I förra inlägget gick inte jakten på ekorren så himla bra, inte för Amas del i alla fall.
Jakten på fåglarna gick desto bättre.
Det kan ha berott på att svanarna stod föredömligt stilla.
Stora och stiliga fåglar är det.
Ama undrade vad dom gjorde där utanför restaurangstråket, brukar inte såna skvalpa omkring i dammar? Kanske var dom hungriga?
Ama matade den ena med lite gräs.
Fast det spottade han ut. Vilken otacksam rackare!
Vi tog en selfie med svanen, det gäller att passa på när tillfälle ges.
Därefter uppsökte vi en av restaurangerna och justerade vätskebalansen.
Fåglar som tigger vid borden inte direkt ovanliga på såna ställen.
Fast den här gynnaren hör inte till dom vanligaste fåglarna som är ute efter mat på barerna.
Då är dom här fräcka sparvarna desto mer vanligt förekommande.
Bara ett fåtal vågade förse sig av rester vid borden…
… men det fanns ett helt gäng som satt och väntade på att det skulle ramla ned godsaker från ”himlen”.
I den närbelägna parken såg vi några högst ovanliga fåglar – duvor. Eller dom kanske inte är så ovanliga när Ama tänker efter.
Mitt i den högen gick en större pippifågel…
… ännu en påfågel. Betydligt vanligare att se såna i parker än på restauranger, det tycker i alla fall ”fågelexperten” Ama. Hmm… Hon lyckades få med en duvstjärt på bilden också, snyggt jobbat!
Vi traskade vidare till en annan park som sträckte sig utefter floden.
Vid en bro fanns det en måttstock som vi antog var en markering om hur högt vattnet kunde nå. Vi var glada att det var lågt vatten när vi var där.
På floden såg vi ett gäng ankor som simmade runt. Dom tiggde mat, men nån sån hade vi inte med oss.
När vi lämnade bron bakom oss kunde vi se att hösten var i antågande även i Valladolid.
Den var onekligen på gång, det fanns vackra höstlöv i träden.
Trots att hösten var rätt långt gången såg vi att många rosor fortfarande blommade. Ja, vi kunde ju inte bara titta på fåglar hela tiden! Nån måtta får det ändå vara även för en ornitolog-Ama.
Gomorron!
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 