En dag i Alicante

23 oktober 2021

Vi gick ut för att ta en runda på stan. Vårt hotell var det höga som försvinner ut ur bilden bak ryggen på Ama.

Det fina promenadstråket låg bara ett halvt kvarter från hotellet som hade ett mycket bra och centralt läge.

Bland vattenstrålarna hade vi kunnat bada, men tyvärr hade vi inte badkläderna med den här gången.

Förberedelserna inför julen var i full gång och många juldekorationer fanns redan upphängde ovanför gator och på stolpar. Fortmoppar verkar onekligen vara ett vanligt sätt att ta sig fram i stan.

Vi uppsökte ett favoritställe där vi varit massor av gånger – Tapa Caña. Den här gången upplevde vi dock en försämring, dom kom inte alls ut med så många tapasbrickor att välja från och servicen var lite skral. Vi får nog försöka hitta nån annan favorit i framtiden. Synd när ett ställe man gillar blir sämre.

Rundturen fortsatte. I den där rondellen kunde vi kanske också ha badat ifall badkläderna hade varit med. Vacker att titta på är den i alla fall. Som ni kan se på flaggan i rondellen så blåste det rätt rejält. Eller inte.

Nere i småbåtshamnen är det också fint, fast många av båtarna är i ärlighetens namn inte särskilt små.

Pampiga hus finns det gott om i stan.

Nu hade vi blivit törstiga igen och styrde stegen mot ett annat favoritställe:

100 Montaditos. Perfekt på en onsdag när det är readag och allt. Drycken är dock till ordinarie pris, men 1,50 euro för ölen i bild och 1,70 för vinet är ändå överkomligt. Självklart kan man inte missa en rea, så vi hade beställt tilltugg också. Den runda, platta grunkan på bordet är en sån där mojäng som börjar blinka och surra när maten är klar för upphämtning över disk. Väldigt praktiskt, på andra ställen ropar dom upp namnet man har uppgivit och fått på kvittot och dom utropen kan vara svåra att uppfatta.

När Anders skulle hämta upp maten inne vid disken så fick han köa vid en duva som var väldigt duktig på det där med att hålla avstånd.

Vi strosade vidare och såg dom stora, maffiga träden som finns lite överallt i stan…

… och även en vackert solbelyst staty i en söt liten park.

När vi vandrade hemåt mot hotellet för en stunds vila så passerade vi Amas favoritgata – Svampgatan. Undrar just om dom där är ätliga? Det kunde säkert Anki eller Paula ha svarat på.

Eftersom ingen av dom var med eller fanns tillgängliga så nöjde sig Ama med att peta svamparna i näsan istället för att plocka eller gnaga på dom. Det var säkert ett klokt beslut.

Hmm… Vi verkar vara förtjusta i att peta i näsor:

En arkivbild från Påskön 2017. Det fanns skyltar som sa att man inte fick klappa på gubbarna, men det stod inget om att man inte fick peta dom i näsan.

Gomorron!

Annons