Dagen som idag…

11 september 2021

… den elfte september. Det datumet är det många minnen förknippade till, flera otäcka men Ama väljer att fokusera på ett väldigt positivt minne för just denna dag.

Vi börjar lite tidigare, i början av september 2006:

Då hade vi plockat ihop våra käraste tillhörigheter i kartonger hemma i huset i Sollentuna.

Vi stuvade in så mycket vi bara kunde i vår bil som då var sprillans ny och den var en svensk AZA innan den konverterade och blev en spansk AMA.

Dom grejer som inte rymdes i vår bil men som vi inte ville skiljas ifrån fick en tillfällig bostad hemma hos Amas bror med familj. Som synes var vi väldigt rädda om den gamla fiolen som Anders morfar spelade på redan på 1920-talet. En ganska berest fiol, faktiskt.

När det allra mesta var packat så var inte Anders kontor särskilt ergonomiskt utformat.

Vi styrde kosan med en fullpackad bil ned till färjan i Göteborg.

Ser man på! En papperstidning minsann. Länge sen vi hade nån sån nu.

Hytten var väl inte i Princess Cruises-standard direkt, men vi sov gott under överfärden till Kiel.

Efter en natt på båten blev det tre nätter på campingar med lite spartansk matlagning.

När bilen var fullproppad med saker som vi absolut ville ha kvar (mest datorer om ni frågar Ama) så ville vi inte gärna lämna den ur sikte. Att sova bredvid den på campingar kändes säkert – om nån bröt sig in i den under natten så borde vi vakna kan man tycka.

Av samma anledning blev luncherna kulinariska höjdare av typ nudelsoppor på rastplatser med bilen precis intill.

Efter vår tre nätter-fyra dagars campingtur genom Europa så kom vi slutligen fram till målet:

Den elfte september 2006 körde vi in i vårt garage för att bosätta oss på heltid i den lägenhet som vi hade köpt på hösten 2002 och fått tillgång till i maj 2003. En sak vi inte hade tänkt på var att vi hade takboxen på biltaket när vi körde ned i garaget, som tur var så klarade den takhöjden, men det var som sagt var mer tur än skicklighet att det gick bra.

Sen var det ”bara” att stuva in grejerna från bilen i lägenheten…

… och vips hade Anders ett betydligt mer ergonomiskt kontor än det han hade lämnat i Sollentuna.

För vår del är alltså den elfte september ett bra datum att minnas. Dagen som idag är det alltså precis 15 år sen vi flyttade in i vår lägenhet i Torrevieja permanent och det är ingenting vi någonsin ångrat. Inte på en fläck!

Har ni några positiva minnen från just den här dagen?

Gomorron!