I lördags gav vi oss ut för att spana lite efter julen här i stan.
Vid vita kyrkan hittade vi en gran som gick i vitt och guld.
Nere på paseon vid pirfoten fanns en blå variant. Ser ni förresten Ama där på bilden?
På stora kyrktorget fanns en som hade den färg som en gran ska ha – grön. Den har som vanligt forslats ned från dom småländska skogarna hit till Torrevieja.
Julbelysningarna ovanför gatorna hade kommit på plats.
Ett zumbapass hade precis avslutats när vi gick förbi på kyrktorget. Det var väl synd att vi inte hann fram i tid?
Den stora julkrubban var fortfarande hemlighetsfull…
… men tack vare Anders långa räckvidd (han har typ inbyggda selfiepinnar) så kunde vi ändå få en sneak peek.
Krubban innanför ett av fönstren på vita kyrkan var också på gång.
Sen tyckte Ama att det fick räcka med julspaning för den gången och såg till att få en belöning för väl genomfört spaningsarbete.
I söndags på första advent tändes granen på kyrktorget och julkrubbans täckande skynke togs bort.
Hmm… Det kan vara läge för en ny spaning för att kolla hur det ser ut i all sin prakt och att spana efter bajsande gubbar i krubborna, men det får bli nån annan dag.
Nu ska Ama gå ut till kontoret och se ifall Anders braskar eller slaskar.
Som Ama avslöjade igår på första advent så lät vi Rulle tjuvstarta julen redan i lördags och han var sååå glad att få komma ut ur garderoben resväskan och komma upp i lägenheten igen.
Precis på den rätta dagen så hämtade vi upp våra julkartonger från garaget där alla dom resterande julpryttlarna hade bott sen förra julens tjugondag Knut. Vi går alltid all-in den första advent och all-out när Knutte kommer. Rulle övervakade det hela och skyltade med vilken dag det var, som bevis liksom.
Vi började med att hänga upp julgardinen och lägga ut julmattan i köket. Ooops! Nån hade visst glömt bort att diska… Fast det kändes viktigare att få fram julen än att bry sig om såna petitesser som lite disk på bänken.
Det blir rätt stökigt medan man håller på. Är det månne det som kallas för julstök?
Här fixar Anders till den väldigt viktiga detaljen att få det hysteriska julblinket på plats bland spröten…
… och nu står det och blinkar hysteriskt på sin plats i hörnet. Tomtarna, luciatåget, snögubbarna Sixten och Signe samt renen Sigurd delar bänken med julgirlangen. På TVn har bakgrundsbilden bytts ut till pepparkakshuset som Ama byggde tillsammans med en killkompis i slutet av 70-talet.
Självklart har den bajsande gubben en given plats bland juldekorationerna – ingen jul utan en bajsande gubbe! Pepparkaksgubben ser dock inte ut att vara riktigt nöjd med sin tilldelade plats av nån anledning.
Avsaknaden av fönsterbrädor gör att elljusstaken får stå på en hylla istället. Det går bra det med.
Elljusstaken från Rusta har blivit bänkad på en annan plats. Ååhhh… Rusta… Ama saknar den affären här i Spanien.
Lavalamporna har fått tomteluvor på skallarna och lite julkrafs runt fötterna. Ama vill gärna påtala att lavalampan i mitten har knallröda pluppar som åker runt. Att dom ser illrosa ut skyller hon helt och hållet på mobilkameran.
Även katten har fått sig en luva.
Julstjärnans lampa hade som vanligt lagt av, men det fixade Anders genom att titta i sitt lamplager i garaget. Där fanns det en hel, himla bra med förråd ibland!
Fast vi behöver ändå göra en komplettering:
Nya julgranskulor till granarna på terrassen måste inhandlas, dom är rysligt solblekta. Är det ett problem som ni också har? Ja, att solen bleker julbollarna alltså.
Bortsett från dom bleka bollarna i granarna är nu julen komplett hos oss. Fast det kan ju tänkas att Ama hittar nåt mer kul där i jultältet på Zenia Boulevard. Inte alls omöjligt…
Inte helt oväntat så blir det en blandning av gamla och nya bilder.
