gnaga på dom.

Den här fyrkantebusken var också fin, vad det nu kan vara för nån sort.

Till skillnad från när vi gick promenaden vid den blåa sjön så såg vi en himla massa flygfän den här gången. Fåglar, fjärilar, flugor, gräshoppor… Men ingen av dom ville vara med på bild.

Den här däremot:

Han hann inte undan. Kanske beroende på att han(?) med största sannolikhet inte kunde flyga?

När vi vände om och började gå tillbaks mot bilen, då dök den där vassen upp igen och den verkade nästan ha växt sig ännu högre?

På väg därifrån fick även bilen vara med på en selfie. Inte mer än rättvist kan man tycka.

Väl hemma belönades vi ännu en gång med hamburgare på terrassen. Det hör till traditionerna. Ja, det har blivit en tradition nu åtminstone. Ama längtar redan till att gå på en promenad vid nån sjö igen – det är väldigt gott med hamburgare.

Gomorron!