I serien ”Ama var tuffare förr”…

20 september 2021

Har vi nu kommit till ett nytt avsnitt i två delar.

Ama har tidigare berättat om när hon åkte fallskärm efter en båt på Bali 1987 och när hon utsatte sig för boom netting i Australien 1996.

Den här gången landar vi i Brasilien dit vi åkte första gången 1989 tillsammans med Anders jobbarkompis Hamid.

Det startade rätt odramatiskt i Rio.

I och för sig var duschen som hade direktvärmande el rakt in i duschmunstycket lite läskig, el och vatten kändes inte som den bästa kombinationen.

Vågorna på Copacabana var inte heller att leka med. Fast våra dagar i Rio var ändå ganska lugna och väldigt sköna.

Ett tag senare tog vi flyget till Manaus, en stad som ligger uppe vid Amazonasfloden. På flygplatsen raggade vi upp en utfärd som verkade kul och intressant. Ama hittade ett fint omklädningsrum hos utflyktsarrangörerna där hon kunde byta till mindre varma kläder efter flygturen. Tycker inte ni också att det var betydligt kallare på flygen förr om åren?

Därefter tog vi en lokalbuss upp till ett ställe vid floden. Bussresan tog tre timmar och sen fick vi vänta där en liten stund…

… innan vi kunde borda en enkel motorbåt som skulle ta oss vidare på floden. Lägg märke till att Ama bar sin rygga alldeles själv.

Efter ytterligare tre timmars båttur såg vi vårt hotell där vi skulle bo i tre nätter. Med på resan fanns förutom vi och Hamid även två guider och två kockar. Den nedre av dom större hyddorna var köksavdelningen, den övre var allas gemensamma sovrum och den lilla hyddan längst ut till höger, det var toaletten.

Motorbåten lämnade av oss där och tuffade vidare på sin färd utefter floden. Kvar var vi, tre timmar från närmsta civilisation och den enda farkost vi hade att tillgå var en kanotliknande urholkad trästock som drevs med handkraft.

Såhär bodde vi alltså.

Sängarna bestod av hängmattor. Såna kan vara sköna att gunga i ett tag, men att sova hela nätter? Det är inte lätt att vända sig om och Ama fick ont i hela kroppen när hon inte var kapabel att byta sovställning. Sen kanske man kan tro att det var lugnt och tyst där ute i ingenstans? Men ni anar inte vad grodor kan leva om. Även andra ”konstiga” ljud hördes och det hade inte känts helt fel med väggar.

Toaletten var väl lyxig? Den låg en bit från dom andra hyddorna och gissa om Ama stampade hårt i marken när hon skulle gå dit i mörkret på natten. Ormar… Ama är inte så förtjust i ormar. Men nöden har ingen lag, så det var bara att klampa dit och hoppas att ormarna inte gillade vibrationerna i marken.

Vi hade kylskåp också.

Eller ja… Här la Anders ölen på kylning i floden. Ibland måste man improvisera.

Vi gav oss iväg på en paddeltur i omgivningarna.

Det var otroligt naturskönt och att säga att det var högvatten var ingen underdrift.

Sen – när man minst anar det – kan man hitta nåt högst oväntat:

Ama hittade en skönhetssalong minsann! Fast hon ångrade sig efter behandlingen, den där färgen må ha varit naturlig och vackert röd, men den var nästintill omöjlig att tvätta bort.

Ännu så länge har väl inte Ama visat sig särskilt tuff, men det kommer mera…

Gomorron!