Kamma sig kan man göra på frisersalonger. Fast ooops! Det där var visst en pizzeria. Kanske dumt att gå på ett sånt ställe ifall man vill få frisyren fixad.
Det här var garanterat ett ställe där man kunde få håret kammat. Inte Amas fel att dom glömt att sätta ut själva kammen i skyltfönstret.
Peluquería är det spanska ordet för frisörsalong. Här verkade dom ha nån sorts garageverksamhet för en sån.
Här var dom mer öppna med sin verksamhet.
”Peinar” är det spanska ordet för ”kamma”. Prislistan visar bland annat hur mycket det kostar hos en av våra mängder av frisersalonger ifall man vill få håret ”kammat”. Det motsvarar det svenska för att lägga håret och det är olika priser beroende på hårlängden. Självklart släpper dom inte ut en från salongen med hår åt alla håll ifall man bara är ute efter en klippning.
Vill man kamma håret själv finns det många grejer att välja mellan. Sen pandemin slog till är det detta som gäller för oss. Självklipp och självkamning.
Men nu har ju Ama spånat in helt och hållet på det där med att kamma frisyrer. Finns det inget annat som stämmer in på temat?
Tja… Man kan ju alltid kamma hem storvinster.
1958 kammade Pelé (tillsammans med sitt lag) hem sitt första VM i fotboll som sjuttonåring på Råsunda i Solna. Ni vet, den där VM-finalen som enligt vissa konspirationsteorier aldrig har ägt rum? Inte mindre än 1282 mål gjorde han under sin karriär. En sak som Ama tyckte var roligt att få veta här på hans museum i Santos, Brasilien, var att han i sin avskedsmatch i New York spelade ena halvleken för sitt ursprungslag Santos, och den andra för den klubben där han avslutade sin karriär, NY Cosmos.
Anders kammade hem Nobels fredspris 1988 tillsammans med ”några” andra som gjort FN-tjänst. Undrar just bara när Ama ska kamma hem ekonomipriset? Kan inte vara så långt borta nu.
Det här trycket kammar hem priset i Amas egen tävling ”cool logga”. Vilket bra budskap!
Här ser man att det – förutom palmer – finns väldigt fina bergskammar i Sierra Nevada.
Det här kan vara en av dom mest välordnade sadelkammare som Ama någonsin sett. Spanska ridskolan i Wien.
Nej, det är nog lika bra att sluta nu innan Ama spårar ur helt.
Då återstår det bara att säga…
Från oss alla, till er alla…
… ha en riktigt glad första advent!
Här ska julen komma fram, idag går vi all-in. Rulle fick tjuvstarta lite igår, men det var han sååå värd. Att hålla till nere i garaget är inte alls kul, det lärde vi oss under karantänstiden. Ni ser väl att han håller på att kamma till frisyren inför julen?
Till Woken på andra sidan gatan från shoppingcentret Habaneras. Fast det var inte restaurangen som var det primära målet, nej vi var på väg till stället där man kan se skylten spegelvänd (dock inte upp-och-ned) längst till vänster på taket.
Det här alltså – bowlingen.
Vi var ett gäng på 11 personer som träffades där.
Först intog vi lite sportdryck. Ooops! En person tycks ha rymt? Det sitter bara 9 runt dom två borden och sen är Anders bakom kameran… Jahaja. Ser nu att Patrik har intagit en strategisk plats vid bardisken. Smart!
Det fanns fina gröna käglor…
… som sen skiftade om till blått. Tjusigt värre.
Fast som ni kan se längst bort i bild var våra käglor lite tråkigt vita. Kloten var i alla fall väldigt färgglada, alltid något. Ama minns förr i tiden då säkert 95% av alla klot var svarta. (Okej. Käglorna lystes upp med vitt sken när banorna öppnades och gjordes redo för spel, förmodligen för att man inte ska kunna skylla eventuella missar på bristande ljus).
Sen drog spelet igång.
Det där såg väl rätt snitsigt ut?
Ser ut som det kunde bli en strike. Strike, förresten. Konstigt att det ordet även betyder ”strejk” på engelska. Är det för att käglorna väldigt ofta strejkar och vägrar ramla ikull?
