I förra inlägget fotade Anders flamingosar i San Pedro del Pinatar. Som av en händelse dök det upp såna bilder på ”Den här dagen” som vi tittar på så gott som varje dag på ”TV-datorn” för att återuppliva gamla minnen. Programmet som Anders har gjort (och förbättrat om man jämför med telefonvarianten) utgår från stora bildarkivet och visar vad vi pysslat med på angivet datum tidigare år. På grund av att Anders har jobbat hårt med bildarkivet och satt fotodatum även på inskannade bilder så händer det att vi ibland hamnar så långt bak i tidens som 1900 jämt. Fast dom äldsta datumen är oftast ”bara” uppskattade.
Nåväl. Igår dök det upp flamingobilder från Galápagos, 1992. Vi tar väl en titt på dom då.

Här var det en flamingo som speglade sig i vattnet. En del av dom verkar ganska fåfänga.

Långa, spinkiga ben har dom. Måste vara jobbigt att stå på så smala styltor nån längre tid.

Fast då kan man ju alltid sätta sig ned och ta en liten siesta samtidigt som man vilar benen.
Flamingosarna struntar som regel i oss människor som står och tittar på dom, men det fanns kaxigare fåglar på Galápagos också.
Som den här:

– Vad är ni för ena och vad glor ni på??!!??
Det där var en sula. Vilken sorts sula framgår inte av bilden eftersom fötterna inte kom med.
Att artbestämma en sula är nämligen oftast lättare när man ser tassarna.

Det här var till exempel en blåfotad sula. Hur Ama räknade ut det får ni lista ut själva.
Fanns även andra skojiga fåglar där.

Den här uppblåsta fregattfågeln försökte impa på brudarna. Han lyckades i alla fall göra Ama imponerad.
Vid rotandet bland bilderna från dom fantastiska öarna där vi åkte runt i en liten båt i 8 dagar tillsammans med sex andra passagerare och tre besättningsmän så blev faktiskt Ama riktigt imponerad av sig själv också:

Där hade hon aldrig i livet lyckats att klättra upp idag. Hon kom ju knappt upp från golvet efter att ha firat Hall-och-vin i söndags.
Det var allt från den klättrande ornitologen för denna gång.
Gomorron!