En skruv lös?

Igår morse vaknade vi upp till en himla vacker himmel och vy från vårt rum på paradoret i Zamora.

Vi packade ihop vårt pick och pack igen och gick mot bilen.

Efter att ha stuvat in bagaget ännu en gång så åkte vi ut från stan. En del korsningar i Spanien är lite… eljest kan man säga. För en ovan kan den där skylten vara nog så förvirrande. Men bara Ama knep käft och inte försökte hjälpa till så klarade Anders det hela på ett mycket elegant vis.

Efter att ha kört ungefär en timme kom vi fram till en gata som fick oss att känna oss som hemma. Avenida de Suecia – ”Sverige”-avenyn. Så trevligt med ett sånt mottagande!

Strax därefter kom ett något annorlunda gatunamn:

Calle me falta un tornillo – ”Jag saknar en skruv”-gatan.

Märkligt namn, men det har sin förklaring.

När ett välkänt företag skulle etablera sig på platsen och byggde ny infrastruktur för sin affärsverksamhet så utlystes en omröstning i staden vad gatan skulle heta. ”Jag saknar en skruv”-gatan fick typ hälften av rösterna från folket.

Vad kan det ha varit för företag tror ni?

Jamen självklart detta:

IKEA såklart! Haha! vilket underbart namn på gatan som leder fram till det varuhuset.

Där intog vi en andra frukost, en skandinavisk variant. För 70 eurocent fick man kaffe och en kanelbulle.

Och vad kunde väl ha passat bättre en dag som igår när det till och med var kanelbullens dag? Ama minns faktiskt inte när hon åt en kanelbulle senast, men det var nog år och dar sen. Supergott! Firade ni kanelbullen igår?

Vi gick såklart på en shoppingrunda också.

Fast jul allaredan? För tidigt även för en julfreak som Ama.

Anders försökte heja på en tjej i personalen, men hon hade fullt upp med att mäta. Sånt är ju viktigt, så Ama hade full förståelse.

Vi kom inte tomhänta ut, det är ganska svårt att göra det på IKEA. En påse med ljus fick vi med oss därifrån.

Sen fortsatte vi in till själva stan som vi hade siktat på.

Resväskan var lite motspjärnig och ville inte riktigt samarbeta. Den var väl less på att rullas runt varenda eviga dag.

Vi kom ändå fram till hotellet…

… och intog vårt rum.

Var har vi landat nu då?

Jo här:

I Valladolid (ser ni Ama?).

Och vet ni vad! Vi har lyssnat på den motspjärniga resväskan så vi stannar här en natt till. Både vi och resväskan får vila lite och vi är alla nöjda och glada.

Gomorron!