Hejarklacken satt och hejade (eller dom kanske satt och tänkte ”åk i rännan”, ”åk i rännan”…). Det var obligatoriskt med munskydd i hallen och under spelet, men inte om man åt eller drack.
Ama var inte med och spelade för hon kände att det stretade lite i ärren på magen och ville inte riskera nåt, men självklart var hon med och hejade. Dessutom förde hon protokoll.
Som tur var för Amas del så sköts sånt automatiskt med datorer nuförtiden, för det där med hur man räknar i bowling är verkligen inte lätt.
Ama backade visserligen från att spela…
… men hon backade inte från Woken där vi hamnade efter slutförda matcher. Eller jo, förresten, hon backade faktiskt om.
Svårt att inte gå flera gånger när det fanns så mycket godsaker på buffén.
Sen fanns det även otillagad mat, men där hade vi tur igen – det fanns kockar som wokade skaldjuren, köttet och grönsakerna man plockat åt sig på tallriken. Nu ville Ama i och för sig inte få sin sushi wokad, men hon återvände såklart med en ren tallrik när sushin var uppäten.
Det blev verkligen en väldigt trevlig kväll i glada vänners lag!
Ama lämnade er med en liten klipphängare i förra inlägget.
Hur gick shoppingen?
Jo, tackar som frågar, den gick rätt bra.
Vi kikade runt en stund…
… och gick sen in på Leroy Merlin. Ama var sååå inspirerad så hon skippade jultältet och gick in på Leroy-original istället. Nån sorts förstoringsgrej till appenborde man väl kunna hitta där? Men icket. Anders var oerhört impad över att Ama skippade jultältet och dessutom väldans förvånad av att det var hon som lämnade Leroy sist. Att lämna både MediaMarkt och Leroy efter Anders? Det hör verkligen inte till vanligheterna.
Fast på Al Campo då?
Nope.
Men vi hittade annat där, som till exempel…
… halluomiost…
… och vårt favorit-te.
Men det bästa av allt!
Här hällde Anders i våra fula brunpengar i myntinkastet när vi skulle betala.
Sen kom växeln tillbaks med bara eurosar och tre stycken inte alls lika irriterande gulpengar. Vi hade alltså inte en enda brunpeng kvar i våra ägor – ett halleluja-moment!
Men när det kommer till det där med klock-appen som får den spegelvända och upp-och-ned-vända tiden att lysa i taket…
… så undrar Ama om det kanske inte är likaså bra att köpa ett reseur som har den funktionen…
… det började med att vi tog ut bilen, dock utan att packa in nån resväska.
Vi åkte som så många gånger förr förbi den där lilla ”toldo-kärran”. Toldo är det spanska ordet för ”markis”. Den vagnen är faktiskt lite söt och har står där och gjort reklam varenda gång vi åker till…
… Zenia Boulevard.
Vi började med att lämna in en hårfön till återvinningen som dom har nere i sitt garage. Så nu är din fön ett minne blott, Ylva. Det syns ju på bilden att det var helt rätt att slänga den där.
Julgranen har fått ersätta vattenspruten på ett av torgen dom har i shoppingcentret. Ett föredömligt initiativ att ha ett rött och jättefint ”Lilla tåget” framför den!
Fast det vi siktade på var affären som man kan skönja i bakgrunden.
Den här alltså. Om man tittar noga kan man se att Anders redan hade hunnit in i affären.
Ama behövde en ny mus. Ja, till datorn alltså. Ni kan aldrig gissa vilken Ama ville ha av dessa!
Fast själva besöket handlade mer om hur klockor fungerar… Vi kunde i alla fall konstatera att det är kan vara bra om dom är smarta också.
Ama är väldigt inspirerad av ”utmaningen” med klock-appen och Anders var oerhört förvånad av att han var den förste som ville gå ut ur just den där affären.
Vädergudarna har inte riktigt varit med oss hela tiden denna november, men solen kämpar på. Kanske behöver den hjälp av molngubben som ligger på magen och verkar blåsa bort molnen?
