Häromdagen berättade Ama om när hon åkte fallskärm efter en båt på bröllopsresan 1987.
Nio år senare – i september 1996 – åkte vi till Australien för första gången.

När vi kom till Stora Barriärrevet åkte vi ut på en båttur. Det är väl nästan ett måste att göra det när man kommer dit?

Tuffa Ama hoppade i från båten med ett leende på läpparna samtidigt som hon gjorde tummen upp.

Leendet var kvar när hon plumsat i.

Svårt att fortsätta le med en snorkel i munnen, men ganska tufft att dyka ned under ytan istället för att bara ligga kvar och plaska ovanpå vattnet.

Väl nere under ytan…

… där öppnade sig en helt fantastisk värld!

Den bautastora fisken som hette Wally brukade komma förbi och titta på turisterna. Bilden är dålig, men på den tiden hade vi ingen ”riktig” undervattenskamera utan hade köpt en engångsvariant på Arlanda. Med tanke på det blev faktiskt en del av bilderna ganska hyfsade ändå.

Ama var tuff och klappade på Wally. Syns inte så bra, men det är Wally till vänster, Ama i mitten och nån okänd dykare till höger. Dykaren är nog den tuffaste på bilden, Ama har aldrig vågat sig på att dyka med tuber utan alltid nöjt sig med att snorkla.

Havet var lugnt, men såna saker kan man göra nånting åt ibland.

Så Ama ville testa på boom netting.

Återigen med ett leende på läpparna tog hon en plats ute på nätet.

Båten började köra iväg i sakta mak…

… sen gasade den på – rejält! – och då blev det långt ifrån lugnt. Man kan se hur Ama kämpar på för att hålla sig kvar längst bak på nätet.

Många släppte taget och det fanns en följebåt som plockade upp dom mesarna, men Ama höll i för kung och fosterland där längst bak. Hon klarade av att klamra sig fast hela turen, tufft om hon får säga det själv. Dom allra mesigaste mesarna var kvar på båten och nån av dom sa ”Tjejen med den röda baddräkten ser ut som hon håller på att drunkna”. Anders som stod bredvid sa inget om att det var hans envisa fru.
En sak stör fortfarande Ama med det äventyret. Hon hade en hårsnodd för att hålla ordning på håret och den åkte av när båten drog på. Det värsta var inte att hon blev av med snodden eller att hon bröt mot regeln att man inte får skräpa ned på Barriärrevet. Nej, det värsta är att hon än idag kan visualisera i sitt inre hur nån stackars delfin simmar omkring med snodden runt näbben och inte kan fånga nån fisk.
Med tanke på hårsnoddens försvinnande kan Ama också nämna att hon var väldigt glad att hon hade en baddräkt och inte en bikini på sig den gången.
Det var helt fantastiska upplevelser vid det otroligt vackra revet, men det är ändå bara att hålla med rubriken om att Ama onekligen var tuffare förr. Idag skulle hon nog ha nöjt sig med lite snorkling vid ytan och sen sitta i lugn och ro på båten.
Gomorron!