Ibland ska man ha tur på turen

25 september 2021

Igår morse efter en medhavd frukost på hotellrummet i Osuna så traskade vi iväg mot bilen. Packåsnan tog täten. Det hade regnat lite under natten men var uppehåll på morgonen. Skönt! Trist att få alla grejer blöta innan avfärd.

Vi stuvade in packningen i bilen igen…

… och styrde kosan ut genom en av stadens portar.

På vägen hade Anders letat upp en Cepsa-mack där vi skulle tanka. Den här gången kom vi till och med ihåg att visa upp Carrefour-kortet vilket ger 4 % av beloppet vi tankat för tillbaks till en värdecheck som vi kan handla med framöver. Vilken tur, va?

Sen började det regna på oss, men bara en kort stund – tur igen!

Vi passerade en fin bro just utanför Sevilla…

… och bilen passerade den fräcka mätarställningen 111333. Weehooo! Ama älskar roliga sifferkombinationer. Vi hade missat både 111111 och 111222, men skam den som ger sig!

Efter ungefär 3 timmar inklusive pauser kom vi fram till gårdagens mål.

Men jösses vad geggigt där var!

Till slut hittade vi en hyfsat torr – men väldigt skitig – gratisparkering.

Vi parkerade i alla fall snyggare än den där bilen.

Jösses vad kletigt och geggigt det var på gatorna!

Här verkade Anders ha kört omkull en enkelriktat-skylt med väskan? Vårt hotell för natten var det gula huset längre fram till höger på gatan, så han hade väl bråttom dit kan tro.

Att ta sig fram till entrén utan att sätta sig på rumpan i den halkiga leran var lättare sagt än gjort.

Ama blev besviken då hissen inte fungerade. Man kan se hur Anders försvinner med packningen uppför trapporna till höger.

Fast ni kanske ser linjen på väggen där? Ama kan ha en viss förståelse för att hissen var ur funktion när mannen i receptionen visade bilder på sin telefon från dagen innan:

Linjen visade på hur högt vattenståndet var inne på hotellet efter ovädret föregående dag. En timmes störtregn ställde till det rejält!

Såhär såg det ut utanför entrén då. Oj, oj, oj… Ama skakade beklagande på huvudet och tog trapporna utan att klaga.

Sen tog vi in på vårt vattenoskadade rum en trappa upp.

Ja, ibland ska man ha tur på turen. Vi var båda otroligt glada att vi inte hade kommit till stan en dag tidigare.

Var är vi nu då?

Jo här:

I Lepe. Broschyren stod en bra bit upp på receptionsdisken, men den hade inte undgått att bli nedstänkt av lera.

Hur det såg ut när ovädret hade dragit fram kan ni se HÄR i ett kort, spanskt klipp.

Idag åker vi vidare igen och hoppas att inte nåt regn förföljer oss.

Gomorron!