Valladolid, en anrik stad…

… med massor av gamla saker att titta på, som denna:

Ja, nu menar inte Ama figuren i förgrunden utan byggnaden i bakgrunden. Dom kunde konsten att bygga förr om åren.

Många statyer med religiösa motiv fanns det i stan. Och husen i bakgrunden, visst påminner dom lite om dom vackra husen på Sveavägen i Stockholm?

Kyrkor fanns det gott om. Dom stack upp sina torn lite överallt i stan.

Barer och restauranger fanns det precis i närheten också vilket gjorde Ama sugen på…

… nattvarden. Eller om ni så vill, dagvarden. Tjejen i bakgrunden kan ha varit världens bästa servitris.

På vad sätt då, kanske ni undrar? Jo, förstår ni…

… när Anders beställde en stor öl, så kontrade Ama med att beställa en stor vin. ”Nån sån har vi inte”, sa servitrisen, ”men jag kan ge dig lite extra”. Normaltilldelningen på vinet låg precis under strecket på texten på glaset. Servitrisen som precis hade öppnat en ny flaska med vin fyllde först på vinglaset över texten och sen ett par skvimpar till.

Ama var inte direkt missnöjd över tilldelningen. Typ en halv flaska vin i glaset för 2 euro. Inte konstigt att hon ser glad ut på bilden!

Mätta och otörstiga gav vi oss ut på stan igen. Hade en liten dispyt över huruvida figurerna på pelarna var lejon eller apor. Till slut beslöt vi oss för att det var lejonapor och traskade vidare.

Kyrkor fanns det som sagt var många av.

Vackra kyrkor…

… och pampiga kyrkor.

Men det fanns trots allt variation av utbudet av kyrkor:

Den där ”kyrkan” var kanske inte varken vacker eller pampig. Men rätt söt ändå.

Idag är det slut på vilan, efter frukosten är det dags att resa vidare på vår tripp.

Gomorron!