Blås, molngubbe, blås!!!
Och se bara hur bra han lyckades! Efter en knackig inledning av gårdagen med lite småregn så blev himlen återigen så blå som vi är vana att se den nu i november.
Vi gick ned till Playa de los Locos.
Inte så många nere på stranden, men ett härligt solsken.
Vi kunde se att regnen – ännu en gång – hade gått hårt åt stranden. Lagningssand fanns på plats för att – ännu en gång – återställa playan.
Vi gick in på en affär för att leta efter en förstorningsmojäng till Anders app ”Roof Clock”. Vi hittade dock ingen bra grej där.
Den affären vi kollade i var Dolfy, och som av en händelse hade vi en dejt på den danska restaurangen vägg i vägg.
Där fick vi en belöning tillsammans med Jane och Ole.
Vi skulle äta också. Ama funderade en aning över vad den inringade rätten kunde vara.
Jahaja. Det var en sån där… Fast det visste redan Ama innan hon beställde, Ole som är född i Danmark var en alldeles utmärkt tolk. Pytt-i-panna. Lite mer stort skuren än vi är vana med i Sverige och ett – för oss – något annorlunda tillbehör, nämligen bearnaisesås. Jättegott!
Alla var glada och nöjda över sina matval och hade en riktigt trevlig eftermiddag i solen.
På vägen hem slank vi in på en kinaaffär för att leta vidare efter förstoringsmanicken till Anders klock-app. Det kan komma att bli en dyr historia det här… En investering på ett nytt förstoringsglas för 1,50 euro visade sig vara bortkastad. Fungerade inte heller nåt vidare.
Fast nu har i alla fall appen lärt sig att lyssna till ”större”, ”mindre” och ”klart” (när man är nöjd så den kan stänga av uppkopplingen mot ”röstigenkänningen”). Dessutom känner den igen ”röd”, ”blå”, ”grön” och en hel del andra färger.
Nu kan man alltså med rösten styra storleken på siffrorna och även färgen som man vill att dom ska visas i.
Det tar sig! Nu fattas det bara att man faktiskt ska se tiden i taket också…
Nu har Anders programmerat sin första app till telefonen. Han har gjort en himla massa program till datorer genom åren, men aldrig en telefonapp.
Upprinnelsen till det hela är detta:
Vår klocka vid sängen som lyser upp i taket. Vi älskar den! Perfekt när man vaknar på natten och undrar vad klockan är. Då slipper man vrida på huvudet och kolla på telefonen.
På våra resor har vi verkligen saknat att ha en klocka i taket, men det tänkte Anders åtgärda med sitt livs första egentillverkade app.
”Roof Clock” har han kallat den och förärat den med en egen symbol.
Se bara hur duktig han har varit! Han har fått fram tiden spegelvänd och upp-och-ned.
Lite svårt att se vad klockan är, men det ligger en massa tankeverksamhet bakom att få till det hela.
Tittar man på den mot en speglande yta så är den ”bara” upp-och-ned. Lite tydligare så.
Lösningen på det är att vända själva telefonen upp och ned. Kan verka lite knasigt, men anledningen är att det är anpassat till det sätt som vi faktiskt lägger ned våra telefoner på sängborden. Ama har inte tänkt på det förut, men vi lägger båda telefonerna på samma vis.
Under tiden vi tog bildserien på Anders telefon här ovanför fick Amas telefon spel. Vanligtvis lyssnar den på fyra ord som man kan säga för att få den att ta ett kort utan att använda avtryckarknappen. Ama brukar använda sig av ”smajl” (fast telefonen lyder inte alla gånger). Nu knäppte den en bild vad vi än sa (nästan)… Det var bara att stänga av kameran innan minnet blev fullt och sen starta den igen med stränga order om att skärpa till sig.
Mobilkamerans dåliga uppförande gav Anders en idé.
Eftersom det är olika takhöjd på hotellen så kan siffrorna göras mindre eller större med hjälp av knapparna, en sorts zoom kan man säga. Siffrorna i mitten anger antalet pixlar som siffrorna har för tillfället. Inspirerad av att telefonen faktiskt kan uppfatta ord så är Anders nu i full färd med att få appen att begripa sig på dom två orden. ”Mindre”, ”större”, ”mindre”, ”större” har Ama fått lyssna till många gånger. Ibland uppblandat med ett ”hej, hej”.
