Guarda – Portugals högst belägna stad

Guarda var nästa mål på vår 16-dagars tripp, nummer 8 på kartan HÄR. Att det var Portugals högst belägna stad var det BP som gjorde oss uppmärksamma på, själva hade vi ingen aning. Kollade nu och den ligger 1056 meter över havet.

Vi inledde med frukost på hotellet i Praia da Barra. Jösses vad med mat dom dukade fram! Fanns inte en chans att få i sig allt detta.

Sen gav vi oss iväg i dimman in mot inlandet.

Om vi hade fått stopp ändes vägen var mätarställningen snäll nog att dubbelvisa vilket nummer vi då kunde ringa. Vi fick inget stopp och tur var väl det, för mätarställningen ändrade sig snabbt.

Dimman lättade och vi kunde se vägarna ordentligt igen. Även om dom var i smalaste laget på sina håll var det skönt att kunna se både vägarna och omgivningarna.

När vi körde in i Guarda kände vi oss en anings utstirrade.

Uppe från en höjd kunde vi beundra den vackra utsikten.

I receptionen på hotellet hängde en karta som visade att det var tätt mellan borgarna i området. Ama försökte avleda Anders uppmärksamhet så gott hon kunde och hon lyckades väldigt bra med det.

Uppe på rummet fick Ama beslutsångest över vilken av sängarna hon skulle välja. Som en överslagshandling gömde hon sig bakom gardinen istället.

Vi gick ut på stan för att få nåt i magen och Ama hittade till sin lycka en sushirestaurang. Kolla vilket bra namn den hade också – Amaya!

Råvarorna till sushin såg fantastiskt fina ut. Det var bara ett aber… Som synes på skylten i förra bilden så höll restaurangen stängt mellan 15 och 19, och klockan var 14:58. Dom sa att vi kunde få äta ändå, men en all-you-can-eat sushi kändes lite stressande när personalen egentligen skulle få vara lediga, så vi valde en varsin portion med thaimat istället. Det gick bra det med – suveränt gott!

Mätta och nöjda gick vi ut på stan igen. Se där! Det var fler som hyllade Ama, gissar att Amaral var en skoaffär.

Det här huset höll på att renoveras och fönstren var igenspikade. Snyggt och roligt målat på dom annars så tråkiga träskivorna.

Kul när dom piggar till det hela medan arbetet pågår.

Vred man huvudet 180 grader såg man denna pampiga kyrka. Nej, Ama är inte som tjejen i ”Exorcisten” så hon kan inte vrida huvudet på det viset, hon valde att vrida på hela kroppen istället.

Återigen var vi kulturella och gick in i kyrkan och tittade runt. Tyckte att dom där snurrade pelarna var fina och annorlunda.

Det dök upp ytterligare en kyrka lite senare på promenaden, men den struntade vi att gå in i, för ni ser på himlen va? Solen hade kommit fram igen…

… så då fick kyrkbesöket vara. Vi nöjde oss med dagvarden ute i solen.

Sen hälsade vi såklart på lokalbefolkningen också.

Dagen efter åkte vi hem igen. Hem till Spanien alltså, det återstod några mellanlandningar innan vi kom tillbaks till Torrevieja.

Gomorron!