Upploppet på minisemestern förra veckan

28 augusti 2021

Vi hade sovit vår andra natt i Córdoba och promenerade iväg mot bilen, en sisådär 25 minuter bort. Gick lite vilse (DUMMA gps-tant som tappade bort både sig och oss) men vi fick ändå en behaglig morgonpromenad,

Ama hann läsa morgontidningen igen över axeln på en kille. ”Jag vaknar när konsten vaknar”… Ja, det var väl ungefär på det viset som konstiga Ama vaknade.

Vi kom fram till vårt gräsligt fina hotell i Purullena, nummer 4 på kartan HÄR.

Vi gick ut och käkade (förvånande va???) och i trerättersmenyn ingick ingen dryck. Fast när man hade köpt ett glas vin/öl för 2 euro så var det free refill. Bara att beställa in så mycket man ville utan att det kostade nåt mer. När händer sånt i Sverige?

Här tog Anders en selfie på oss som inte blev nåt vidare. Men maten var helt suveränt god, så Ama visar sitt kort istället.

En detalj från hotellet. GAAAHHH!!! Är det inte Stalkern där i spegeln?

Stalkern verkade ha följt med ut på stan… Man kan skönja honom där i vänstra hörnet.

Kolla! Lite tapas också. Livet kan väl inte bli så mycket bättre.

Hotellets internet var inte det bästa. Men som vanligt hade Anders med sig diverse grejer som fixade till det hela. ”Manicken” (en hot-spot-router) och en power-bank löste det hela. (Fråga inte Ama vad det handlar om, hon är bara nöjd att det löser sig).

Dagen efter packade vi in bagaget i bilen för sista gången denna tripp.

Åkte hemåt i ett skönt, lite halvmolnigt väder.

Stannade för en bensträckare med kakätning på ett ställe där vi stannat många gånger tidigare. Fast då har det varit på väg hem från skidåkning i Sierra Nevada med utsikt över blommande mandelträd. Mandelträden var kvar, men dom blommade inte vid den här tiden på året.

Lite senare stannade vi och tankade och inhandlade en riktig frukost med kallkaffe. Anders köpte en macka och Ama köpte Twix. En bättre frukost kan man nästan inte tänka sig.

När vi närmade oss Torrevieja blev vi konfunderade över att det på alla gångbroar fanns folk som stod/satt och kollade ut över vägen? Till slut kom Ama på att det var en cykeltävling på gång. Några tävlingscyklister såg vi dock inte till, bara några hurtiga motionärer.

Till slut kom vi hem och då hittade vi det här i kylen:

Vår frukost som vi glömde att ta med oss när vi åkte iväg fem dagar tidigare. Nåja. Frukosten fick också åka iväg nu – den åkte i soporna.

Sådärja! Nu var förra veckans resa slut och alla kan andas ut.

Gomorron!

Annons