Självklart går det att ändra färg på sifforna också vilket är bra eftersom dom allra flesta hotelltak är vita.
Det återstår en del pyssel med appen men den är i alla fall på gång. Fast den största utmaningen blir nog att hitta nån bra grej som projicerar klockan i taket.
Lösningen vi testat med att hålla ett förstoringsglas cirka 30 centimeter ovanför mobilen känns inte helt optimal. Det lär bli jobbigt i längden att ligga så när man sover.
Dessutom är det svårt att hålla förstoringsglaset stilla så att siffrorna inte blir suddiga.
Det återstår som sagt var en del arbete med appen och funktionaliteten. Men, men. Rom byggdes ju inte heller på en dag, så vi får ju också lov att pausa ibland…
… och gå ut för att få en belöning för gott genomfört arbete så långt. Ama råkade säga att hon fick en bedövning istället och det kan ju stämma rätt bra det med, hon hade inte dragit så många strån till stacken om man så säger.
… det är en app som vi har i telefonen som via molnet visar vad vi har haft för oss precis på dagens datum flera år tillbaks i tiden.
Bilderna som visas är många, eftersom Anders har sett till att vi har ett väldigt välorganiserat bildarkiv och dessutom har sett till att även inskannade dia- och pappersbilder har fått (ett ungefärligt) fotodatum. Amas insats har varit att till viss del vara behjälplig med datumen eftersom hon hade kortfattade anteckningar i sina små fickalmanackor, bland annat från våra resor. I dagsläget finns det cirka 115.000 bilder i arkivet.
”Den här dagen” i telefonappen har vi haft stor glädje av, men vi har ändå tyckt att det finns utvecklingsmöjligheter för denna.
Nu har Anders gjort ett program som vi tycker är en jättebra variant och som passar oss perfekt när vi känner för en nostalgitripp.
Programmet använder vi som regel på ”stordatorn” som fungerar som TV hos oss. Nuförtiden är den inte särskilt stor, för Amas gamla avlagda laptop ”Efraim” har fått ta över den tjänsten från en stationär dator som dog av ålderskrämpor. Att den heter Efraim beror på att E-tangenten på laptopen la av och då klagade Ama på att Efraim inte fungerade. Anders ställde sig frågande… ”Jamen E som i Efraim!” sa (halvskrek) Ama. Hmm… ”Erik” är väl kanske det man använder för bokstaven E när man vill förtydliga?
Nåväl. När man startar programmet får man upp den här sidan:
Här syns några av dom förbättringar som Anders gjort om man jämför med telefonappen.
Man kan välja hur många kolumner man vill använda vid bildvisningen. Ju färre kolumner desto större visas bilderna.
Hastighet. Man kan ställa in på ”automatscrollning” av visningen. Då kan man lugnt sitta och låta datorn scrolla fram bilderna medan man själv kan sitta och äta sina snacks utan att behöva rulla fram bilderna själv. Självklart kan man stoppa upp det hela när man vill titta närmare på nåt och/eller förstora bilderna. Hastighetsinställningen beror såklart på hur snabbt man vill få det hela överstökat.
Valfritt datum. Nästan det bästa av allt. I appen kan man bara se just det innevarande datumet, men om man undrar över nån specifik annan dag då? I Anders program kan man välja vilket datum man vill. Dessutom visas bilderna också med fallande år, men i ”rätt ordning” kronologiskt sett per dag. Det känns rätt att få se starten av dagen före slutet av den.
En extra feature är att man kan välja en valfri mapp i arkivet där man vill kolla. Antingen genom att browsa sig fram bland dom mappar som finns, alternativt att skriva in ett valfritt söknamn på mappen.
Anders vidareutveckling jämfört med originalappen är verkligen helt suverän!
Såhär såg det ut när vi igår valde dagens datum med fyra kolumner.
Fem kolumner gav det här resultatet…
… och på just den dagen kom vi tillbaks till 1987.
