Nu fortsätter återblickarna på vår 16-dagarstripp som vi gjorde häromsistens. Vi befann oss nu i Lissabon, nummer 5 på kartan HÄR.

En av dagarna tog vi oss ned till pendeltågsstationen och hoppade på ett tåg.

Ändstationen var Cascais och där hoppade vi av. Även om den färdbiljett vi hade räckte ett helt dygn så vi kunde åka fram och tillbaks precis så mycket vi ville så kändes det bäst att kliva av.

Vi möttes av Marie och Bosse och fick en guidad promenad genom stan.

Vissa av gatorna hade samma roliga men lätt förvirrande plattsättning som dom har i Alicante. Det är platt, även fast det ser ut som hjulspår.

Den här stranden kanske vi badade vid när vi var här förra gången nån gång på 90-talet.

Det där pampiga huset ägdes av en gammal dam som hyrde ut det. Kanske kan vi bo där nästa gång vi kommer till Lissabon?

Chauffören till den där bilen hade försäkrat sig om att inte få några plåtskador ifall nån oförsiktig och närgången granne slängde upp bildörren. Smart! Ama ska nog investera i plastband och såna där stängsel.

Det fanns ett roligt konstverk som man kunde spegla sig i. Ama lyckades få med Marie, sig själv, Bosse och Anders ena ben på bilden. Skickligt!

Något för den nyfikne – en bautakikare.

Här var det ett konstverk som matchade himlen.

Vi gick in i en fin och grön park…

… och där hade vi ”turen” att hitta ett vattenhål. Okej, både Marie och Bosse visste såklart mycket väl att det fanns en trevlig bar där.

Det där trädet såg ut att behöva lite stöd här i livet. Ama skulle vara nervös om hon bodde i huset som det lutar mot.

Vi såg en installation som väckte eftertanke. Den var skapad av plastskräp som hittats i havet utanför stan.

Vi traskade vidare och kom till en annan strand. Hmm… Kanske var det vid den här stranden som vi badade på 90-talet? Vi badade vid nån av stränderna i Cascais då i alla fall.

Sen kan man ju undra ifall vi badade vid den här stranden denna gång?
Upplösningen på den undringen får ni vänta på, för idag ser det ut såhär vid vår dörr:

Återblickarna till 16-dagarstrippen gör ett uppehåll, för nu är det dags att blicka åt nåt annat håll.
Gomorron!