Munera

23 augusti 2021

Så har det blivit dags för en återblick på förra veckans minitripp och det första stoppet blev i Munera, nummer 1 på kartan HÄR.

Munera var ett litet ställe och själva centrum låg uppe på en kulle. Från vårt hotell såg vi stan och den branta backen som ledde upp till den. Som tur var hade vi inga planer på att gå upp dit, vi hade ett annat mål i sikte.

På vår väg såg vi ett trevligt konstverk utfört i relief.

Ama poserade ”snyggt” framför konstverket. Hon hade en plan med detta beteende…

… nämligen att avleda Anders uppmärksamhet från borgen. Hon lyckades – weehooo!!!

Vi såg ett annat konstverk på vår väg också, ett riktigt ko-nstverk. ”Mural de la vaca” hette det och ”vaca” är det spanska ordet för ko. Fast Ama tyckte mer att det såg ut som tjurar… Men, men. Det handlade kanske om ko-nstnärlig frihet?

Efter en kort (ko-rt?) promenad kom vi fram till vårt mål i Munera:

Den kommunala poolen. Där slog vi läger i en ruta.

Det var ett behagligt ställe att besöka i den rådande hettan.

  1. Poolen var av olympiska mått och det rådde ingen större trängsel.
  2. Anders badade.
  3. Det gjorde även Ama. Promenaden dit hade visst gjort att hennes ena ben blev gummiartat och det andra verkade ha gått av?
  4. Äntligen fick vi nytta av vår undervattenskamera igen!

Ordentliga som vi är så väntade vi med maten tills efter badet. På den mycket trivsamma restaurangen framgick priset på menyn klart och tydligt till skillnad från den där vi blev lurade i Villanueva de la Jara häromsistens. (Nej, Ama har inte glömt och ja, Ama kan vara långsint ibland).

Vi hade tur att det var måndag, då sparade vi fem euro. Ama frågade om den där stora flaskan vin ingick också, det gjorde den inte…

… men vi fick en normalstor flaska vin att dela på. Utöver dom tre rätterna man fick välja från menyn fick vi en extra sallad och bröd.

Det var många människor på restaurangen men ingen trängsel.

Maten var helt suveränt god och mycket snyggt presenterad också. 10 euro per person för en trerätters med extra sallad plus bröd och dessutom en halv flaska vin per skalle – så ska det vara, helt klart prisvärt!

Tydligen fick Ama bråttom hem till hotellet igen, därtill var hon kanske nödd och tvungen? Eller så var det en siesta som hägrade.

Senare på kvällen blev vi lite kyrkliga av oss och besökte ett kapell precis bredvid hotellet.

Det fanns även en fin kvarn där.

Skylten vid den påminde Ama om midsommarfirande i Sverige, fast med en väderkvarn i centrum istället för en midsommarstång. Det är tydligen skillnad i traditionerna mellan Dalarna och Don Quijote-land.

Att vi befann oss i Don Quijotes trakter skulle vi bli väldigt på det klara med när vi åkte vidare nästa morgon.

Gomorron!