Praia da Barra – fyrarnas stad

03 november 2021

Nu fortsätter återblickarna på vår 16-dagarstripp som vi gjorde häromsistens, hälften av ställena vi övernattade i kvarstår så håll ut.

Efter att ha lämnat Nazaré blev nästa stopp i Praia da Barra. nummer 7 på kartan HÄR.

Närheten till hotellet från gratisparkeringen vi hittade gick inte att klaga på. Ingången till hotellet låg under den blåa skylten och vår röda bil känner ni väl igen vid det här laget.

Vi satte oss en stund ute på vår terrass med lite förfriskningar och tilltugg. Men där kunde vi ju inte sitta hela dan så vi begav oss ut på stan (observera poesin i sista meningen!).

Praia är det portugisiska ordet för ”playa”, eller ”strand” på svenska om ni så vill. Och stränder fanns det.

Vidsträckta sådana utan nån direkt trängsel.

Vi traskade längst ut på en pir. Det var 900 meter dit ut och konstigt nog var det precis lika långt att gå tillbaks.

Ni ser den svartvita byggnaden till höger om Anders, va? Den har med inläggets rubrik att göra (”Praia da Barra – fyrarnas stad”, om ni minns…).

Det var nämligen en fyr. Ooops! Där var dom två mupparna igen, fast dom lyckades i alla fall inte skymma fyren.

Stranden åt andra hållet från piren sett var rätt lång den med. Där syntes också en rubriksättande byggnad.

Den här alltså. Ännu en fyr.

På vägen tillbaks mot land såg vi ytterligare en fyr. En käckt orange variant.

Vi såg även några andra glada fyrar.

Sen blev Ama busig. Man fick inte gå på andra sidan om den gula linjen, men kolla vad morsk Ama var! Övertramp, minsann.

Trots att det denna gången var Ama som bröt mot reglerna så var det Anders som straffades med en fyr i skallen. Livet är inte rättvist alla gånger.

På aftonen kollade vi in fyren från landbacken. En imponerande byggnad.

Vi gick ända fram till ingången. Utsikten där uppifrån måste vara helt fantastisk! Men ”tyvärr” fick man inte klättra upp i den, snacka om ”otur”. Ama funderade om det kanske fanns nåt rep hon kunde använda för att ta sig upp till toppen, men nåt sånt fanns inte heller. Det var väl synd…

Dagen efter var det dags att åka vidare igen.

Gomorron!