En tipspromenad utan frågor

I onsdags fick Ama en snilleblixt: Vi tar en promenad ute vid Laguna Azul! (Den blåa sjön, eller Laguna de La Mata som den också heter).

Idén må ha varit bra, men när vi parkerade vid begravningsplatsen där ute och Anders klev ur bilen så höll bildörren på att blåsa bort och han blev dessutom sandblästrad. Ama vägrade lämna bilen och vi åkte hem igen.

I fredags gjorde vi ett nytt försök och då var förutsättningarna betydligt bättre för att ta en promenad där.

Vädret var fint och det blåste inte alls mycket. Det var dock lite kyligt i luften, speciellt i dom delar av promenaden som låg i skuggan. I solen var det riktigt skönt.

Träden som böjer sig över gångvägen har nog blivit utsatta för en hel del vindar genom åren, men dom bildar en härlig tunnel.

Anders klättrade upp i fågeltornet. Man uppmanas att hålla tyst för att inte störa fågellivet, men nån annan hade förmodligen varit där och tjattrat innan, för det syntes inte till en enda liten pippifågel.

Inga fåglar? Då ansåg Ama att det inte var värt besväret att klättra upp dit.

Vi beslöt oss för att gå samma väg som tipspromenaderna som anordnas av Más Amigos tar. Utan frågor torde den vara enklare att gå. Vi blev ändå lite wild and crazy och gick rundan åt andra hållet än den brukar vara, omväxling förnöjer.

På nästa fågelskådarställe skulle man också hålla klaffen. Ingen större nytta med det, för även här var det total avsaknad av flygfän. Förra gången vi gick här såg vi åtminstone ett par måsar, men nu var det som sagt var tvärdött.

Vi traskade vidare och Anders luktade på blommorna träden. Dom luktade tallbarr ifall ni undrar (och det gjorde dom även om ni inte undrade).

Sen gick vi lite vilse och kom bort från tipspromenadsträckan. Det må vara enklare att gå utan att besvara en massa frågor, men när frågorna är uppsatta så finns det även pilar som ger tydliga tecken åt vilket håll man ska gå. Nåja. Vi hittade tillbaks till stigen efter ett tag.

Se där! Anders hittade tydligen fåglar att fota till slut! Eller gjorde han verkligen det? En ledtråd till vad han fotade finns nere till vänster på trädstammen.

Just det. Han fotade ekorrar.

Eller han försökte i alla fall…

… för dom var rysligt snabba dom små liven och rörde sig mellan högt och lågt med blixtens hastighet.

På vägen tillbaka såg vi att den hängande grenen som blivit uppstöttad hade börjat skjuta nya grenar i toppen.

Varför den har behövt en stötta har vi räknat ut tidigare:

Därför. Det är vår teori i alla fall. (Arkivbild på Derick från julen 2007).

Tillbaks vid bilen tittade vi in på begravningsplatsen som vi parkerat vid.

Den var väldigt fint smyckad med färska blommor som spred en härlig doft. Den 1:a november är det Alla helgons dag här i Spanien och i likhet med Sverige så hedras då släktingar och vänner som inte finns med oss i jordelivet längre.

Sen hoppade vi in i bilen igen och körde hem.

Där avnjöt vi en supergod hamburgare i solen ute på terrassen.

Ja, sämre kan man ha det i början av november.

Gomorron!

Annons