Hemresan från Cartagena

När vi skulle checka ut från hotellet i Cartagena hade Anders tänkt ta expressutcheckningen, men till hans stora förtret var den avstängd.

Fast en sån bagatell stoppar minsann inte Anders som tänkte busa till det och strunta i skylten. Han stoppades dock av Ama som är mycket noga med att lyda skyltar.

Vi busade ändå till det och åkte båda två i hissen samtidigt trots att skylten till höger tydligt angav att man bara fick vara en person i hissen åt gången. Hmm… Hur var det nu med det där att lyda skyltar? Fast visst är det ganska självklart att ifall man bor och lever tillsammans så borde man kunna åka hiss tillsammans också.

Utcheckningen gick snabbt trots att expressutcheckningsröret var stängt. Tapeterna var liiite grylliga och dom satt både på väggar, i taket och på dörrarna, Ama gissar att det troligen hade varit extrapris på den tapeten då när hotellet blev färdigställt under förra året. Det var ändå kul med den kamouflerade dörren.

Vi hittade tillbaks till bilen och stuvade in grejerna där igen. Att vi hade våra egna kuddar med var vi glada över då det i rummet bara fanns en hårt stoppad dubbelkorvkudde. I övrigt var vi mycket nöjda med hotellet och 35,63 euro för en natt på ett centralt beläget hotell i en större stad är inget man kan gnälla över.

På vår väg ut ur stan passerade vi en klatschig muralmålning.

Vi gjorde ett stopp i Los Alcázares för att ta en promenad utmed havet.

Det var rätt molnigt, men ganska varmt och skönt och tämligen vindstilla.

Ama fixade till ett vykort. Synd bara att det inte var den röda koftan som var på, då hade det ju funkat bra som julkort.

Man såg La Manga ovanligt tydligt på andra sidan av Mar Menor, oftast är det mer disigt.

La Manga betyder ”ärmen” på spanska, anledningen kan man se på kartan i bild. Det röda strecket längst till höger visar vägen ut på den långsmala udden som utgör La Manga. Vi befann oss som sagt var i Los Alcázares, ganska mitt emot den yttersta delen av ärmen, mudden på udden kanske man kan säga om den.

Vi satte oss ned och tog en kaffe. Ooops! Anders råkade visst få en gubbe i skallen. När vi satt där och njöt av kaffet sa Anders att han hade sett på vädersajterna att solen skulle komma fram vid 11-tiden.

Det trodde vi inte riktigt på, men se på tusan!

Ett par minuter i 11 bröt solen fram genom molnen.

Vädret började bli riktigt fint.

Anders snackade lite med en man på cykel, men gubben var rätt stel och svarade inte på tilltal.

Vår promenad tillbaks mot bilen blev väldigt skön.

Vi gick upp i stan en sväng där vi såg den här fantastiska muralmålningen…

… och en liten grabb som hängde på tork. Tur den målningen var i svartvitt, då slapp Ama oroa sig över klädnypornas färger.

Därefter lämnade vi Los Alcázares.

Efter en kort bilresa så kom vi hem till Torrevieja igen. Kort men intensiv blev turen, men man hinner med en hel del på ett dygn om man bara vill.

Om ni vill så kommer det lite mer från vår lilla tur framöver.

Gomorron!

Annons