Vi fortsatte resan, lämnade Guarda i Portugal och styrde kosan mot Zamora i vårt hemland Spanien, nummer 9 på kartan HÄR.

Där tog vi in på ett Parador, Amas absoluta favoritboenden här i Spanien. Det här var beläget i ett gammalt muslimskt citadell. Hur vi bodde där har varit med i bloggen tidigare, om ni har missat det så finns det i andra halvan av det HÄR inlägget.
Hittills har vi bott på 19 olika paradorer och Ama hoppas på många fler. Hon har inte heller nåt emot ifall det skulle råka bli nån dubblett.

Med tanke på hur gammal byggnaden är så var det helt otroligt att det fanns en hiss där. Vi bodde på översta våningen som i och för sig bara var en våning upp, men Amas åsikt är att om det finns en hiss ska man använda den.

Vi gick ut på stan. På stora torget fanns – som nästan alltid – en stor kyrka. Poliserna tyckte tydligen att det var praktiskt att parkera mitt på torget bredvid den.

Framför kyrkan fanns det såna där KKK-gubbar som trumpetade och trummilummade. Det lät inte så mycket ändå trots att dom gjorde sitt bästa.
Vårt fokus var mer inställt på det där som man ser till höger i bakgrunden. Restaurangerna alltså.

Där fick Ama sin mycket efterlängtade sushi. Kolla så mycket sushi man fick för bara 5 euro! Och då ingick vinet också. Fast det tog tydligen slut innan maten kom.

Stan var väldig fin, fastän ganska backig på sina håll.

Viss konst har Ama lite svårt att förstå sig på.
Fast det fanns väldigt många fina muralmålningar i stan som hon gillade.
Några exempel:

Lego. Vem förstår sig väl inte på legobitar?

Den här var lite mer obegriplig, men kul ändå.

En stoppnål och en fluga. Soptunnan ser nästan ut som en trådrulle på bilden, men det var som sagt var bara en soptunna.

Flaskorna på väggen var väldigt snyggt gjorda.
Men den bästa av alla var nog ändå denna:

En målad fasad på en annars ganska trist husfasad. Det är bara balkongerna på den högra delen av huset som är riktiga, dom två till vänster är ditmålade. Fantastiskt arbete! Ama såg förresten inte helikoptern förrän bilden var framkallad.
Vi bestämde oss för att mingla med lokalbefolkningen igen.

- Marknaden utanför paradoret var på väg att packa ihop.
- Ama hittade en gubbe som hon kunde hålla hand med.
- Det blev mer och mer folk och dessutom en bautahund.
- Till slut blev det liiite för mycket folk nu när tiderna är som dom är.

Då uppsökte vi en lugn och fridfull park.
Men säg det lugn som varar beständigt?

För självklart skulle Anders upp på en kant för att föreviga utsikten.
Ama lyckades få ned honom innan han klev ännu högre upp…

… och vi gick nedåt igen samtidigt som vi fick en vacker vy över floden.

Den gamla bron som korsade floden var synnerligen vacker.

Väl hemma på paradoret så kollade vi in storken som förmodligen satt och väntade på sin nästa barnleverans.

När kvällen sänkte sig över nejden så var staden väldigt vackert upplyst.
Ama hade gärna stannat en natt till på paradoret som låg precis mitt i smeten i den vackra gamla delen av stan, men dagen efter var det dags att resa vidare igen.
Ingen rast och ingen ro…
Gomorron!