Andra datumval går ännu längre tillbaks i tiden. 121 år sen är väl ganska fantastiskt? Vissa av pappersbilderna hade datum inskrivna på sig, antingen av fotografen eller av någon av personerna på bilderna. Sen förekommer det som sagt var vissa gissningar på datumen.
Att söka på en specifik mapp var faktiskt Amas idé. Hon är ofta ute och letar i bildarkivet efter bilder för specifika händelser. Man kan antingen – som här – browsa sig fram…
… eller så kan man söka på ett specifikt mappnamn.
När vi skrev in ”Kryssning” i sökfältet så hittade vi bland annat vår första längre kryssning som vi gjorde 2016.
Jodå. Det är faktiskt väldigt bra att ha en mycket kompetent programmerare här hemma så man kan få saker och ting precis som man vill ha dom. Att den programmeraren har sett till att bildarkivet är så otroligt välskött och organiserat gör såklart inte saken sämre.
Den gångna veckan har bjudit på rätt ostadigt väder emellanåt, så Ama har inte så många färska bilder då hon knappt har kommit utanför dörren vissa dagar, men hon börjar i alla fall med ett par veckofärska.
Det känns verkligen bra att dom har kommit igång med bygget i gropen som har legat som en skamfläck i många år vid det här laget. Ama antar också att BP känner en viss förnöjsamhet över kranen som syns i bild.
Mercadona bygger nytt minsann, snett över vägen från den gamla vi har här inne i stan.
Fast det känns som det kommer att ta ett bra tag innan bygget är klart. Väder och vind har nog gått hårt åt det grundarbete som hade gjorts tidigare. Trist att dom inte har några titthål i staketet, men det är ju tur att nån har långa armar.
Okej. Då ger vi oss ut i arkivet dårå.
Det känns som om vissa namnsättningar kanske borde tänkas över en runda till?
Ama känner på sig att ni aldrig trott att hon skulle godkänna ett dylikt övertramp på parkeringen av bilen som Anders gjorde, men ibland har nöden ingen lag.
Många handlar sin mat på nätet, speciellt i dessa tider. Men vi vill gärna känna och klämma lite på grejerna innan vi slår till. Har man tur så sticker man sig inte på maten.
Här kände sig Ama besegrad… Så mycket för att spara McDonaldsmuggen till nästa besök. Hon blev överlistad av en DUM skylt!
På det här stället kände sig Ama omåttligt besviken, trots att det var just måtten som ställde till det. Så nära och ändå så långt bort… Men vi fick ändå känna på en diskmaskin, alltid något.
Antar att även den här papegojan kände sig omåttligt – eller snarare omättligt – besviken. Glassen smakade nog inte lika bra som den såg ut på skylten. Åtminstone ifall man nöjde sig med att gnaga på skylten istället för på en riktig glass.
Även här i Spanien kan man känna sig som hemma många gånger. Sverigeavenyn? Jo, man tackar!
I den storslagna naturen kan man känna sig liten emellanåt. Anders såg ut som teskedsgubben på denna bild från Monument Valley i gränslandet mellan Arizona och Utah.
Även en bit utanför den storslagna naturen kan man känna sig liten ibland.
Men som allra minst känner man sig nog när Moder Natur ryter i och visar sina krafter, som här när orkanen Odile slog till över oss i Mexiko. Vilken förödelse! Dessutom blev vi utan ström, vatten, telefonförbindelser och framförallt wiffi i tre dygn. Så kan en ofrivillig bloggpaus uppstå… Fast i sammanhanget känns det som att bloggpausen var det minsta bekymret.
Men nu till nåt trevligare.
Visst känner man sig som gladast när man kan göra andra glada? Sixten var superglad att få is mellan tårna och Ama grumlade inte hans glädje med att berätta för honom att han faktiskt inte har några tår.
Sen blir man väl alltid glad av att känna sig välkomnad?
Speciellt om det välkomnandet sker med öppna armar. Fast det där känns som att kramen kanske blir i kyligaste laget? Rent temperaturmässigt, alltså.
Publicerat av Ama de casa 
Ama de casa 